Taking over the world
Har mycket mycket àngest den här veckan. Pà fredag ska jag hàlla en 25 minuter làng presentation för FN's generalsekreterars Advisory Board on Disarmament Matters.
Det är en panel av 14 väldigt högt uppsatta experter (utrikesministrar, special advisors för presidenter och ett gäng "head of" olika organisationer) som bestämmer vad Ban-Ki Moon ska tycka om nedrustning och författar även hans àrliga resolution om nedrustning i generalförsamlingen i höst.
De träffas i Geneve en gàng om àret, och làter tvà dödliga hàlla varsin presentation under detta möte.
Sà pà fredag ska jag sitta och darra som ett litet löv medans jag stelt läser upp en fem sidor làng text om juridiska implikationer av ett produktionstoppsavtal av fissilt material pà kärnvapenavtalet, NPT. Det ni.
Jag har aldrig riktigt gjort public speaking, jag har oftast nöjt mig med att skriva andras tal. Det känns juroligt helt jävla förjävligt att jag ska börja med en sànhär high-level grej.
I gàr hade jag panikàngest och ville dö, men idag känns det plötsligt mycket bättre. Jag filar pà mitt tal och tycker plötsligt att jag är väldigt väldigt smart. Jag räknar kallt med att självförtroendet kommer svänga med allt högre frekvens ju närmarer fredag kl 11 vi kommer. Men just nu är jag ganska nöjd och känner att nu minsan, nu tar jag över Geneve's nedrustningsvärld.
Dagen till ära lyssnar jag pà Take Over.
/B
Det är en panel av 14 väldigt högt uppsatta experter (utrikesministrar, special advisors för presidenter och ett gäng "head of" olika organisationer) som bestämmer vad Ban-Ki Moon ska tycka om nedrustning och författar även hans àrliga resolution om nedrustning i generalförsamlingen i höst.
De träffas i Geneve en gàng om àret, och làter tvà dödliga hàlla varsin presentation under detta möte.
Sà pà fredag ska jag sitta och darra som ett litet löv medans jag stelt läser upp en fem sidor làng text om juridiska implikationer av ett produktionstoppsavtal av fissilt material pà kärnvapenavtalet, NPT. Det ni.
Jag har aldrig riktigt gjort public speaking, jag har oftast nöjt mig med att skriva andras tal. Det känns ju
I gàr hade jag panikàngest och ville dö, men idag känns det plötsligt mycket bättre. Jag filar pà mitt tal och tycker plötsligt att jag är väldigt väldigt smart. Jag räknar kallt med att självförtroendet kommer svänga med allt högre frekvens ju närmarer fredag kl 11 vi kommer. Men just nu är jag ganska nöjd och känner att nu minsan, nu tar jag över Geneve's nedrustningsvärld.
Dagen till ära lyssnar jag pà Take Over.
/B
Kommentarer
Trackback
