Just det ja!
Det var adressen också. http://caviargauche.wordpress.com
För att jag gillar Le Nouvel Observateur, vänsterpolitik och klasskamp samtidigt som jag är högpresterande, mitt-inne-i-systemet, juridikmaster, medelklass, prylbesatt och alltid vill se ut som Gisele.
På Caviar Gauche bloggar jag bara om kärnvapen. Och mina eskapader i nedrustingskonferensen. Samt lite annat också kanske, vi får se om det fungerar...
Tjarå.
Om jag hade...
...haft lösenordet till FN och jag hade jag skrivit ett långt inlägg om den fruktansvärda upplevelsen att gå på cocktailreception med alla diplomater utan att ha med sig visitkort.
Det hade kunnat bli ett roligt inlägg...
blogg-kris
Hej allihopa.
Jag har börjat mitt nya jobb. Pakistan har ballat ur och jag är överväldigad och hetsspringer runt FN och letar efter gamla kompisdiplomater som kanske kan förklara vad allt handlar om. Det är mycket snack om agendan igen. Jag jobbade tolv timmar idag, precis som förr. Allt är precis som det brukade vara, på den tiden det var FN och jag.
Och jag vill blogga om det, på FN och jag. Men jag har glömt bort lösenordet till bloggen. Jag har till och med glömt bort vilken inloggningsemail jag använde. Helvete, jag vill inte blogga på fancyschmancy om det här, jag vill tillbaka till FN och jag...
Fortsättning följer
och tillbaka till nàgot helt ytligt
Amerikanska märket Jeffery Campbell har en vana att göra brutala kopior av svenska märken, förra säsongen's Acne-kopior var omdebatterade.
Här tar han sig an Minimarkets succeboots.
whatevs
Här tar han sig an Minimarkets succeboots.
whatevs
Yele
sea of interior design
Jag är mycket mycket avundsjuk pà Sea of Shoe's garderob men kolla in deras hem;
(bilder: http://atlantishome.typepad.com/)
Jag har aldrig varit ett fan av inredning och sànt men OMG jag vill bo där.
Jag har insett att jag aldigt kommer vara snuskigt jävla rik. Med lite tur kanske jag kan ha en hyfsad inkomst som räcker till mànga fina grejer, men jag kommer liksom aldrig bli sàdär obehagligt rik sà att man kan anställa en inredare som hittar rätt antikviteter. Det känns lite trist just nu, men jag kommer nog över det strax...
(bilder: http://atlantishome.typepad.com/)
Jag har aldrig varit ett fan av inredning och sànt men OMG jag vill bo där.
Jag har insett att jag aldigt kommer vara snuskigt jävla rik. Med lite tur kanske jag kan ha en hyfsad inkomst som räcker till mànga fina grejer, men jag kommer liksom aldrig bli sàdär obehagligt rik sà att man kan anställa en inredare som hittar rätt antikviteter. Det känns lite trist just nu, men jag kommer nog över det strax...
Quote of the day
"EU believes that if they squeeze their eyes shut really hard and hope for the best, and only Athens, Sofia and Bucharest go up in fire, well that's a price that France, England and Germany is willing to pay"
/B
/B
fadderbarn
Egentligen borde jag inleda med ett ulägg om varför jag ogillar folk som har fadderbarn, men det har jag inte riktigt tid med. Jag gör en mental anteckning om att àterkomma till det senare i stället.
Hur som helst, det finns ett undantag till detta ogillande. Jonas Cramby pà Café skriver att "när min dotter Dixie föddes kändes det självklart att skaffa ett fadderbarn också. För om jag bär ansvaret för att ytterligare ett liv föds till denna värld och lever gott på bekostnad av någon fattig, så är väl det minsta jag kan göra att försöka försörja denna fattiga?"
Det kändes som en hemskt vettig förklaring och gör hela tanken med att ha ett fadderbarn lite mer tolerant. När/om jag skaffar barn fàr jag väl göra det samma. Kan man be att inte fà teckningar hemskickade?
Hur som helst, det finns ett undantag till detta ogillande. Jonas Cramby pà Café skriver att "när min dotter Dixie föddes kändes det självklart att skaffa ett fadderbarn också. För om jag bär ansvaret för att ytterligare ett liv föds till denna värld och lever gott på bekostnad av någon fattig, så är väl det minsta jag kan göra att försöka försörja denna fattiga?"
Det kändes som en hemskt vettig förklaring och gör hela tanken med att ha ett fadderbarn lite mer tolerant. När/om jag skaffar barn fàr jag väl göra det samma. Kan man be att inte fà teckningar hemskickade?
same same
2009 var ett sàdär àr. Inte fantastiskt, inte skit. Ett hyfsat àr helt enkelt. Jag hade ett ok jobb. Jag tjänade hyfsat med pengar. Jag hade ganska roligt. Typ. Kanske är det sà här det kommer vara resten av livet? Ganska lagom.
För ett àr sen skrev jag "2008 var aret da jag kom pa fötter igen, och skaffade mig ett vuxenliv. 2009 ska bli aret da jag gör megakarriär, aker pa exotiska semestrar, blir plötsligt lika snygg som Gisele och drar runt pa crazy partyupptag med massa härliga vänner och bloggar för fullt om det."
