Konsumptionshets
Har tänkt ganska mycket pa konsumtion de senaste dagarna. Jag och min pojkvän flyttar in i en ny lägenhet imorgon. En helt tom lägenhet. Och vi maste köpa allt fran början.
Sa jag tänker pa mina föräldrar, som fick min syster när de var 25 och 26, samma alder som jag och min pojkvän är just nu. Mamma var konstnär och pappa pluggade pa universitetet. Och de bodde i en liten trea, och sen kom jag. Och de hade det helt utmärkt utan pengar. Möblerna köptes pa second hand, de drack rödtjut med sina kommunistvänner och klädde mig och min syster i manchesteroveraller. De la undan pengar hela aret till familjens semester, en ny begagnad bil och nya kläder till växande barn. Med aren sa tar karriärer fart, och pengar börjar sakta med säkert rulla in. Och de kunde spendera lite mer. Och lite till.
Men det är annorlunda idag. Vi ska ha allt nu och vi köper innan vi sparar. Vi ska ha designade möbler, bostadsrätter, Acne-kappor, Chanelväskor och champage. Aldrig pinnstolar, aldrig tjock.tv och vi ska gärna aka iväg till Paris eller Rom över en helg da och da. Vi ska ha samma levnadstandard som tva 50-aringar, med solida karriärer och utflugna barn. Och vi ska ha det när vi är 20 ar gamla.
Vi ska ha allt, innan vi ens tjänat nagra pengar. Och det finns ingen tolerans för att det tar tid. Det finns ingen acceptans för att leva ett sant liv som vara föräldrar levde när de var unga. Vi ska ha allt. Nu. Och jag känner mig helt galet stressad över att inte ens min hedgefondlön kommer räcka till att kitta upp hela min lägenhet med designermöbler denna vecka samt aka till Barcelona för en partyhelg.
/B
Sa jag tänker pa mina föräldrar, som fick min syster när de var 25 och 26, samma alder som jag och min pojkvän är just nu. Mamma var konstnär och pappa pluggade pa universitetet. Och de bodde i en liten trea, och sen kom jag. Och de hade det helt utmärkt utan pengar. Möblerna köptes pa second hand, de drack rödtjut med sina kommunistvänner och klädde mig och min syster i manchesteroveraller. De la undan pengar hela aret till familjens semester, en ny begagnad bil och nya kläder till växande barn. Med aren sa tar karriärer fart, och pengar börjar sakta med säkert rulla in. Och de kunde spendera lite mer. Och lite till.
Men det är annorlunda idag. Vi ska ha allt nu och vi köper innan vi sparar. Vi ska ha designade möbler, bostadsrätter, Acne-kappor, Chanelväskor och champage. Aldrig pinnstolar, aldrig tjock.tv och vi ska gärna aka iväg till Paris eller Rom över en helg da och da. Vi ska ha samma levnadstandard som tva 50-aringar, med solida karriärer och utflugna barn. Och vi ska ha det när vi är 20 ar gamla.
Vi ska ha allt, innan vi ens tjänat nagra pengar. Och det finns ingen tolerans för att det tar tid. Det finns ingen acceptans för att leva ett sant liv som vara föräldrar levde när de var unga. Vi ska ha allt. Nu. Och jag känner mig helt galet stressad över att inte ens min hedgefondlön kommer räcka till att kitta upp hela min lägenhet med designermöbler denna vecka samt aka till Barcelona för en partyhelg.
/B
Kommentarer
Trackback
