Bloggkollegor del 2.

Jag har en favorit bland modebloggarna. Nej, det är varken Ebba von Sydow eller HotSpot.

Det är Stilstudion pa stureplan.se som jag gillar. Roland-Philippe Kretzschmar är sadär härligt pretantiös, kulturell, och mysig. Han skriver dessutom bra och aker till Paris och gör sant som jag gör när jag aker till Paris.

Jag gillar honom.

/B


Bloggkollegor

Det bästa med att blogga tillsammans med nagon, är att man liksom vill svara pa sin kollegas inlägg. Tex, när L skriver om irriterande bloggar.

Da maste jag svara med att förklara mitt förhallningsätt till dessa bloggar;

Jag vägrar. Punkt slut. Jag hatar dem sa mycket, ni vet de där bloggarna. Sveriges största. Ett gäng 17-ariga tjejer med överkammat har som skulle fa Ingvar Oldsberg flint att bli avundsjuk. De kan inte skriva, de skriver inte om nagot vettigt, de har mongolida asikter om saker och ting och de kallar sig ENTREPRENööööööRER. Och de tjänar massa pengar pa sin skit. Och jag hatar dem. Men till skillnad fran L sa vägrar jag läsa. När jag väl inser att en blogg är vidrig och provocerande, sa slutar jag läsa. Inte en enda litet klick till. Aldrig. Jag skulle aldrig nämna deras namn, länka till deras jävla skitbloggar eller pa nagot sätt uppmuntra och stödja deras beteende.

Detta är ju givetvis väldigt svart, för jag är ju bara en obetydlig liten person, som absolut inte gör nagon skillnad i deras antal unika besökare per dag. Och dessutom gör ju bojkotten det väldigt svart att förklara att man hatar dem. Det är ju ingen som märker min bojkott. Men jag strävar vidare. Jag vägrar mongo-bloggarna. Och jag hoppas att ni alla försöker göra det samma.

/B

Ett hett tips..

Det är tydligen en dog-eat-dog-world bland humaniststudenter då någon pappskalle har gömt den viktigaste kursboken inför tentan i övermorgon. Detta har inträffat tidigare och då har det förvandlats till någon slags lynchmobb. En stackare i klassen blev ertappad när han gömde en bok i fel hylla innan han gick hem, det blev minst sagt en hel del sura miner och rullande med ögonen dagen efter. Så nu är jag på Kurs- och Tidningsbiblioteket och har inte så mycket att göra, förutom att spionera på eventuella klasskompisar i väntan på att de ska trippa på tå mot en misstänkt hylla i läsesalen och ta fram boken medan de sneglar över axeln efter vittnen.

Jag är arg och har världens koffeinkick efter en dubbelespresso, och snubblar på den roligaste bloggen någonsin; Arga Lappen! Jag har skrattat, bullrat, fnissat och hickat av glädje(fråga inte).

Läs och njut!



/L.

Tankar kring Flashing Lights.

Tydligen tar hon så passande av sig kläderna i början och bränner upp dem för att göra sig av med bevis som kan binda henne till, ja, slutet av videon. Men då borde hon i slutet även ta av sig alla underkläder och slänga dem i den brinnande högen. Att hugga ihjäl någon med en spade tenderar ju att skvätta blod minst en eller två meter. Och varför spade? Varför inte det gamla hederliga "droppa gift i vinglaset" eller "skjuta med revolver"?
Ständigt dessa frågor..

Och hon är tydligen ingen porrstjärna, utan en utvikningsbrud.


/L.

Flashing Lights..

Jaha.


Kanyes senaste videosläpp Flashing Lights. Sjuk video. Men varför en porrstjärna som ska spela tjejen( Rita G.), och varför naken med tanke på hur videon slutar? Jag och alla andra hade nog fortfarade funnit den fängslande/skum/intressant med en påklädd tjej. Ständigt dessa frågor.


/L.

