Fancy Schmancy

Ska pa brittiskt societetsbröllp i sommar, där brudgummen är en Eton-kille och bruden har en förlovningsring som är värd 12000 pund. Ni förstar att jag maste se HOT!HOT!HOT! ut.

Hade lite hemlängtan. Bläddrade pa stureplan.se och kollade in vad som hände pa Hell's Kitchen i lördags.



Coolingarna var där.



Pumorna var där



Och champagnen flödade.

/B

Varför är alltid killar mycket fulare än tjejer? Inte för att jag är lesbisk (inte för att jag har nagot emot lesbiska) men killar är fan inte speciellt snygga.

Bildbevis hittar ni här.

Nu ska jag dra pa mig skyhöga klackar och stora solglasögon och luncha i Geneve's lyxkvarter och latsas att jag är gift med en oljeschejk.

/B

CSN kom igår, och med studiemedlet kommer alltid mitt behov av att göra garderoben lite större och mer variationsrik. SÅ jag gjorde mig iordning snabbt och bestämde mig för att skippa morgonföreläsningen och se vad stan hade att erbjuda, och efter att ha strosat runt i två timmar med visionen att promenera hem i solskenet med tre fulla kassar stod jag tomhänt och bara stirrade rakt fram. Var är alla roliga plagg? Kan någon tala om för mig var de håller hus någonstans? Jag kan vara jävligt envis och obstinat när det gäller många saker i livet, för är det inte exakt så som jag vill ha det så får det lika gärna vara. Och så var det igår. Min jakt efter fina, tjusiga, färgglada, levande klänningar kammade hem noll och de slutade med att jag satte mig och slösurfade. Det var då jag hittade Erdems fantastiska klänning som gav mig fjärilar i magen, för söt och bedårande är den.






Och är det någon där ute som känner till grymma online-affärer, så länka gärna.

I dag önskar jag att jag sag ut sahär. Med den fantastiska pradakjolen i göld.



Istället ser jag mer ut som ett söndagsmonster, i pyjamas och glasögon. Sant är livet.

/B

Skrev om Ann-Sofie Back's kollektion med pixlar och paparazzi-prints, och denna vecka är det Versace som har latit Tim Roeloff göra fotokollage av städer, hundar, porslin och annat pa ett par klänningar.




Trots att klänningarna inte är nagot jag själv hade rusat till Versace-affären för, sa är det pa nagot sätt väldigt upplyftande med tryck och screenprints. Jag älskar tryck och bilder pa kläder som sträcker sig utöver den vanliga t-shirten. Det tillför nagot extra än bara plagget och kan lyfta en vanligt trakig klänning till ett fantastiskt plagg.

Mer tryck, och mer foton pa kläder, istället för detta eviga svarta mörker.

/B

Min mamma är väldigt kort, rödhårig, ganska rynkig och väldigt lik Lilla My både till utseende och personlighet. En hetsigare 60-åring får man leta efter. Men förra året gav jag henne en svårslagen födelsedagspresent, då jag lyckades hitta eminenta foton på henne, min moster, mormor från 70-talet. Jag gjorde en Malick Sidibé, jag lyckades förstora upp de gamla korten och satte de i svarta ramar. Det som slog mig mitt i sökandet bland alla hundratals familjefoton var hur troligt vacker och strålande min mamma var, jag kände att jag såg en annan människa på korten som utstrålade lycka, lugn och livsglädje. Samtidigt som jag vet att detta var en svår tid då kriget bröt ut i Etiopien får jag ändå en känsla av att de inte lät detta ta över deras liv. Fotona ger en känsla av nostalgi även för mig som inte kommer ihåg åren vi bodde där. Dagens outfit för mig osar disco, ljuva tider och stolthet.

Den panafrikanska posen

Inget slår gamla bågar

Kan inte annat att älska honom


/L.

