Svår påskdag med Azzedine Alaïa

Ska på påskmiddag hemma hos min pojkväns vänner ikväll. Likt en kamikaze-pilot ger jag mig åter in pa ett av dessa självmordsuppdrag. Dessa vänner är simpla människor. Trevliga och underbara, men klagar när jag spelar Yelle - A cause des garcons och sätter istället på Sweet Home Alambama.

Självklart måste jag dra pa mig svåra och svarta kläder och vara överdrivet pretantiös. Jag tar med mig en flaska portvin till osten, och ursäktar mig sen genant när det inte serveras någon ost. Jag diskuterar Alaïa och Watanabe, droppar namn som Julia Restoin-Roitfeld och frågar vad de tycker om den senaste Colette-samlingen. Jag nämner i förbifarten att jag absolut inte får missa Art Basel i juni, och frågar om det är någon vid middagsbordet som vill följa med.

De tittar pa mig som att jag är dum i huvudet, serverar kycklingen och dricker en pinot noir till, för de har faktiskt sett Sideways. Jag suckar djupt och känner att min kulturella överlägsenhet inte riktigt ger mig den tillfredställelsen det borde och att jag med största sannolikhet vore lyckligare om jag bara kunde njuta av Norah Jones som middagsmusik.

image69

Kvällens samtalsämne. Fantastiska kläder fran Alaïa


image70

Kvällens outfit. Svåra kläder fran Junya Watanabe

image71

Och såhär kommer kvällen troligtvis sluta


/B

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0