Festival!

Way Out West var fantastiskt, trots att jag missade många av de live-akter jag ville se. Detta av flera olika anledningar, de största och avgörande var dock fylla och bakfylla. Sjukt orutinerat och väldigt väldigt nostalgiskt( på ett negativt sätt)
 blev jag tidigt på fredagskvällen väldigt plakat och fick ledas hem.

Pinsamt.

Dagen efter var jag fortfarande dålig och fick gå hem tidigt igen.

Pinsamt.

Jag märkte klart och tydligt på hur min kropp hanterade alkoholen att jag verkligen inte är 20 längre. Jag är 26. Och jag blir faktiskt lite glad inombords när de leggar mig vid ölområdet. Man studsar inte upp på samma sätt dagen efter, och man kan inte - även om man vill - party like a rock star längre. Men kul hade jag. Vädret var fint, folk var trevliga och det känns jävligt gött att bo fem minuter från festivalområdet.


Och Pharrell var väldigt väldigt snygg. Och jag blev väldigt väldigt fnittrig när jag såg honom.



/L.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0