Min rom-diet är över. Den gick överstyr i gar natt, pa en hemmafest i en exklusiv lägenhet vid Genevesjön. Jag minns inte allt, men jag vet att jag gömde en burk coca-cola, och samlade pa mig limefrukter för att ha en reserv av rom och cola när allt annat tagit slut. Jag har ett minne av att jag dansade. I ett vardagsrum. Det känns bekant att jag vilt diskuterade Mugabe med en vit kille fran Zimbabwe, och jag tror mig minnas att jag tappade min drink med tequila/sprite (när allt annat tagit slut, inklusive mitt gömda förrad av cuba libre-gods) pa golvet och hanskrattade när folk halkade och slog sig. Jag Det känns dessutom osannolikt, men jag tror att jag storbrakade med minst tre-fyra taxichafförer halv fem i natt,

Jag vaknade kvart över nio av ett telefonsamtal fran en trust fund-kille. Jag svarade inte. Sen dess har jag legat i fosterställning i soffan och vridit mig till repriser av Eastenders pa BBC Prime. Enda undantaget var när jag gick till affären (mkt fashionabelt klädd givetvist) för att köpa frukost och kom ut med en pase innehallande mini-quiche, varrullar, och ost.
Jag at upp allt.

Nu har jag reparerat mig sapass mycket att jag lyckats ta mig ner till videobutiken, och ringt till Domino's och beställt pizza och cheesy garlic bread. Man kan lugnt säga att min diet är över...


/B

Min svaghet för herrklockor är större än vadjag trodde. Hade jag haft ett Black Card kan ni nog ana att min kollektion hade växt från blygsamma två old school-Casioklockor till allt från Black Dice, Nixon, Nooka, Breitling och till icke så diskreta Jacob the Jeweller. Det ska vara stort, glittrigt och väldigt väldigt smaklöst. Eller än en gång stort, sterilt och väldigt väldigt nördigt.

(Nixon The Metal Dork Talking Watch)

Jag följer presidentvalet i USA med stor spänning, minsta notis om vem so leder får mig att hoppa till, och McCains förmodade affär med en lobbyist ger mig hopp om att kanske, kanske ska en afroamerikan eller en kvinna bli president i det, sorgligt nog, mäktigaste landet i världen.

Jag ger er Obama i t-shirt. Hoppas att alla unga amerikaner tar tummen ur röven och för en gångs skull tar sitt ansvar som medborgare och röstar.


/L.

"Mode"-experten Sophie Rosensvärd tar den politiska analysen av det kommande amerikanska presidentvalet till en helt ny niva. Läs och njut.


/B

Dagens outfit är inspirerad av en av mina favoritkaraktärer nagonsin.

Chloe fran 24 är sjukt trumpen, grinig och otaktiskt. Och jag älskar det. Det finns nagon som Chloe pa alla arbetsplatser, och idag är det jag.

Självklart har jag ett par halvtaskiga kostymbyxor, en blek och skrynklig skjorta och en sliten gammal kofta över.



Helt i Chloe-stil...

/B

När hemlängtan blir för stor här i utlandet brukar jag läsa dn.se. Och vissa dagar som idag, överrumplas jag av fantastiska krönikor, underbara artikelserier och reportage som far mig att koka, bli arg och... ja, nästan göra nagot.

DN är Sveriges bästa dagstidning, och jag uppmanar er inte bara att läsa Lisa Corneliussons modekrönikor, utan läs även Karolina Ramqvists kritik av Svenska modescenens "inspirationer", läs Fredrik Strages träffande sagning av tv-seriers voice-overs, och framför allt läs Maciej Zarembas artikelserier, den obehagliga serien om kränkningar och den skakande serien om FN och Kosovo.

DN, Bon och the Economist. Det är de tidningar jag behöver...

/B

är pa ypperligt daligt humör, och tänkte lansera ett nytt litet avreagerings-projekt.

I rather die than...

1. Bär Acne Pistol-stövlar
2. Köper en skiva av Lars Winnerbäck
3. Dricka ört-te.

Sadär ja. Känns redan mycket bättre. Att vara lite bitter och hata saker hjälper mot daligt humör. Pröva själva!

