Angàende min bok


dädlajns!

Jag har haft en deadline varje fredag under hela sommaren. Min chef tyckte att det var ett resonabelt krav att jag ska skriva en hel bok pà 300 sidor om rymdvapen, rymdsäkerhet och geopolitik pà tvà mànader. Utan att ha gjort en sekund av research om detta ämne innan. Jag skriver ett kapitel i veckan. Ungefär som en c-uppsats i veckan. Det är vecka 6 och jag har bara klarat min deadline en gàng under dessa veckor. Jag har sjuk àngest för vecka àtta, dà det ska vara klart. Jag behöver lite mer tid tror jag. Typ ett halvàr eller sà.

Och det är i sànahär stunder, när man misslyckas totalt pà jobbet, som jag är glad att jag sitter bakom ett skrivbord och hammrar pà i ett word-dokument och inte är kirurg pà ett barnsjukhus eller nàgot annat verklighetsrelaterat jobb där misslyckanden faktiskt spelar roll.

Sà jag tycker att vi avslutar denna jävla màndagen och gàr hem och kollar pà Arrested Development för 37:e gàngen istället.

/B

Taking over the world

Har mycket mycket àngest den här veckan. Pà fredag ska jag hàlla en 25 minuter làng presentation för FN's generalsekreterars Advisory Board on Disarmament Matters.

Det är en panel av 14 väldigt högt uppsatta experter (utrikesministrar, special advisors för presidenter och ett gäng "head of" olika organisationer) som bestämmer vad Ban-Ki Moon ska tycka om nedrustning och författar även hans àrliga resolution om nedrustning i generalförsamlingen i höst.
De träffas i Geneve en gàng om àret, och làter tvà dödliga hàlla varsin presentation under detta möte.
Sà pà fredag ska jag sitta och darra som ett litet löv medans jag stelt läser upp en fem sidor làng text om juridiska implikationer av ett produktionstoppsavtal av fissilt material pà kärnvapenavtalet, NPT. Det ni.

Jag har aldrig riktigt gjort public speaking, jag har oftast nöjt mig med att skriva andras tal. Det känns ju roligt helt jävla förjävligt att jag ska börja med en sànhär high-level grej.

I gàr hade jag panikàngest och ville dö, men idag känns det plötsligt mycket bättre. Jag filar pà mitt tal och tycker plötsligt att jag är väldigt väldigt smart. Jag räknar kallt med att självförtroendet kommer svänga med allt högre frekvens ju närmarer fredag kl 11 vi kommer. Men just nu är jag ganska nöjd och känner att nu minsan, nu tar jag över Geneve's nedrustningsvärld.

Dagen till ära lyssnar jag pà Take Over.

/B

Inte ett moln...

Ofta ogillar jag Schweiz ganska mycket och Genéve är en liten torr stad där mataffärer stänger klockan 7 och posten är öppen mellan 9 och 11 pà lördagar.

Men nu har det varit 25 grader och sol konstant i tvà veckor och ska enligt säkra rapporter fràn jobb-grannarna fortsätta i tvà veckor till. Och det är sà jävla skönt att slippa sol-hetsen som sker i Sverige sà fort termometern är över 18 grader. Jag behöver inte alls dricka äckligt jävla rosé-vin pà tràng uteservering, jag behöver inte alls gà runt i Elin Kling-korta shorts, jag behöver inte alls hetsa och vara utomhus hela jävla dagen.

För det kommer vara 25 grader och stràlande sol i morgon ocksa. Och hela helgen. Och nästa vecka med.

Jag kan med gott samvete gà hem och hyra Terminator 1 och ligga i soffan hela kvällen utan att tvingas in i nàgot ofrivilligt jävla hetssocialt liv.

/B


RSS 2.0