Fancy Schmancy

Hur Nina Simone tenderar att balla ur i slutet av hennes låtar förundrar mig, detta eviga "mmdubambadamomudababdmanda" är något jag helst spolar förbi, men i hennes I'm Feeling Good går det liksom an. Jag fullkomligt älskar hur blåsinstrumenten dundrar fram med sina BAM-BABAM-BABAM-BABAM. När jag fokuserar på just det där ljudet ger det mig lite pinupp-känsla á la can-can, med ben man sparkar och brösten man skakar på ( but in a classy way!). Men sen lyssnar man på hennes röst och blir nästan religiös. Kanske är för att jag har så många minnen till den, för jag lyssnar alltid på den så fort en känsla av frid lägger sig över mig. Den där känslan av att stanna upp i nuet och se sig omkring på omgivningen och bara njuta. Känslan av att inte vilja vara någon annanstans än här och nu. Jag vaknade i morse och kände med en gång att det var en sån här dag idag. Jag har ätit min übernyttiga frukost, ska hoppa in i duschen snart och sen sticka ner till kiropraktorn och knäcka nacken lite, och jag VET med all säkerhet att jag kommer vara en leendes yogi idag. Jag önskar att jag kunde lägga ut låten på sidan, men jag orkar inte med komplikationer. Bilder går an men inte musik.




Ett par Galapagos-minnen smyger sig tillbaka till medvetandet under låten.



Ha det bra och namaste!



/L.