/B

Min förkärlek för elektronisk musik växer för var dag som går. Ju mörkare, desto bättre. Flirtandet med elektronisk musik började vid tolvårsåldern när jag köpte en skiva som hade ett antal drum'n'bass-låtar. Håren på mina armar reste sig vid ljudet av den mörka basgången och de lätta trummorna, men romansen började på riktigt för ett antal år sen när jag hittade en fantastisk liten webbradiostation som hade två kanaler; minimal och grime. Jag var i sjunde himlen. Att under arbetet med b-uppsatsen utsättas för monotona beats var för mig något som kan liknas vid en religiös upplevelse. Grime och two-step har alltd legat nära hjärtat och romansen nådde nya höjder när jag introducerades för bailefunk av en kär vän vid namn Musikbyrån. Vem visste att världens bästa klubbmusik fanns i Brasilien? En av globaliseringens positiva effekter är fusionerna av olika musikgenrer som leder till ibland helgalna kreationer. Det är detta jag vill komma fram till.. Jag är från Göteborg och är så otroligt stolt över att vi har Sveriges finaste musikfestival bokstavligen mitt i stan. Att vi var de första i landet som hade Manu Chao är något historiskt, och att vi i år får storheter som José Gonzales, Sigur Ros och självaste N.E.R.D får mig att börja tjuta av glädje. Men att de är så djärva och nytänkande att de bjuder in Buraka Som Sistema är något som visar hur bra Way Out West är.


Mina vänner, vi syns i vimlet i augusti!


/L.

Men anledning av Kosovo's självständighetsförklaring igar är dagens outfit inspirerad av det splittrade EU, och självklart färgerna rött och svart.



Ibland far jag för mig att självständighet är överskattat och att uppsplittringen av land bara styrker uppfattningen om att vi inte kan leva med varandra om vi har olika religioner eller etnisk bakgrund. Varje miljö har sina begränsningar och sin instängdhet, och ett eget land är inte alltid lösningen pa alla problem.

Dagens outfit är som sagt splittrad...

/B

Det finns dock journalister (ni vet, sana som skriver. Inte bara bild-googlar och kompletterar med "CRAVINGS!!!!") som skriver om mode pa ett fantastiskt sätt. Jag började läsa Lisa Corneliusson när hon skrev om mode pa stureplan.se (detta var tiden innan Elin Kling) och tyckte hennes blogg pa Modette.se var den enda behallningen av den trista tidningen och meningslösa hemsidan. Jag blev ypperligt glad när jag sag henne som modeskribent för DN's STHLM-satsning och hon har levererat finfina krönikor och artiklar där.

Här skriver hon om min svenska favoritdesigner som har gjort en fantastisk kollektion. De gigantiska pixlarna är helt fantastiska och de draperade skärningarna är precis vad jag älskar. Ann-Sofie Back och även Lisa är stora favoriter hos Fancy Schmancy...



/B

Jag blir lite ledsen när jag ser sant här. Speciellt när jag är en av dem. Jag jobbar hart för att vara framgangsrik, (Hillary-framgangsrik, inte Ebba von Sydow-framgangsrik), och jag vill att andra kvinnor gör det samma. "Mode". Vardagsbetraktelser. Föräldrar och barn. Sex och dejting. Det är sant vi bryr oss om. Jag mar illa, för män läser politik, ekonomi, IT och journalistisk. Sant som är viktigt. Sant man tjänar pengar pa. Sant man far inflytande i samhället genom.

Jag saknar ett genusperspektiv pa en mer allmän niva. Där folk är medvetna om hur annorlunda vi behandlar och ser pa kvinnor och män. Hur annorlunda vi ser pa oss själva. Hur kvinnor inte anser att de behöver bli tilltalade eller mötta med intelligens och respekt. Hur kvinnor tycker att Test: är du smittad av Grey's Anatomy? eller "Du bestämmer. Vad ska vi testa, kajal, mascara, eller concealer?" är värt att läsa. Hur vi inte kräver nagot djupare. Nagot analytiskt. Nagot viktigt. Och allt är skrivet helt utan ironi, utan självdistans, utan humor, utan insikt och av en inkompetent 17-arig bloggare som inte har lärt sig vad som bör särskrivas och inte.

Och kvinnor läser det. Framgangsrika, duktiga kvinnor läser det. Smink är viktigt. Sofi Fahrman är viktig. Börsen är inte viktig. Riksdagsdebatten är inte viktig. Men en ny underlagskräm, det bör minsan diskuteras och analyseras i oändlighet...

(Och ja, jag har läst pa universitetet och kan källkritik. Bloggundersökningen skulle ju inte halla en in magisteruppsats direkt...)