Irritationsmoment och hjärtinfarkt..

Jag älskar orginalitet över många saker i livet, och någon jag tycker representerar detta är Michel Gondry. Att se hans verk lämnar mig aldrig oberörd, jag kände mig som ett barn igen efter en filmkväll med The Science Of Sleep där han blandar verklighet med dröm. Jag älskar i stort sett alla musikvideor han har regisserat, förutom Björk's Army Of Me och Human Behaviour, men i stort så gillar jag hans stil. Något jag stör mig på något så otroligt är då Svedkas stora reklamkampanj för att försöka ge det sviniga vodkamärket status och prestige, där de har snott hela idén från Björk's All Is Full Of Love till att göra något så ostigt och smaklöst! Tydligen har de kört stenhårt på robotbruden med dumma slogans i snart ett år.

Under N.Y-vistelsen förfärades vi av följande;

1. Att Svedka faktiskt heter Svedka för de idioter som ska fatta att det är svenskt genom att sammansmälta orden Sveden(!) och Vodka.

2. Att för de idioter som inte förstår ovanstående så har de klistrat in den svenska flaggan som ytterligare ledtråd.

3. Att punkt 1 och 2 ska hjälpa mittemellan-dumma att förstå att "Hm. Absolut Vodka kommer ju från Sverige, då måste Svedka vara minst lika bra!"

4. Att de hade de mest pinsamma stora reklamskyltarna med en robotbrud i framtiden med en lika pinsam slogan till.

4. Att de faktiskt försöker lansera Svedka som någon high brow-sprit.

Väl i Sverige är jag en bitter typ som alltid ser det negativa med landet, men väl utomlands flammar mitt hjärta till liv och Svedkas kampanj fick mig att vilja spotta på New Yorks gator av ren äckel.


Min vackra syster, klon och även väninna S. hamnade under en lördag kväll i Soho i en hetsk diskussion med en snubbe som jobbade på Svedka med marknadsföring.  Han blev arg för att hon totalsågade Svedka och att hon ansåg att det var det dummaste hon sett. Ok, han hade all rätt att bli arg, men S. har ändå rätt på den punkten. Roboten hade funkat galant ifall de hade försökt lansera detta på 80-talet, men i dagens samhälle känns detta både passé OCH blasé.

Varför inte brygga öl i Sverige under namnet Chechbeer och klistra dit tjeckiska flaggan och hårdlansera det som något i samma liga som Kru?ovice eller Staropramen? Ha? Ha?


/L


Indoktrinering del 2.

image84

Här har vi min höstoutfit; lila, lila och åter lila. Fattas bara en löst stickad mössa i naturvitt som täcker mitt  stora krull y höstkylan. Se bara hur den vackra silkesklänningen går från lila blommor i förgrunden och mjölkvitt i bakgrunden till allt mörkare nyanser av lila. Allt från Oscar de la Renta. Jag är förälskad.

/L.

mer guld...

Jag är inget fan av varken utsvängda jeans eller Rachel Zoe, men det här gillar jag.

image85

Det maste vara guldet som attraherar mig.

/B

Första delen i en serie..

Här startar indoktrineringen av färgen lila.

Jag är en sucker för lila och grönt, det är bara att fråga vem som helst som hänger med mig regelbundet. Jag ska till och med måla mitt kära kök i en härligt intensiv lila nyans, vilket slår den jordgubbsglassrosa fondväggen med hästlängder( jag bor i andrahand). De finaste saker jag äger går i färgerna guld, lila och grönt, men något jag inte har är en fin handväska i lila. OCh tro mig, kära vänner, jag har nog problem med att hitta en väska som jag känner mig bekväm med( lite prinsessan på ärten-varning) och håller mig stenhårt till de få jag känner speglar mig. Men Versaces fina väska ger mig gåshud, den har näästan den lila nyans jag söker, men den är fan naggande god.
image82
Och den har gulddetaljer!


image83
Och partyskon från Miu Miu är den som ska pryda mina fötter när hösten tågar in!


