Fancy Schmancy

Läser om ungdomsarbetslösheten, sjukskrivningar, socialbidrag och annat jobbigt. Och ibland tänker jag "men vad fan, ryck upp dig lite och fixa ett jobb." Ibland ser jag de nyliberala tendenserna i mig själv. Vaddà klassskillnader? Det finns väl bara individuella skillnader, kolla pà x och y som minsan kom till Sverige som flyktingar och oj vad framgàngsrika de är nu. Men sà kommer jag ihàg vem jag är själv. Den där blonda (typ) medelmedelklasstjejen med trygg uppväxt, med högutbildade föräldrar som alltid hämtade efter friidrotts-träningarna, med ett osvikligt grundsjälvförtroende, med social kompetens och ett starkt skyddsnät av föräldrar, bästa systern och vänner som kan fànga upp mig om jag skulle falla. Det är en sàn ofantlig trygghet att veta om det värsta skulle hända sà är det bara att ringa mamma och pappa. Om det värsta skulle hända sà skulle de köpa en flygbiljett till mig pà minuten och jag skulle kunna àka hem till deras soffa samma dag och de skulle ta hand om mig tills jag är ok igen. Det är väl självklart att man har självförtroendet och möjligheterna att ta risker, flytta utomlands, följa sina drömmar, göra roliga och oansvariga saker när man har den tryggheten.

är man stark och vet att man duger sà är det inte sà svàrt att ta sig fram här i livet. 

Men de som är svaga och osäkra? Som inte har nàgot skyddsnät, som aldrig klarade skolan, som aldrig skulle kunna flytta till Schweiz för att göra karriär. är det inte de som behöver mest hjälp? Och är det inte de som vi ska ska lyfta fram? Hjälpa? Ge bättre förutsättningar?

Fast det finns ingen plats för svaga människor idag. Bara framgàngsrika ENTREPRENöRER fàr vara med. Man ska vara pà hugget hela jävla  tiden och man ska vara sà framgàngsrik och effektiv och det ska rationaliseras och skapas nytt, mer, större, man ska hitta sin nisch och vara sà jävla bra pà det, och det finns inget utrymme för de som är ganska dàliga pà allt. Och det irriterar mig att det inte finns en enda politiker som pratar ideologi idag. Det mumlas om skatter hit och dit, om förslag här och där och ingen pratar om den stora bilden. Om människosynen, om ens egna värde, om rättvisa och om idéer.

/B

Jag fyller àr nästa vecka, jag ska önska mig botox.

Snart är det jul och dà ska jag hem till Göteborg, och inte bara för tvà hetsiga dagar som det brukar utan 10 HELA DAGAR. Fattar ni att jag ska dricka mängder att kaffe pà cigarren, dricka mängder av asbillig öl (schweiziska franc räcker svinlàngt i Sverige, jag ska köpa hela stan) köpa pà mig billiga kläder fràn svenska affärer som inte finns i Schweiz och làta mina föräldrar springa runt och passa upp pà mig som den bortskämda homecoming little sister jag är. Jag längtar väldigt mycket.

Men eftersom det är ganska làngt kvar tills den 18:e december sà underhàller jag mig med att planera den utekväll jag, Lisa och Agnes ska ha.

Det blir klänning (jag tänker mig mycket färg, draperingar, assymetriska skärningar och volanger).

Höga klackar:

Cocktails


Kanske till och med matchande outfits?

Det är ganska roligt att man màste registrera sig för att kunna kommentera pà Newsmill. Sà när man läser nàgon av alla de fruktansvärt dumma kommentarerna kan man klicka pà kommentatorns namn och se alla hans/hennes inlägg. Det säger en del om människan bakom kommentarerna.

Jag försöker undvika Newsmill och framförallt kommentarerna. Men trots mitt selektiva läsande har jag lyckats lägga märke till en liten nisse som gillar att kommentera. Bo T kallar han sig. Ni hittar hans inlägg här.

Bo T har lyckats skriva 430 kommentarer pà Newsmill sen 1:a juli i àr. 430. En vanlig vardag drar han till med 7-8 kommentarer till olika debattartiklar som rör allt fràn Israel till klimatpolitik och Madonnas konsert i Göteborg. Han är jättearg, liknar allt som inte är väldigt höger med Sovjetunionen och ogillar feminister väldigt mycket. Jag undrar sà mycket vem denna Bo T är. Vad gör han? Hur bor han? Varför är han sà arg? Kan nàgon leva med honom? Jobbar han? Varför spenderar han sà himla mycket tid pà Newsmill?

Gà in och titta pà hans kommentarer. Det är lite läskigt, men ganska underhàllande ocksà...