/B

..Men vad kan jag göra? Jag gillar kitsch och jag gillar modern konst. Vad gör man då ifall man hittar en hallonröd byst på en fundersam Stalin med en cigg i munnen? Visst, den kostar 200 dollar och inget jag har lust att lägga pengar på, men visst fan är den häftig!

Min absoluta favoritsida just nu är Juxtapoz, världens coolaste och mest inflytelserika tidskrift vad gäller modern och undergroundkonst. Hur kan man inte vilja ha Stalin i sin supersnygga hylla?

/L

Det är ingen nyhet att jag är kritisk mot svenska modebloggar. Oftast för att de handlar allt för mycket om shopping och bildgooglande och allt för lite om kreativitet, eftertanke och att "uttrycka sig".

Manga pastar att de gillar mode för att de är kreativa och vill uttrycka sig med hjälp av kläder. I ar uttrycker sig ALLA i Sverige genom en skinnjacka, t-shirtklänning och mittbena. Fint.

Men om det nu handlar om kreativitet och uttryck, varför skriver modebloggarna om hudkrämer och quinoa-sallader och inte om konst och musik? Konst och mode hänger ju ihop. Musik och mode hänger ihop. Om poängen är att uttrycka sig, vad säger din quinoa-sallad och din la praire-kräm om dig?

Jag önskar att svenska modebloggare kunde sta för vad de egentligen pysslar med. Det handlar inte om att uttrycka sig. Det handlar om att vara snygg.

(Och bara för att Sophie Rosensvärd har varit pa en vernissage i Chelsea, sa övertygar hon inte mig.)

/B

Den bittra halvan av Fancy Schmancy vaknade tidigt av ett sms från en kille som denne gillar. Då gick jag från att Säga Crappy Valentines till Happy Valentines. Men det kändes skönt att veta att mina vänner med partner ändå tycker att dagen är jävligt jobbig. Man låtsas vara Meg Ryan från en småpinsam romantisk komedi och bara undrar varför det inte finns nån bakgrundsmusik.


Nu skall ena halvan gå på date och kanske mjuka upp sitt bistra gamla hjärta.



/Live and prosper.

Trots att halva Fancy Schmancy-teamet kallar sig all hjärtans dag - grinch, sa befann sig den andra halvan pa en helt oironisk full fledge Valentine's day igar. Det var rosor, champagne, special valetine's menu med fois gras och rosa efterrätt, och presenter.

Det är ju trots allt trevligt att ga ut och äta, men jag maste papeka (och det är tur att min respektive inte pratar svenska för han hade legat i fosterställning pa badrumsgolvet och gratit sig till sömns om han hade läst detta) att när man väl sitter där med ett glas champagne och tittar varandra djupt i ögonen sa känns det hela ganska fjantigt. Man leker vuxen och känner sig lite tom inuti för att man inte riktigt känner sig som de ser ut att känna sig pa TV.

Sa vi började braka om politik istället. Och tryckte i oss tre brinnande shots var. Och gick hem och hade halvtaskigt, ostabilt och osammanhängande fyllesex. Och genast kändes allt mycket bättre.


/B

Döm min förvaning. Jag har hittar nagot som jag hatar än mer än svenska modebloggar.

Svenska "skönhetsbloggar".

Där fukt spelar roll, rätt färg pa läppstiftet vinner och jakten pa den perfekta underlagskrämen aldrig slutar.


Och jag som tyckte modebloggarna var meningslösa. Det är nästan sa att jag börjar grata. Smink och krämer kan vara det absolut mest meningslösa jag nagonsin upplevt. Världen brinner och mängder av folk ägnar sig at att diskutera nagellack och recensera läppstift.

Jag är en av de fa utseendefixerade unga damer som aldrig fattat smink och krämer. I mitt badrumskap har jag för tillfället ett schampoo, ett balsam, en body lotion som vikarierar som ansiktkräm och en gammal sliten tub med solkräm. Jag tvättar bort smink med tval, jag kan utan problem kleta pa fotkräm i ansiktet om jag inte har nagot bättre att anvànda, och min sminknecessar är ett gammal glasögonfodral.

