Fancy Schmancy

Jajaja, Obama Oscmama... Jag har ju en vana att ogilla sant som alla andra gillar, senast har det just varit Balmain's varkollektion och Obama. Jag är mer cynisk än vanligt och mar illa när jag ser honom tacka sin fru och sina barn pa CNN i morse. Don't get me wrong, jag skulle inte rösta pa McCain (äntligen kan man fa ga tillbaka att älska John McCain för att Bruce Willis är världens grymmaste actionhjälte i Die Hard) men jag har ett fruktansvärt förakt för amerikansk politik och jag förstar inte riktigt vart hypen om Obama har kommit ifran.

När de malar upp posters med hans ansikte brevid Martin Luther King blir jag svimfärdig. När han star och skriker "CHANGE. CHANGE SHALL COME" vill jag bara rycka tag i hans kavajslag och vrala tillbaka "VILKEN JäVLA CHANGE SNACKAR DU OM?"

Vad fan pratar han om? Change? är det nagon som vet vad han ska förändra? Till vad? Hur? Hur kan man aka landet runt i 9 manader och kampanja utan att säga nagot. Utan att bli ställd mot väggen, utan att bli ifragasatt för sin politik? Det finns ingen politik i amerikansk politik. Tycker man nagot riskerar man att alienera väljare, och sant är farligt. Det finns inga ideer, ingen ideologi. Det finns ingen utalad tro pa nagot, och därför finns det inget mal att sträva efter. Vad vill Obama att USA ska förändras till? Nagot bättre? Vad är nagot bättre och hur kommer man dit?

även europeer tror att Obama är räddningen, och jublar över att förändringen kommer. Skitsnack säger jag och glömmer aldrig att alla länder prioriterar sina egna intressen. Och jag längtar lite efter torra svenska kommunalpolitiker som käbblar om skolpolitik och fritidsgardar.