Tro mig, jag hade kunnat klistra in minst tio bilder till på lila föremål jag känner stark attraktion till, men det blir lite väl.. Detta får ses som en följetong!




Observera, lika stark dragning som min kollega B. känner till guld, så känner jag till lila.

/L.

Vuxenpoäng

Jag är inte den som är den. Jag har aldrig köpt konceptet "less is more", och jag har aldrig förstatt sminktips som säger att man antingen ska fokusera pa ögonen eller läpparna. Jag är en person som lever efter citatet "bär sa manga accessoarer som möjligt och när du tycker att det räcker, ta pa dig en till"

Sa i helgen, tillsammans med mina guldskor, drog jag pa mig ett par gigantiska armband, tva blaffiga ringar, diadem, örhängen och skärp och var pa väg ut genom dörren. Och tittade mig i spegeln. Och kände för första gangen i mitt liv; är det inte lite för mycket?

Jag tog av mig örhängena. Och kände att det var bättre. Och kände mig allt för vuxen.

Usch.

/B


Darjeeling Limited

Jag kunde inte blogga om det igar kväll när jag kom hem fran bion, jag var andlös, fascinerad och uppe i ett indiskt moln.

Darjeeling Limited är en helt fantastisk film, en film som man inte för en enda sekund tänker pa vad som kommer att hända, det är en film som man är helt upptagen av varje sekund. Det är en och en halv timmes med fantastiska färger, underbara scener i slowmotion, karaktärer som man bara vill träffa och ett manus som man bara nuter av.

Wes Anderson gör filmer som träffar mig rätt i hjärtat, precis som min favorit Life Aquatic, och hans skruvade karaktärer är sa varma och fina att jag bara vill krama dem. Se den. Se den. Se den. Jag är helt kär i denna film. Ni maste se den, och ni maste tycka den är lika fantastisk som jag, annars blir jag besviken.
image80


Och musiken. Musiken är lika fin som filmen.

/B
(galet klicheartat sprak i detta inlägg, men jag bryr mig inte. Se filmen, och njut)

Göld igen!!!

Säsongens fösta göldskor införskaffades i gar, men det lär inte bli de sista. Har en förmaga att köpa pa mig minst tre-fyra guld-sandaler, ballerinas eller liknande sommarskor per ar. Har jag nämt att jag gillar guld?

image79


fran H&M. Fast mina är i guld. Saklart

Med göldskor pa fötterna, tillsammans med en av mina tre olika puffiga kjolar med hög midja gled jag runt i Geneve i varsolen och hamnade oväntat pa en cowboy-fest, och kom hem med ett par sporrar i handväskan och en cowboy-hatt pa  huvudet. Svinfull.

En vanlig lördag i Geneve.

/B

Veckans present

Ibland är min pojkvän dum i huvudet och helt jävla efterbliven. Men sen kommer han hem med ett paket, innehallandes en iPhone. Till mig.

Och plötsligt är han världens bästa igen, och jag glassar runt och bloggar pa stan genom världens snyggaste telefon.

image78


/B

Irritationsmoment.

Jag har nu ett tag lidit av en konstant jävla huvudvärk, som jag tror har att göra med mina dåliga matvanor,
och saker och människor jag stör mig på blir bara fler och fler. Men droppen som fick bägaren att rinna över var när jag nyligen halkade in på Natacha Peyres blogg. Att den är på andra plats på Bloggtoppen tycker jag säger väldigt mycket om vilka läsarna är. Men det roliga och hemska med bloggar är ju att man fastnar, hur allergiframkallande de än är. Hur mycket jag än spottar och svär så sitter jag ändå där och lusläser. Bloggarna är ju som 90-talets dokusåpor, och bloggerskorna blir mer och mer som deltagarna. Att bloggare har sån makt att de nu kallas för den nya tidens gräsrotsrörelser säger ganska mycket om vart samhället är på väg.