Jag behöver min touche èclat. Och min mascara. Sen klarar jag mig fint. Till fest kan jag pensla pa lite ögonskugga och rouge, men där tar det slut.

Min hy är perfekt och jag är alltid drop dead gorgeous (ja, rom-dieten har redan börjat verka). Take that suckers. Lägg pengarna pa en snygg tröja istället.


/B

Ja, det verkar bli hedgefond-världen för mig. I hedgefond-biznizen klär man sig propert i kostym, vilket blir sjukt trakigt för en modeintresserad ung svenska.

Dagens outfit



Jag ska köpa gucci-väskor och guld för alla pengar jag tjänar. Och 300 skräddarsydda ljusblaa skjortor.

/B

Efter ett par veckor i landet där ostfondue är en acceptabel, ja rent av vanlig, lunch, och 3 kilo choklad om dagen uppmanas, har jag just insett är jag inte ser lika foxy ut i min catsuit av latex som jag en gang gjorde.

Eftersom Fancy Schmancy - Just Another Fashion Blog inte är som andra modebloggar vägrar jag äta quinoa till lunch och mango till efterrätt. Sant tjafs har aldrig riktigt varit min grej.

I dag börjar jag min Fancy Schmancy-diet. Jag slutar helt enkelt att äta och dricker bara rom. Inom en vecka kommer jag antingen se ut som Heidi Klum eller tro att jag är Heidi Klum. Vilket som fungerar för mig.

Da kör vi. Hepp!



/B

Dumma danska pressen har gjort det igen. Istället för att bara låta allt vara måste de röra i grytan igen. Att ställa sig bakom någon som för det första gör det kolossala misstaget att avteckna Muhammed, och för det andra gör det på ett kränkande sätt, är nog bland det dummaste jag har varit med om. Låt puckot stå för sitt kast, men att de alla ska göra samma sak för att visa stöd visar ju hur lite respet de har för internationella relationer. Se bara hur det gick när de publicerades för första gången och bland annat Arla bojkottades av större delen av den arabiska världen. Tack för att ni gör det igen, från hela mitt hjärta ska ni ha ett tack. Verkligen.

Bortsett från detta, och vissa andra tråkigheter, gillar jag Danmark stenhårt. Dagens outfit från dansksvenska Les Couleurs Nationales och får mig att sukta efter våren ännu mer.




/L

Dagens outfit är inspirerad av en än mer konservativ järntant än Hillary.



Det är dags att lägga ner pärlhalsbandet i smyckesskrinet innan folk tror jag har anlitat kronprinsessan Viktorias stylist.
Dagens outfit hade passat en brittisk överklassdam, men nu far det nog vara slut med min konservativa period. Nasta vecka är det rysk nyrik stil som gäller. Hepp!


/B

Jag är Alla Hjärtans Dags Grinch. Jag spottar och fräser åt lyckliga par som lagar mat tillsammans och ger varandra fula(bortom ord fula) teddybjörnar och vykort från Gallerix.

Nog om mitt förakt för Alla Hjärtans Dag. Nu ska jag hylla ett par som ligger mig varmt om hjärtat på grund av intensiv exponering av såpoperor under min uppväxt. Ett par som efter 18 år av incestuösa förhållanden med släktingar och affinaler, otrohet och sjukdom( ej pga incestuösa förhållanden) lyckas förlåta och älska varandra. Det spelar ingen roll hur många Taylors, Nicks, Thornes(hans egna bror!) eller Erics(hans egna pappa!) och andra ointressanta figurer försökt hålla isär dem av och till under 18 långa år, de hittar ändå alltid tillbaka till varandra. Det är kärlek. Det är såpa. Det är Glamour. Jag pratar om Brooke och Ridge, jag pratar om ändlösa timmar med Brookes otroheter, gråtande, darrande av underläppen och ändlösa timmar med Ridges kraftiga hårman, onormalt stora käke och machofasoner.


Dagens outfits handlar om persona.

Jag ger er det mest fängslande paret i Soap Opera Digest.









Tidlöst, likt en perfekt diamant.

