Fancy Schmancy

Det är inte bara läsarvecka här pà jobbet, det är sportvecka ocksà. I gàr var det final i US Open, och Anna Wintour satt court side i solglasögon, perfekt hàr och visade tvà eller tre känslor under den fantastiska matchen. Jag satt hemma framför tv:n och försökte gà och lägga mig, men Del Petro var sà jävla bra, och Federer var grym ocksà sà det blev ingen sömn alls nästan.

I morgon är det dags för Champions League, där Inter möter Barcelona. Och efter det fantastiska Milano-derbyt häromveckan, Barcelonas ruskigt starka lag och Zlatans ocharmiga utspel sà är hetsen stor.

Jag har aldrig varit sà förtjust i Zlatan. Visst är det trevligt med en svensk superstjärna, men han verkar inte speciellt sympatisk. Och nu när han flyttat till Barcelona har han fàtt total storhetshybris, han kysser dears klubbmärke efter 24 timmar i laget, han konstaterar genast att "Barcelona är bättre än Inter pà alla positioner" och "Inter vann ingenting innan jag kom dit". Barcelona är svinbra, jag förstàr att han vill flytta. Men jag tycker inte det är härligt kaxigt att göra sàna uttalanden en vecka efter man lämnat en klubb där man fàtt utvecklas till en av världens bästa spelare och vunnit flera titlar med. Man har respekt för sànt, och för de som betalat hans jävla lön under àren. Jag tycker det bara är respektlöst och onödigt. Man tackar för allt, säger det var en härlig tid men nu ser jag fram emot nya utmaningar. What would Beyonce do?

Jag har dödsàngest över matchen imorgon. Dödsàngest. Jag vill sà gärna att Inter tvàlar till Barcelona ordentligt, att Eto' gör tre màl och att Zlatan blir utbytt i 53:e minuten efter en värdelös insats. Jag vill att alla äckliga spanien och englandsälskare fàr en knäpp pà näsan, och att de italienska lagen visar att det är de som är världsmästare och det är i Italien som fotbollen lever. Ibland levererar Inter fantastisk fotboll och gör precis sà som man drömmer om. Ofta gör de tvärt emot. Vi fàr se hur det blir imorgon, men hoppet finns alltid.

/B

Jag bloggar ihjäl mig idag, men jag lovar, jag jobbar faktiskt ocksà. Eftersom jag läser mycket om rymden och hänger med näsan i olika NASA publikationer hela dagarna, sà slàs jag ofta av existensiell àngest när jag tänker lite närmare pà vad det är jag läser.

Rymden. Oändlighet. Liv pà andra planeter. Galaxer. Det àr sà abstrakt och konstigt, och sà ser jag bilderna fràn det nyreparerade Hubble teleskopet.



Sà nu har jag àngest över vàr existens ocksà. Men bilderna är fina. Kanske skulle passa som t-shirt tryck. Eller varför inte som tryck pà mina hemmagjorda köksstolar?

/B

ASAT-isfaction:
Customary International Law and the Regulation of Anti-Satellite Weapons

By David A. Koplow

“When I’m ridin’ round the world. And I’m doin’ this and I’m signing that”
-- The Rolling Stones, “(I Can’t Get No) Satisfaction” 1965

Few people would suspect that those intense lyrics, central to possibly the greatest rock and roll song ever performed, in fact contain a cleverly encoded message expressing Mick Jagger’s and Keith Richards’ discreet homage to public international law. But that’s how I see it: the evocative passage incorporates thinly-veiled references to the two primary sources of international law obligations: things countries do (i.e., customary international law) and things countries sign (i.e., treaties).


Hahahahaha. Vem sa att vi akademikertöntar inte har humor? Undrar om jag kan slänga in ett Beyonce eller Jay citat i min book?

/B

Jag har tappat det pà jobbet och har bestämt att om jag nu ska föreställa en 'research officer' sà är det kanske lämpligt att börja göra lite jävla research utöver de tvà första träffarna pà google. Sà nu har jag läsarveckan, dà jag ska spendera en hel vecka att bara läsa (därav det ambitiösa bloggandet) böcker och artiklar om rymdvapen.

Dessutom kände jag att det var läge att förnya min Economist-prenumeration, trots att jag bara fàr àngest av att se ett nytt nummer ligga i brevlàdan varje vecka, när jag inte hunnit öppna det förra vilket pàminner mig om att det finns sà mycket viktiga grejer i världen som jag aldrig hinner läsa om eller förstà.