Och, ja, jag vet att det kallas dubbelmoral, men då hänvisar jag bara till min kollegas citat från Hank Moody;

- Hence my self-loathing.

Res-feber

Buenos Aires ma vara det hetaste just nu, men en artikel i DN fran L.A. gjorde mig helt galet sugen pa lite amerikansk westcoast.

image77

A andra sidan lider jag att svart Paris-sug, vill hem till Stockholm och dör om jag inte far aka till Rom snart.

/B

Paper bag waist-lady.

Jag är en klänningfascist och har nu vidareutvecklat min besatthet til kjolar. Jag har tidigare inte klarat av kjolar av flera anledningar, den ena mer bisarr än den andra, men nu känns det helt fantastiskt att bära kjol. Jag har i flera år köpt minst ett par kjolar varje år men de har alltid bara hängt i garderoben och sett allmänt ledsna och övergivna ut( här kom jag på en grym liknelse men det kändes väldigt politiskt inkorrekt och för brutalt för att kunna publiceras). Men nu kan jag återigen känna mig bekväm i dessa plagg som jag tidigare sett som obekväma och irriterande. Min senaste  mani är kjolar med paper bag waist, och jag lever bokstavligen ett halvtomt liv tills det finns minikjolar eller kjolar som slutar vid mitten av låren, naturligtvis med paper bag waist, i butikerna.


ps.

Jag har non stop lyssnat på Stop, Look, Listen(To Your Heart) - Marvin Gaye och Diana Ross i två dar nu. Jag har alltid lyssnat på Marvin men det var i förrgår som jag återupplivade min kärlek till Motown-soulen. Från sju på morgonen till sent på kvällen har den varit på i min käre iPod medan jag skrivit diverse hemtentor. Jag har ännu inte tröttnat, och kommer förmodligen lyssna på den på repeat i minst ett par veckor till, men detta beror på att texten är å fenomenal att den bokstavligen fick mig att tappa andan. Bara en notis om en galet bra låt.

ds.


/L.

Åh, nej...

Varför kan folk inte lära sig av sina misstag? Jag satte mitt morgonthé i halsen.. Jag finner inga ord, min nemesis är i makten igen.


/L.

Trender och jag

Med mitt nyinskaffade kreditkort härjar jag runt i Geneves affärer pa mina luncher och bränner pengar som en galning.  Men jag handlar inte bara, jag reflekterar och filosoferar även under mina turer inne pa H&M, Zara och Geneves motsvarighet till NK.


Dagens tankar har kretsat runt trender. Jag gillar ju trender. Jag följer trender. Jag fnyser at mycket i "trandrapporter", men kapitulerar tva veckor senare när jag har vant mig vid tanken. Men det finns trender som jag vägrar att gilla, och jag maste säga att det känns ganska bra. Jag tycker jag har lite mer karaktär, när jag efter funderingar kommer fram till att "nej. Det där är inte för mig". Som att jag faktiskt är en person med integritet och personlighet. Att mina kläder inte bara är som tagna ur ett reportage fran Sofi's mode. Att jag har min egen stil, trots att jag ser likadan ut som de flesta.

Just nu finns det tre saker jag vägrar.

  1. Utsvängda jeans. När jag läste min kollega L's inlägg om detta sa höll jag med om att byxor är överskattade, men tänkte att jag faktiskt gillar vida byxor. Tills jag prövade ett par. Och insag att Kate Moss kanske kommer undan med dessa, men mina lar (efter en misslyckad rom-diet) behöver ett par veckor pa en stairmaster innan jag tänker dra pa mig nagot liknande. Dessutom är det ju sa mycket snyggare med kjolar och klänningar.
  2. Smablommigt. Jag klarar inte av det. Och pa blusar och romantiska klänningar/tunikor är det ännu värre. Smablommigt är ett meningslöst mönster som inte tillför nagot. Jag gillar skarpa skärningar, grafiska mönster och tryck pa kläder. Smablommigt gar emot allt jag gillar och jag förstar inte vem som hittat pa att det skulle vara inne i ar.
  3. Wayfarers. Nej, jag förstar fortfarande inte.
/B

Smått bi.

