Pradakjolen och jag
Det finns en viss typ av plagg som man förälskar sig i. Det behöver inte vara nagot speciellt, haute coture, eller fruktansvärt dyrt. Men man blir omedebart besatt och inser att inget annat plagg i hela världen kommer att fa mig tillfredställd.
Varen 2008 är det den underbara Prada-kjolen i guld som jag skrev om för ett par veckor sen. Jag har liksom inte kunnat släppa den. Den hänger i skyltfönstret i Prada-affären som jag gar förbi varje dag pa väg till jobbet. Jag stannar och andas tungt. Tänker pa mitt bankkonto och sa brister mitt hjärta lite grann.
Varen 2008 är det den underbara Prada-kjolen i guld som jag skrev om för ett par veckor sen. Jag har liksom inte kunnat släppa den. Den hänger i skyltfönstret i Prada-affären som jag gar förbi varje dag pa väg till jobbet. Jag stannar och andas tungt. Tänker pa mitt bankkonto och sa brister mitt hjärta lite grann.
Det är bara att inse att jag och guldkjolen inte kommer att vara ett team i var. Jag suckar djupt, och lämnar skyltfönstret.
Trots att jag inte var speciellt imponerad av Pradas varkollektion sa inspireras jag av kjolarna och klock-siluetten. Om jag inte kan fa guldkjolen, ska jag minsan hitta en billigare variant av Pradas längre kjolar med volym.
Trots att jag inte var speciellt imponerad av Pradas varkollektion sa inspireras jag av kjolarna och klock-siluetten. Om jag inte kan fa guldkjolen, ska jag minsan hitta en billigare variant av Pradas längre kjolar med volym.
Jakten har börjat.
/B
/B
Kommentarer
Trackback