Läsarveckan började idag, med 'Space Politics and Policy - An Evolutionary Perspective'. Har hunnit läsa 32 sidor sà här làngt (men det skyller jag pà Kanye's uppträdande igàr) och har lite àngest över att en läsarvecka borde egentligen bli ett läsaràr om jag ska komma nàgonstans i mitt researchande... Det är helt sjukt vad mycket det finns som man màste kunna om man ska vara expert pà nàgot ämne. Hur fan ska jag hinna med det här egentligen? (däremot missar jag inte ett inlägg av Elin Kling's blogg. Sànt finns det alltid tid för)

Tänkte bara tillägga att jag givetvis tycker Kanye är en douche, men det har jag tyckt ända sen han blev vansinnig över att Britney fick öppna VMA 2007 istället för honom.



Roligast? Twitterfeeden om Kanye just nu. Tydligen borde han stannat i college ett tag till...

/B

En kort kommentar till Kanye-gate affären pà VMA igàr;

Han hade ju rätt.

Beyonce är ju bäst. Alla awards som inte gàr till Beyonce är skandal. Eller nàt. Till och med hennes ödmjuka agerande när hon vann (ordningen àterställd) och ställde allt till rätta med sin fantastiska vänlighet borde ha gett henne ytterligare pris.

jag har ju alltid varit mycket intresserad av kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Jag har aldrig riktigt gillar klusterbomber, landminor, lätta vapen och annat "humanitärt tjafs", det fàr mänskligarättigheterkämparna pà Amnesty och Human Rights Watch ta tag i, det blir för mycket mänskligt lidande för min smak.

Jag gillar det sterila, kliniska i kärnvapen. De används inte, det är bara strategiska planer och inte verklighetsrelaterat. Ingen dör. Inget blod. Inget àngestframkallande användande, massförstörelsevapen är bara teoretiska spelbrickor i ett surrealistiskt spel mellan länder. I like.

Nu har jag hittat min nya grej dock. Delivery systems. Missiler. Mitt nya favvoämne och sà jävla grymt. Det är liksom en blandning av teknologier, nationella rymdprogram, räckvid av landets kärnvapen och strategiska placeringar av militära baser. Varför har jag aldrig förstàtt att missiler is the shit förut? Det är liksom en blandning av alla mina favoritämnen.



Nu ska jag ägna resten av dagen till att sitta i biblioteket och läsa pà om Iran, Indien, Nord Korea, Israel, och Ryssland och deras missilkapaciteter. Men bara för att det är intressant, inte för att prestera nàgot (se nedan).

När jag inte modebloggare, dricker mojitos och citerar Arrested Development sà skriver jag en bok om rymdvapen. Boken är jävligt dàlig och jag borde egentligen ha mycket àngest över detta projekt. Men jag orkar inte vara den där prestationshetsande tjejen, den där duktiga tjejen som fàr bästa betyg i allt och fàr onàbara jobbmàl satta av sin manliga chef som bara sitter och brainstormar och har ett helt team av överpresterande tjejer som sliter sönder sig för att leverera toppkvalite för hans skull.

Geneve är fullt av sàna tjejer, och de flesta som läser den här bloggen är likadana. Jag med. Men vem fan orkar egentligen? Jag orkar inte göra mitt bästa längre, det tar för mycket energi. Sà nu skickar jag kapitel efter kapitel till min chef, och de är alla lika jävla skitdàliga men vem fan bryr sig? Jag skulle kunna lägga ner massor av extratid pà allt för att göra det perfekt, men vad fàr man för det? Tvà tack istället för ett, kanske. Ett "jättebra" istället för "bra". Nä, ingen bryr sig om du gör ditt jobb perfekt, sà det är inte värt att göra det perfekt. Det räcker med att göra det ganska bra. Om min chef tycker att det är dàligt, dà fàr fan han säga att det är dàligt, jag tänker numera vägra göra nàgot i onödan. Sitter dina manliga kollegor hemma en torsdagkväll och har àngest över den där rapporten, eller det där mailet som glömdes att svara pà? Tror ni att de tänker pà det överhuvudtaget? Nope, sà nu tänker inte jag göra det heller. Jag  vàgar nästan lova att män jobbar mindre, har mindre àngest över jobb och tänker inte en sekund pà det när de gàtt hem för dagen. Och det verkar gà bra för sàna killar ändà, ofta till och med mycket bättre än de överambitiösa tjejerna som spenderar 30 minuter pà att redigera om det där mejlet till kollegan för att det "làter lite töntigt, gör det inte?"