Jag vill att hetsen och hajpen kring Agyness Deyn ska förflyttas till Heather Rhetson från Top Model 9. Jag är som en mal som dras till glödlampan när det gäller den kvinnan, jag sitter gapandes och kollar som hypnotiserad på Top Model så fort hon dyker upp. Hon fascinerar mig, och det är inte bara hennes personlighet som förundrar mig, utan hennes ansikte och blick gör mig  helt fanatisk. Hon är anledningen till att jag följer America's Next Top Model och jag tycker att high fashion-världen ska förstå hur vacker hon är och göra henne till den musa hon förtjänar att vara.


/L.

Bs. As..

Som svar till B's tidigare inlägg om Buenos Aires, så är svaret "ja". Buenos Aires is the shit och kommer alltid att vara the shit. Staden är som en tidlös Rolex som fungerar till allt. Sen kan det diskuteras över huruvida de borde dra ner på stoltheten/arrogansen de besitter just för att de är från Buenos Aires. Alla som träffat någon från Bs. As. vet att dessa är de skönaste människorna på jorden, men att de samtidigt vägrar inse att de faktiskt bor i Sydamerika och inte Europa, att de inte alls är bättre än resten av Latinamerika och att de är Guds gåvor till kvinnorna. Men sen är det just deras mindre attraktiva egenskaper som är deras styrkor i många  fall, för deras stolthet är bland det kaxigaste och sexigaste som finns, de är otroligt karismatiska och de kan få vem som helst att smälta. Tjejer och killar. Jag gillar många ställen i världen men Buenos är nog det enda stället som jag skulle kunna flytta till imorgon. Vackrare spanska finner man inte någon annanstans, godare stekar får man leta efter och vem säger nej till en färgsprakande metropol med arkitektur i stil med Rom? Inte jag i alla fall.


/L.

Back on track!

New York är verkligen världens huvudstad, och det var mycket motvilligt jag erkände detta för mina vänner. Under vår andra kväll där satt vi på en fin bar när ett gäng stolpskott försökte ragga upp oss med föreställningen av att vi var tre oskyldiga och lättimponerade flickor från Sverige. Så fel de hade när vi spöade de i många debatter och vägrade imponeras av att de skulle "go and get some ink done" två på morgonen för att de bor i the "Big Apple" och att det gäller att leva livet till max. Sen bör det tilläggas att stolpskottet som såg ut som Gael Garcia Bernal på crack ville tatuera in ett stopptecken i handflatan. Tack gode Gud så träffade vi grymma och roliga människor efter det som visade  oss at det verkligen är staden nummer ett, och detta kunde vi alla hålla med om efter erfarenheter i stora metropoler runtom i världen.

Efter dagliga tiotimmars promenader, shopping till max, och sena nätter var vi alla slutpumpade till den grad att en av oss blev sjuk. Riktigt sjuk.. Men så är det. Ska man ha en ny garderob och uppleva ett ställe så får man tänja på gränserna. Nu bär nästa N.Y-resa av till modeveckan. Yaay!

Fredagshets

Det är fredag och denna hetsiga vecka kulmerade i förmiddags när GE rapporterade överaskande förluster, vilket ledde till att marknaden gick bananas och vi tjänade miljoner.

Sa jag smet fran jobbet tidigare, och köpte en tredje kjol denna vecka (ingen av dem är perfekt, sa jag fortsätter att köpa) och nu försöker jag, med dunkande fransk techno i stereon, fa ordning pa mitt misskötta har inför en härlig middag med massa vänner nere vid sjön.

Fredagar är det bästa som finns.