/L

Sitter och tänker på hur jag ska göra om min lägenhet. Har länge suttit och tänkt på vilka influenser jag vill ha och vad jag vill säga med inredningen. Minimalistiskt? Romantiskt? 60-tal eller 70-tal? Jag har alltför många idéer i min skalle som bara snurrar runt men en sak vet jag. Jag ska inte ha något orientaliskt. Konceptet Indiska med orientaliska influenser i all ära, men vill man ha influenser från andra kulturer sträcker sig världen längre än till Nordafrika, Japan eller Kenya. Lägg orientofilin på hyllan och utforska andra samhällens kulturarv. Vad sägs om färgglada mönster från Maya eller andinska tyger? Eller konst från aboriginerna? Det är faktiskt lättare att få tag på än vad man tror, man behöver inte åka till en liten by söder om La Paz för att hitta något autentiskt. Det finns många sidor på nätet som säljer och skickar produkter över hela världen. Är det något man ska utnyttja med Internet är det ju den ökade tillgängligheten och möjligheten att från sin bekväma datorstol eller säng upptäcka nya influenser som förr var oåtkomliga. Världen och dess skatter ligger framför oss och är lättare att nå nu. Jag är för tillfället tvungen att skjuta upp den kommande Centralamerika-resan men det betyder inte att jag inte kan få tag på de fantastiskt mönstrade tygerna från min fina tjocka iMac.

Just Google It.

/L

Hörde att manusförfattarstrejken i Hollywood snart är över och detta betyder att nya avsnitt av 30 Rock ÄNTLIGEN ska sändas. Jag är extatisk. Jag är så lättad över att veta att snart får man veta hur Kenneth kommer att klara det amoraliska beteendet på arbetsplatsen. Och kommer det fler musikalinslag?

Ingen fara, ak till Geneve.

Befinner mig för tillfället i den före detta jet-set staden Geneve (därav mina sporadiska användningar av ä och ö). Geneve är mindre än man tror, och mycket noveau riche-folk. Saudiska prinsar och ryska "entreprenörer" glassar runt och köper gucci-väskor med hysteriska loggor pa.

Trots detta är alla sjukt fula, och har usel klädsmak. Det är euro-trash -2001 som gäller här nere. Helrör ackompanjeras med uppseendeväckande fyrverkeri-tomtebloss pa krogen. I fall nagon skulle missa att du just beställde in dyr flaska vodka, med massor av burkar redbull till. Coolast är du om du som kille är klädd i trasiga jeans, en skjorta och Von Dutch-keps, om du är tjej gäller det att ha stilettstövlar, pösiga byxor, och ett linne med fräsig assymetrisk urringning. Mycket slingor i haret fungerar definitivt. För bada könen.

Folk jag umgas med har tjanar 50.000 i manaden och har pa sig boot cut-jeans. Utan att vara medveten om att de ar tillbaka in fashion igen.


När självförtroendet krisar bland alla hotties runt stureplan tycker jag att ni ska ta er en tur till Geneve. Ni kommer alltid vara snyggast pa stället och har ni tur kommer Wesley Snipes fram och bjuder pa en drink.

/B

är Proenzas guldklänning och fantastiskt skurna kappa.

Sen mina hiphop-dagar har jag en förkärlek för guld. Jag älskar allt i guld, och stora smycken. Lägg till mina mer konservativa sympatier fran senare ar med kappor i nagot mer exprimentiella drag, sa hittar ni Proenza Schoulers höstkollektion. Fantastiska färger och stilrent utan att vara Acne-trist.

Jag har hittat min höstlook

/B

Total angest.

Jag har precis köpt en ny svart skinnjacka.

Jag hatar alla med svarta skinnjackor. Jag hatar att hela jävla fucking mongosverige gar runt med svarta skinnjackor. Och sa köper jag en själv.

Vad gör jag nästa vecka? Köper Sofi's Mode och tycker det ar en bra modetidning som ger inspiration till en ny H&M-tröja? Hänger i Marc Jacobs affär pa Mercer Street tillsammans med 100 svenskar fran Falkenberg och tycker att jag är hipp?

Game over. Jag skäms för mig själv...

/B

Har alltid varit svag för udda killar med udda t-shirts.  Sen 30 Rock började sändas förra året har jag fastnat för udda killar i udda kepsar. Kolla bara på Frank och säg mig i ansiktet att han inte är helt fantastisk! Det är något med dem som gör mig galen, och jag orkar inte ens analysera i varför egentligen. Det är bara ett faktum.


