Det stora experimentet
Nej, det är inte ett nytt DIY-projekt (det kommer i morgon), det är mer personligt och icke-fashion än sa. Det handlar om jämställdhet och hemmets projektledarjobb. Lisa och jag har haft en lang facebook-korrespondens den senaste veckan, vi började diskutera rasism och gled sa smaningom in pa jämställdhet och kvinnokamp. För Lisas del mynnade det ut i ett bra inlägg pa hennes blogg (som för övrigt bara fatt kommentarer fran män som försöker bortförklara, vifta bort eller motbevisa henne), för min del gick jag hem och började braka med min man.
För trots att vi diskuterar vikten av kvinnliga presidenter, styrelseplatser, rättvis behandling i media och pa arbetsplatser osv sa maste man ända tänka pa sig själv. Hur funderar det i mitt hem. Där jag och min jämställde sambo gör ungefär hälften var. Det kan man ju tycka är jämställt, men problemet ligger i att det är jag som maste se till att han gör hälften. Det är mitt jobb att se till att jag slipper göra allt själv. Jag maste papeka "kan du diska", "jag jobbar sent i dag, kan du köpa mat", "ska vi spela squash imorgon, bokar du en bana?", "har vi inte tvätttid idag?" "vi maste aka och köpa den där saken imorgon, för det är stängt pa söndag och nästa vecka har jag inte tid", "vad ska vi äta?"
Ja, jag har läst "familjens projektledare säger upp sig" (och det borde ni alla göra) och trots att jag inte har barn sa ser mitt liv likadant ut. Igar kväll insag jag att jag lag och tänkte "vi har sjukt mycket mat i frysen, 100 kycklingfileer, torsk och köttfärs. Jag maste ta ut nagot imorgon morgon, sa det hinner tina tills vi kommer hem fran jobbet". Tror ni min pojkvän tänker sa? Tänker han pa att det tar flera timmar att tina en kycklingfile? Att vi har mat för typ 600 spänn i frysen, men ända maste ga och handla om vi aldrig tinar det?
Men nu är det slut. Jag säger ocksa upp mig. Jag ska aka snowboard pa lördag. Men vill han aka far han fan planera det själv, jag tänker inte fraga honom om vi ska aka, jag tänker inte berätta när bussen gar eller när vi maste aka hem för att hinna i tid till middagen vi är bjudna pa senare pa kvällen. Jag ska inte fraga om han kommer hem direkt efter jobbet, jag ska inte fraga vad vi ska äta och jag ska inte be honom ta bort tvätten som jag hängde pa tork i badrummet i söndags. Jag ska fan inte göra nagonting och se hur jävla handikappad han är. Jag vill inte vara ansvarig för att saker och ting ska bli gjorda. Jag vill inte tjata. Jag ska bli passiv och lata honom styra allt. Behövs det diskas? Säg till mig! Vill han spela squash eller aka skidor? Fraga om vi ska göra det i helgen!
Egentligen vill jag inte göra det här heller. Jag har fan ingen lust att planera ett experiment för att se om han kan lära sig nagot. Jag har väl inte tid att uppfostra honom? Sa ikväll ska jag ga hem och vägra tänka pa mat, städning, diskning eller helgens planer. Jag ska kolla pa de tre senaste avsnitten av Gossip Girl och om det inte lagas nagon mat äter jag cornflakes eller nagot.
/B
För trots att vi diskuterar vikten av kvinnliga presidenter, styrelseplatser, rättvis behandling i media och pa arbetsplatser osv sa maste man ända tänka pa sig själv. Hur funderar det i mitt hem. Där jag och min jämställde sambo gör ungefär hälften var. Det kan man ju tycka är jämställt, men problemet ligger i att det är jag som maste se till att han gör hälften. Det är mitt jobb att se till att jag slipper göra allt själv. Jag maste papeka "kan du diska", "jag jobbar sent i dag, kan du köpa mat", "ska vi spela squash imorgon, bokar du en bana?", "har vi inte tvätttid idag?" "vi maste aka och köpa den där saken imorgon, för det är stängt pa söndag och nästa vecka har jag inte tid", "vad ska vi äta?"
Ja, jag har läst "familjens projektledare säger upp sig" (och det borde ni alla göra) och trots att jag inte har barn sa ser mitt liv likadant ut. Igar kväll insag jag att jag lag och tänkte "vi har sjukt mycket mat i frysen, 100 kycklingfileer, torsk och köttfärs. Jag maste ta ut nagot imorgon morgon, sa det hinner tina tills vi kommer hem fran jobbet". Tror ni min pojkvän tänker sa? Tänker han pa att det tar flera timmar att tina en kycklingfile? Att vi har mat för typ 600 spänn i frysen, men ända maste ga och handla om vi aldrig tinar det?
Men nu är det slut. Jag säger ocksa upp mig. Jag ska aka snowboard pa lördag. Men vill han aka far han fan planera det själv, jag tänker inte fraga honom om vi ska aka, jag tänker inte berätta när bussen gar eller när vi maste aka hem för att hinna i tid till middagen vi är bjudna pa senare pa kvällen. Jag ska inte fraga om han kommer hem direkt efter jobbet, jag ska inte fraga vad vi ska äta och jag ska inte be honom ta bort tvätten som jag hängde pa tork i badrummet i söndags. Jag ska fan inte göra nagonting och se hur jävla handikappad han är. Jag vill inte vara ansvarig för att saker och ting ska bli gjorda. Jag vill inte tjata. Jag ska bli passiv och lata honom styra allt. Behövs det diskas? Säg till mig! Vill han spela squash eller aka skidor? Fraga om vi ska göra det i helgen!
Egentligen vill jag inte göra det här heller. Jag har fan ingen lust att planera ett experiment för att se om han kan lära sig nagot. Jag har väl inte tid att uppfostra honom? Sa ikväll ska jag ga hem och vägra tänka pa mat, städning, diskning eller helgens planer. Jag ska kolla pa de tre senaste avsnitten av Gossip Girl och om det inte lagas nagon mat äter jag cornflakes eller nagot.
/B
Kommentarer
Postat av: Agnes
Spännande. Håll oss uppdaterade.
Postat av: Anonym
Yes, jag rapporterar sa smaningom. Det är tur att jag absolut inte lider av varken kontrollbehov eller "duktiga flicka"-komplex. Jag har inga problem som helst att "släppa taget om hemmet" som sa manga män säger att vi kvinnor vägrar göra. Jag har viktigare saker för mig, typ göra superduperkarriär. Jag har en jävligt hög smärttröskel när det gäller skit, disk och smutsiga lakan.
Postat av: Lisa
Jag blir lite ledsen av inlägget. Fast det är roligt på samma gång. Och jag ser också fram emot uppdateringarna.
Trackback
