fadderbarn

Egentligen borde jag inleda med ett ulägg om varför jag ogillar folk som har fadderbarn, men det har jag inte riktigt tid med. Jag gör en mental anteckning om att àterkomma till det senare i stället.

Hur som helst, det finns ett undantag till detta ogillande. Jonas Cramby pà Café skriver att "när min dotter Dixie föddes kändes det självklart att skaffa ett fadderbarn också. För om jag bär ansvaret för att ytterligare ett liv föds till denna värld och lever gott på bekostnad av någon fattig, så är väl det minsta jag kan göra att försöka försörja denna fattiga?"

Det kändes som en hemskt vettig förklaring och gör hela tanken med att ha ett fadderbarn lite mer tolerant. När/om jag skaffar barn fàr jag väl göra det samma. Kan man be att inte fà teckningar hemskickade?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0