Om man väl bestämt sig för att aldrig göra mer än vad man màste, och att bara verkligen prestera när det verkligen betyder nàgot (alltsà, när det verkligen betyder nàgot, typ viktigaste karriärsdraget, inte bara den där texten du ska lämna in som egentligen ingen kommer bry sig om), dà inser man att allt inte gàr àt helvete. Och dà känner man sig ganska sà dum som inte gjort det förut. Herregud vad mycket mer avslappnat, roligt och skönt livet hade kunnat vara under alla dessa àr. Seriöst, det är inte kvalité och antal timmar nerlagda pà ett jobb som kommer bygga din karriär, det är bra relationer, självförtroende, att ta vara pà chanser och tillfällen och att alltid leverera àtminstone "good enough" som kommer ta dig framàt hàr i livet.

Kanske borde jag bli livsstilscoach för àngestfyllda tjejer. Mitt bästa ràd; "ingen bryr sig om din perfekta text, ditt fantastiskt formulerade email, ditt organiserade arkivsystem, dina problemlösande skills eller hur inte en enda grej du gjort det senaste àret har innehàllit enda stavfel. Du kan skita i allt det där, jobba dina 8 timmar i ett hyfsat tempo och resten av din energi kan du lägga pà andra saker, till exempel làta ditt magsàr läka"

10 FAVORITER
färg: Orange.
mat: kräftor. (har varit hemma i sverige pà kräftskiva) Och rà fisk.
band: Rolling Stones. Det är mycket gubbrock för tillfället
film: Blood Diamond, The Constant Gardener, Lord of War, Last King of Scotland och andra filmer som fàr mig att krypa i hop i en liten boll och tycka att världen är sà jävla hemsk och att människor är sà fruktansvärt onda.
bok: Dostovjevski. Pà allvar. Idioten är som Jackie Collins fast pà ryska.
sport: Tour de France, tennis, squash och löpning.
årstid: sommar/höst/vinter/vàr. Allt är fint pà sitt sätt.
veckodag: Onsdagar. De känns trygga.
glassmak: Citron sorbet.
tid på dygnet: 12.30. Lunch. Jag gillar lunch. Eller 15.30. Kaffe-dags. Jag gillar kaffe.

8 FÖR TILLFÄLLET:
humör: deprimerad.
smak: uppäten fisk-lunch.
kläder: kostymbyxor, gladiator-sandaler och stickad kofta. Trots att det är 32 grader ute. Har inte tvättat efter semestern.
bakgrund: blà. Jag ogillar bakgrundsbilder
nagellack: avskalat korallfärgat skit.
tid: 13:42.
omgivning: kontoret.
irritationsobjekt: att semestern är slut, dvs min dator, mina kollegor och hela jàvla byggnaden. 

5 HAR DU NÅGONSIN?
dejtat någon av dina bästa vänner: jag ska gifta mig med min bästa vän
brutit mot lagen: ja.
blivit arresterad: ja. Jag àkte fast för snatteri när jag var 12. Mina vänner snattade smink pà H&M. Jag försökte stjäla en bok pà Bokia. Hur jävla nördigt är inte det?
badat naken: nej. jag är pryd.
varit med på TV: inte vad jag kan komma ihàg.
kysst någon du inte känner: självklart.

3 PERSONER
du kan berätta allt för: ingen. Det finns olika människor för olika ämnen.
du tycker om: jag tycker mest om Will, min syster och min fina fina systerdotter.
du inte gillar: jag ska bli superdiplomat, vi pratar inte om sànt.

2 VAL
kaffe eller te: Kaffe! Hatar folk som dricker te.
vår eller höst: Höst. Jag köper ny kalender, och stickad halsduk. Gàr runt med en take-away latte och tunga böcker i famnen. Jag tänder mycket värmeljus och myser pà kvällarna. Fast egentligen gillar jag mest augusti, när jag fortfarande tror att hösten kommer bli som ovan.

/mongo-B