Min vän Sparven berättade för snart ett år sen om en fantastisk site vid namn Threadless, en webshop/community där medlemmarna själva tävlar med sina bidrag om att få en t-shirt tryckt med deras design. Mycket är fult, intetsägande och rent av magsårsframkallande, men mycket är klockrent. En självklar favorit är The Communist Party. Eller den här klassikern! Det värmer mitt kalla och bittra hjärta.


Tänk udda killar. Tänk Napoleon Dynamite. Och tänk Frank.

Till min Adam Tensta-outfit har jag givetvis pa mig mina Air Jordan III. Och insag att dessa skor är värda ett separat inlägg. Det är mer än ett par skor för mig. Mina Air Jordans innehaller minnen, gamla tider, nya tider, utveckling, en och annan gammal flört, ett förhallningssätt till livet och en revolution för mitt shoppingbeteende.

Förr i tiden. Jag var en av de tjejer som "samlade" pa sneakers. Köpte Adidas skor pa stört om det stog exclusive pa prislappen. Avundades japaner som koade i dagar utanfor affärer i LA, New York och Tokyo. Hängde pa Sneakers n stuff varje lördag. Jag matchade sneakers med mitt liv. Röda, gula, blaa, en miljon olika vita... Jag köpte manga skor, och ville ha ännu fler.

En dag fann jag modet att dra till New York i tva veckor. Det var 2004 och Jay-Z var hetare än nagonsin. Jag satt och filade pa shoppinglistan pa planet. Alife Rivington Club var stället med stort S. Det var där alla coolingar i New York köpte sina sneakers. Dit skulle jag ocksa minsann. Och köpa hundra stycken...

Väl där (Inte lätt att hitta ma jag säga. Jag letade länge tills en av killarna i affären förbarmade sig över mig och kom ut och visade mig den gömda, hemliga ingangen med spegelglasfönster) sag jag inte alla skor. Jag sag bara ett par.



Det var de finaste skorna jag nagonsin sett. Och jag tog pa mig dem, och vagrade ta av mig dem. Jag strök dem mot kinden och log. I'll take them sa jag, och gick nöjd därifran.

Detta var alltsa juni 2004. Jag har aldrig köpt ett par sneakers sedan dess. Mitt intresse dog, och mitt samlande avbröts. Jag hade ju hittat dem. Och hur manga exclusive, nya färger och Pharell-designade skor jag än sett, sa vill jag inte ha nagot. Mina ar ju sa mycket finare.

I samband med detta förändrades även mina preferenser. Jag köpte klackar, och tog pa mig klänningar. Jag bytte ut triple 5 soul-linnet, och rocca wear tröjan mot designerjeans och konservativa pärlhalsband. Men mina air jordans finns alltid med mig. I dag är de slitna och solkiga och förstörde mitt intresse för sneakers. Men fortfarande de finaste skorna jag nagonsin burit och jag bär dem med stolthet till min Adam Tensta-outfit.

Det är en kärlek som är djup och sann. Jag och mina Jordans.


/B

Adam Tensta.

Neonfärger. iPod. Studs. Uppsatt har. Javligt kaxig idag. Tight, stort, lost, silver... Allt pa en gang. Dagens outfit ar mer mer mer mer an vanligt. Och inte ett enda plagg ar i svart.

Booyakasha!



/B

Jag har hört att svart är det nya i New York. Kul. Verkligen.

/B

När till och med Ebba tröttnar pa den vidrigt överskattade Marc Jacobs, da är det kanske dags för mig att byta standpunkt. Jag hade redan fyra inlägg redo för publicering, där jag skulle hana den svenska modevärldens oreserverade hyllingar till mannen som gör kläder som Kirsten Dunst gillar. Ni förstar ju själva.

Men men. Nu kommer alla sma-fashionistas med Ebba i spetsen gemensamt deklarera att Marc är trakig i ar pa sina vita MacBooks pa typ Espresso House där de sitter och bloggar och känner sig precis som Carrie. Och jag far ga tillbaka till skissbordet och hitta nagot roligare att klaga över.

Ta det lugnt. Jag hittar nog nat att irritera mig pa snart igen. Med min MacBook. Pa Starbucks.

