Mauro Scocco i skymmingen
Det regnar i Geneve och allt ar gratt. Jag sitter och gar igenom miljontals excelfiler fran NATO, med andlosa kombinationer av CBU-weapons, heading spead, flight levels, drops och hits. NATO ar ondskan sjalv, och vi gor vad vi kan.
Det ar sa gratt ute att det redan kanns som kvall. I morgon aker jag hem till Stockholm for lite viktig business. Jag saknar Sverige, och jag har hittat ratt jobb. Varfor kan inte livet bara synkronisera ibland?
I morgon aker jag hem. Hem till de svarta skinnjackorna och t-shirtklanningarna. Jag saknar det som fan. Jag lyssnar pa Mauro Scocco's Regn hos mig och drommer mig bort till utsikten over slussen, till lagenheten i Hammarby Sjostad, till glittrande vatten runt Djurgarden och till hoga klackar och fnitter runt Stureplan. 
/B
