Fancy Schmancy

En kompis till min kompis Farquaad går alltid runt med en kamera och letar efter det perfekta fotot. Tydligen har hela grejen att han har kameran redo i högsta hugg vart han än är resulterat i helt sinnessjukt vackra och häftiga foton. Jag kände idag när jag gick på allén på Vasagatan att jag hade det perfekta fotot framför mig. Det må låta corky, ch det är väldigt svårt att förmedla känsla i textform för ett Kodak Moment men jag ska försöka förklara.

Framför mig på gångbanan går en mamma och tittar hela tiden snett framåt och ser smått orolig ut, samtidgt som hon verkar försöka tygla sig själv från att ropa högt och försökte ha en avslappnad kroppshållning. Det hon är orolig för är att hennes lille son på kanske fyra år cyklar på sin trehjuling på cykelbanan. Man ser på hans kroppspråk att han är orädd och helt till sig. Förbi svischar cyklister förbi och bara gapar av förvåning när de ser den lille ungen helt iskallt cykla i sin takt. Vissa fnittrade, andra tittade på mamman som att hon var från vettet. Men ungen var säker, hon hade läget under kontroll och hade kunnat dra undan honom ifall något skulle hända.

Det är så svårt att förmedla känslan jag fick, men tro mig när jag säger att ungen fick mig att le hela dagen. Lätt den ballaste ungen i stan! Så nu letar jag billiga digitala systemkameror på Pricerunner och försöker lägga upp en budget.





Den andra dagens skönaste var när jag satte mig på ett sushiställe för en supersnabb lunch innan jag började jobba.  En kille kommer in och efter att ha beställt käk verkar han leta efter något. Det visar sig sedan att han letar efter toan. Han letar, av någon outgrundlig anledning, bakom disken och går förbi de som jobbar där och klampar rätt in i köket. Det roliga är att alla var i chocktillstånd, man kunde riktigt se i deras ögon att allt gick i ultrarapid och att de undrade vad han höll på med. Men ingen fick fram ett ord, alla hade i stort sett fryst fast i vad de än gjorde. En stod med kniven i luften och bara gapade när den skallige killen passerade honom. Kvinnan i kassan, som var mitt i en hetsk konversation med en anställd, började med rynkad panna följa honom med blicken och sedan bara prata långsammare och långsammare. Något som skedde under loppet av fem sekunder kändes som att det pågick under en minut. Till slut tittar killen ut igen, fortfarande utan att fatta att toaletten inte ligger i köket, och frågar helt iskallt "Var ligger toan egentligen?".

Och det enda den hetska kvinnan kan göra är att peka mot dörren bakom mig. Konstigt nog tog det en ganska lång stund innan folk kom ur hypnosen. Men det var så sjukt roligt.