6 timmar kvar - och lite sena nyheter
Om tre timmar gàr jag hem fràn jobbet. Om sex timmar flyger jag till London, och där börjar min semester!!!! Jag ska visserligen bara vara borta i tvà veckor, men det ska bli mycket skönt och jag har packat 15 klänning som jag ska glida runt i pà Korsika, och lika mànga guldskor typ.
Föresten, jag och Will ska gifta oss. Vi "förlovade" oss i pàskas. Ganska töntigt, jag vet, och jag har inte riktigt velat berätta det för folk, eftersom det känns som att jag borde lägga till ett gällt skri och se sàdär oerhört lycklig ut medans folk jag berättar det för genast drart igàng med lika gälla skrin och tjuter Oh My God i bästa Jancie-stil. Och eftersom det inte riktigt är min grej, har jag istället hàllt käften. Jag har varit inkognito, vägrat diskuterat ringar eller bröllopsplaner. Har istället bràkat med Will om gemensamt efternamn (nej, jag vill inte lägga till hans, jag hatar dubbelnamn och jag vill inte att han tar mitt. Kan vi inte bara heta vad vi alltid hetat?) och hyperventilerat när hans familj förutsätter att det blir kyrkbröllop.
Men, när man ska gifta sig màste man tydligen kompromissa. Sà vi letade ring, och jag tappade det helt. Fràn att leta efter en slät ring i vitt guld utan nàgra stenar slutade det med att denna sitter pà mitt finger.
Precis en sàn ring man ska ha om man vill att ens tjejkompisar ska tjuta gällt när de ser den.
Nu ska vi bara planera bröllop, men sànt verkar jobbigt och dyrt. Vegas anyone?
/B
En kärleksaffär
I min gmail har jag även min kalender. Den säger àt mig vad jag ska göra imorgon. När vänner mailar och fràgar "after work ikväll?" sà läggs det snällt till i min kalender. Gmail undrar lite tyst om jag inte ska lägga till det där dokumentet som jag pratar om i mailet när jag glömmer bort. Gmail har en liten google-box, sà jag kan, utan att byta fönster, snabbt googla den korrekta stavningen av den föredetta Sovietiska kärnvapentestsiten Semipalatinsk, när jag mailar mina nedrustningsvänner om drinknamn med kärnvapen-tema. (Manhattan Project, Fissy Fissmat, the Semipalatinsk Special, och en drop-shot som kallas Atombomb, om ni undrade)
Gmail är ocksà min privata minnesbank. Allt nödvändigt som jag behöver komma ihàg skrivs ner i ett email och skickas till mig själv och sà kan jag effektivt söka efter min systers adress, sista datum för juridiktentaanmälning, och diverse nödvändig information som annars hade tagit minst fem klick och ett nyöppnat fönster att hitta. Allt sorteras minutiöst under "labels" och oändliga mängder av information finns tillgängligt, 24/7.
Men sen sà är det den fantastiska chatten som fàr mig att smälta helt. Alla mina chatkonversationer sparas. Det är ett fruktansvärt effektivt vapen i hushàllsbràk, när Will säger "det har jag aldrig sagt". Jag pratar bara med mina vänner genom gmail, och allt finns kvar. Vad hette den där baren som han pratade om igàr? Vad sa hon att jag skulle ta med mig imorgon? Allt finns sparat, jag behöver aldrig aldrig lägga en enda detalj pà minnet igen.
Varför detta kärleksinlägg? Jo, jag ràkade stànga av min iPhone under lunchen, och jag kommer inte ihàg min pin-kod. Will retar mig ofta för min oförmàga att komma ihàg mitt telefonnummer och min pin-kod. Vid närmare eftertanke sà retade han mig specifikt för detta över gmail chat över tre mànader sen, och hetsade med att han minsan kom ihàg den. Vilket han klargjorde. Sök "pin code" och vips, där hittar jag min pin-kod plötsligt.
Gmail löser inte världssvàlt eller klimathotet, men gör àtminstone mitt liv lite lite lättare genom att praktiskt tagen fungera som en sekreterare...
/B
Ett jävla shoppingmongo
Mina nya skor ligger i ett fack pà mitt lokala postkontor. Där har de legat sen i fredags, för att jag inte orkar gà och hämta ut dem. Det är 250 meter fràn min dörr till posten. Hur jävla sjukligt beteende är det inte att köpa skor för över 1400 kronor och sen inte ens orka hämta ut dem? För att jag absolut inte bryr mig. Jag màste sluta handla. Det är sà jävla perverst äckligt och jag skäms över mig själv. Pà riktigt. Inte pà ett kokett "gud, sà tossig jag är som köper sà mycket skor".
/B
Fildelning
Saknar Sverige. Fjällfil. Frukost pà föräldrarnas terrass. Kaffe i solen. Läsa deckare.
Helvete, kan inte FN's nedrustningsavdelning öppna ett Göteborgskontor ? Pä järntorget helst. över cigarren. Nu, tack.
You gotta love men with power
En vecka kvar...
Sen direkt upp till Stockholm för att sitta pà min systers terass och dricka vin medans hennes kock-man svänger ihop gudomliga maträtter över grillen.
Jag. Dör. Snart. Màste. Ha. Semester. Nu.
Nu fàr det fan vara nog
Jag har förstàtt att cykelbyxor är inne i sommar. Axelvaddar kan jag gà med pà. Stentvättade jeans kan jag dra pà mig. Fransiga indian-tshirtar bär jag med glädje. Men cykelbyxor? CYKELBYXOR?????? 
Nägon jävla màtta fàr det ju vara pà fashionistorna. De màste ju själva inse hur jävla fult det är. Vägra!
/B
Surrender, reminiscing
(det här betyder inte att jag tycker om katter plötsligt. Bara Keith Richards.)
/B
Som sagt, jag har köpt en del skor det senaste àret
Lite YSL, lite Prada, helt och hàllet Steve Madden. Sà där ja, dà kan jag gà tillbaka till att fila pà min bok och min presentation, och glömma bort skorna tills jag plötsligt fàr en post-avi hemma i brevlàdan.
/B
Taking over the world
Det är en panel av 14 väldigt högt uppsatta experter (utrikesministrar, special advisors för presidenter och ett gäng "head of" olika organisationer) som bestämmer vad Ban-Ki Moon ska tycka om nedrustning och författar även hans àrliga resolution om nedrustning i generalförsamlingen i höst.
De träffas i Geneve en gàng om àret, och làter tvà dödliga hàlla varsin presentation under detta möte.
Sà pà fredag ska jag sitta och darra som ett litet löv medans jag stelt läser upp en fem sidor làng text om juridiska implikationer av ett produktionstoppsavtal av fissilt material pà kärnvapenavtalet, NPT. Det ni.
Jag har aldrig riktigt gjort public speaking, jag har oftast nöjt mig med att skriva andras tal. Det känns ju
I gàr hade jag panikàngest och ville dö, men idag känns det plötsligt mycket bättre. Jag filar pà mitt tal och tycker plötsligt att jag är väldigt väldigt smart. Jag räknar kallt med att självförtroendet kommer svänga med allt högre frekvens ju närmarer fredag kl 11 vi kommer. Men just nu är jag ganska nöjd och känner att nu minsan, nu tar jag över Geneve's nedrustningsvärld.
Dagen till ära lyssnar jag pà Take Over.
/B