/B

Buenos Aires

Det är bara en känsla, och inget jag riktigt kan sätta fingret pa. Men känns inte Buenos Aires som the shit just nu? Som att det är där man ska vara om man är riktigt hipp? Det är i Buenos Aires som grejer händer, det är där som allt är.

Jag har inget stöd för min tes, men visst haller ni med mig? Buenos Aires är hett.

/B

Saker jag inte förstar mig pa

1. Folk som köper parfym pa flygplatser när de är ute och reser.
Jag förstar aldrig riktigt varför, det är ungefär 12 kronor billigare, och pa nagot sätt väldigt löjligt. Som att man gör "kap". Dolce&Gabbana Light blue pa väg hem fran Thailand? Jag avstar, tack, och köper en kaffe istället.

2. Smablommigt
. Jag skiter i att det är trendigt. Det är fult och jag skulle hellre dö än att bära det i sommar.

3. Rene Zellweger. Hon snörper (sjukt bra ord) ihop munnen och kisar, och ser ut som en bajsnödig tre-aring. Dessutom är hon ointressant i det mesta hon gjort (förutom i Cold Mountain, där jag chockerande nog tyckte hon var helt fantastisk).
image75

/B

Var-outfit.

Sa jag köpte en kjol och rotade fram en vit herrskjorta djupt inne i garderoben. Och jag klädde upp mig i fredags, inför en middag med pojkvännen och flaskor av vin med vänner.

Pojkvännen förstar inte alls kläder och tycker det är konstigt med puffig kjol med hög midja. Och trots att jag vet att jag skitsnygg i min outfit och att han tycker Britney-jeans a la 2001 är snyggast pa tjejer, sa var min nya outfit inte lika rolig längre.

Hade jag inte varit sa förbaskat förtjust i honom hade jag bytt pojkvän.

/B

(btw, min partner in crime, L, är i New York och shoppar loss med monpol-valutan dollar. Jag är oerhört avundsjuk och är säker pa att det inte kommer ga över när hon börjar blogga om allt häftigt hon gjort och allt coolt hon har köpt)

Lägg ner nu, Agnyess


Alla modebloggerskor älskar Agnyess Deyn och tycker hon är snyggast i världen.

image74

Jag vet inte varför, men de flesta ljuger.

Ett rum med utsikt...

Jag sitter i mitt nya flashiga kontor, med snordyr inredning och utsikt över Genevesjön. Jag tjänar mycket pengar at andra, och en del at mig själv. Fönstret är vidöppet, ljummen varluft strömmar in och sorl hörs fran Quai Bergues och vinbarerna längs vattnet.

Trotsade varkänslorna igar kväll och gick hem och kollade pa tv. Room with a view, med en helt fantastisk Helena Bonham Carter. Och plötsligt slog det mig. Varoutfiten. Den som kommer att symbolisera april i Geneve 2008.

 
image73

Eftersom det inte verkar vara accepterat att spela tennis i langklänning och haruppsättning längre, tänkte jag sno Lucy Honeychurchs "sportiga" stil till nagot mer kvällsaktigt.

Jag tänker mig vit herrskjorta (har minst tre i garderoben) med uppkavlade ärmar, instoppad i en halvlang kjol med volym (tänk Pradakjolarna) och ett par snordyra och höga sandaler till.

Hur snygg kommer inte jag vara?

/B

Släpp fångarna loss, det är vår

Här i Geneve är det spirande vår och 16 grader i solen. Knopparna på träden slår ut och parken neranför lägenheten är full av barn hundar och ljusgrön grönska.

Jag rotar fram ballerinaskor, kjolar, tunna vårjackor, hundra par solglasögon och sätter mig i solen och dricker vin.

De första vår-dagarna är det bästa som finns (relativt förstås, det är alltid något nytt som är det bästa som finns), och ur ett modeperspektiv är våren fantastisk och man vill bara köpa miljoner olika outfits att ha på sig när man strosar runt i solen...

/B

RSS 2.0