/B

Skandinaviska tjejer är kända världen över för att vara väldigt vackra och jag håller med till hundra procent. Men här sticker man fan inte ut vad gäller mode och stil. Väldigt få vågar bejaka sin skönhet och ta på sig plagg som framhäver deras bästa drag. Alla ser i stort sett likadana ut om man studerar sin omgivning och allt enligt två mallar som jag snart spyr på.

1. Jeans, mörka stövlar, topp.

2. Leggings, tunika/menlös klänning, kofta.


Klimatet tillåter givetvis inte att man går utan leggings nu på vintern men, till och med när det är trettiofem grader ute bär de flesta tjejerna leggings och tunika/menlös klänning. Ni tjejer är jävligt snygga här i Skandinavien men väldigt få tar på sig feminina kläder. Ge mig naken hud till sommaren! Lite urringning, bar rygg eller en kort kjol eller fin klänning med ett par schyssta skor, tack! Och minst ett plagg ska ha FÄRG.




L

Var ute med nagra vanner igar. Alla bar svart. Jag hatar att alla alltid bar svart. Svarta kapor, svarta vaskor, svarta skor. Svarta jeans, svarta koftor, svarta diadem. Och nagon som ar spexig nog att dra pa sig en gra kofta.

Nu ska jag ta pa mig mina svarta acne-jeans och min graa H&M-kofta och flexa pa starbucks.

/B

Modebloggskolan fortsätter...

Lektion 4

Blogga mycket om Agyness Deyn, och hur cool hon är. Trots att du egentligen tycker hon är ful.

/B

Det har varit modevecka i Stockholm. Alla älskade Acne, och Sofi Fahrman bar en tantig klänning.

Exhalterande värre...

/B

Varför har vissa av er inte lärt er än? Varför har inte vissa av er lärt er att bara för att något är trendigt så är det inte säkert att man kan bära upp det? Jag lärde mig den läxan ganska långsamt under 2001 och 2002 när jag envisades med att prova alla möjliga Lee-jeans och få den gudomliga rumpan som vissa av mina vänner fick i dem. Jag fick stans plattaste och bredaste rumpa i vartenda par Lee jag provade, men jag drog på mig vartenda par jeans jag såg och bara hoppades på att detta par, DETTA PAR, skulle vara de som fick mig att stråla. Mina vänner, det krävdes en brutalt ärlig kompis som gapskrattade när hon såg mig prova ett par Lee-jeans för att få mig att förstå.

Nu undrar ni säkert varför jag drog upp denna anekdot, men det jag vill först och främst poängtera är att även ifall ni inte inser att ni ser förjävliga ut i en frisyr/jacka/skor/tröja så har ni förhoppningsvis den där brutala kompisen som kommer till undsättning.

För det verkar som den där kompisen saknas när det gäller pop/elektro-killar mellan 20 och 26 år och som har mustasch. Varför envisas ni med att ha såna vildvuxna mustascher? Vilka är era förebilder? Vad får er att TRO att ni kan leva upp till era förebilder? Var är era vänner? Era brutala vänner? För Gud vet att det fulaste och osexigaste som finns är unga killar som har mustasch. Jag skiter i ifall ni ansar den, trimmar den, snaggar den eller klipper den så att man kan se kanten på överläppen, det är fortfarande det mest sunkiga som finns! Ni ser varken vuxna eller sexiga ut. Bara löjliga.

Det finns ett italienskt ordspråk som lyder; Endast dina verkliga vänner talar om för dig när du är smutsig i ansiktet. Jag tycker att den ska uppdateras lite; "Endast dina riktiga vänner talar om för dig när du ser ut som en pajas i den där mustaschen".

Några av de få som någonsin kunnat bära upp en tät mustasch är följande:

1. Freddie Mercury
2. Tom Selleck
3. Borat
4. Chuck Norris

Resten, damma av er Gillette Mach 3 Turbo och raka av skiten. För vår skull. För era flickvänners skull. För era pojkvänner skull!

Just do it.


L.

Lektion 3

ät mycket quinoa. Blogga om det. Vardagslyxa/synda med Ben &Jerry's, Hägen Daaz, eller Lejonet & Björnen. Blogga om det.

/B