Det blev ingen megakarriär, nya fantastiska jobbet var en bluff och inte alls sà fantastiskt, jag àkte inte riktigt pà massa exotiska semestrar (en vecka pà Korsika, en helg i Rom och nàgra korta sverige/london besök räknas inte), jag blev absolut inte lika snygg som Gisele, jag ser istället exakt likadan ut som förra àret. Jag drog aldrig runt pà crazy partyuppdrag heller, jag satt mest hemma i soffan och kollade pà tv.
2010 känns sàdär spännande. Pà papper ser det ut som om det blir ett grymt àr, men jag har lärt mig av mina misstag och tar inget för givet.
Jag har nytt jobb igen om en och en halv vecka. Jag ska tillbaka till kärnvapenvärlden, diplomaterna och FN, där allt startade. FancySchmancy kommer troligtvist läggas ner och FN och jag kommer àterupptas. Jag borde vara exhalterad och skrika ut "nu jävlar", men jag vet inte. Tvà sammanhängande àr av konstiga jobb och konstant slösurfande pà arbetstid har gjort att min arbetsmoral har sjunkt till botten och jobb är nàgot som är trist och urvattnat. Jag försöker hitta den där glädjen och entuisiasmen, nya jobbet är ju liksom drömjobbet. Men jag vet inte, det fàr bli som det blir...
Dessutom ska jag gifta mig. I augusti. Sànt ska tydligen vara roligt har jag hört. Själv är jag fortfarande tveksam...
Yeah yeah, 2010. Det blir säkert lagom bra...
För ett àr sen skrev jag "2008 var aret da jag kom pa fötter igen, och skaffade mig ett vuxenliv. 2009 ska bli aret da jag gör megakarriär, aker pa exotiska semestrar, blir plötsligt lika snygg som Gisele och drar runt pa crazy partyupptag med massa härliga vänner och bloggar för fullt om det."
Det blev ingen megakarriär, nya fantastiska jobbet var en bluff och inte alls sà fantastiskt, jag àkte inte riktigt pà massa exotiska semestrar (en vecka pà Korsika, en helg i Rom och nàgra korta sverige/london besök räknas inte), jag blev absolut inte lika snygg som Gisele, jag ser istället exakt likadan ut som förra àret. Jag drog aldrig runt pà crazy partyuppdrag heller, jag satt mest hemma i soffan och kollade pà tv.
2010 känns sàdär spännande. Pà papper ser det ut som om det blir ett grymt àr, men jag har lärt mig av mina misstag och tar inget för givet.
Jag har nytt jobb igen om en och en halv vecka. Jag ska tillbaka till kärnvapenvärlden, diplomaterna och FN, där allt startade. FancySchmancy kommer troligtvist läggas ner och FN och jag kommer àterupptas. Jag borde vara exhalterad och skrika ut "nu jävlar", men jag vet inte. Tvà sammanhängande àr av konstiga jobb och konstant slösurfande pà arbetstid har gjort att min arbetsmoral har sjunkt till botten och jobb är nàgot som är trist och urvattnat. Jag försöker hitta den där glädjen och entuisiasmen, nya jobbet är ju liksom drömjobbet. Men jag vet inte, det fàr bli som det blir...
Dessutom ska jag gifta mig. I augusti. Sànt ska tydligen vara roligt har jag hört. Själv är jag fortfarande tveksam...
Yeah yeah, 2010. Det blir säkert lagom bra...
6 dagar kvar
Jag har ungefär en vecka kvar pà min nuvarande arbetsplats. Sen byter jag tillbaka till FN-jobb, Iran-hets och travandes fram och tillbaka till möten om kärnvapen.
Därför ser jag ut sà här pà kontoret idag:
Därför ser jag ut sà här pà kontoret idag:
Don Drapers guide to picking up women
Look fantastic in a suit, look fantastic in casual wear, look fantastic in anything, sound good, smell good, kiss good, strut around with supreme confidence, be uncannily successful at your job, blow people away every time you say anything, take 6 hour lunches, disappear for weeks at a time, lie to everyone about everything, drink & smoke constantly. Basically... be Don Draper
àngest àngest àngest
Ofta fàr jag sjuk àngest över saker och ting. Mànga gànger är det samma gamla favoritämnen, denna vecka ser listan ut sà här:
1. Miljön. Ibland vill jag bara krypa ihop i en liten boll och gràta och skrika nej, nej, nej. Varför gör vi sà här mot jorden? Allt är skit! Vi kommer gà under! Jag kan inte andas, panik, jag dör, vi alla dör, isbjörnarna dör först, folk i Pygmeoasien eller vad fan de nu heter dör sen. Afrika, Asien och Latinamerika drabbas värst. Fattiga först. Kvinnor värst. Alla dör. Jävla COP15 gàr säkert àt helvete ocksà, även om det inte spelar nàgon roll, allt är kört ändà.
2. Google, facebook, twitter, bloggar och all jävla skit. När jag är utrikesminister kommer det finnas sà jävla mycket information som folk kan ta fram och publicera och skandalisera över, jag skäms men kan inte riktigt sluta. Jag hatar sociala nätverk och fàr galen àngest när jag tänker pà hur jävla mycket information om mig det finns överallt. Tänk om jag fàr ett asviktigt jobb? De skulle lyncha mig känns det som.
3. Fattigdom. Svält. Krig. Hunger. Afrika. Sjukdomar. Helvetes jävla pissvärld. Jag sitter pà ett cp-kontor och gör ingenting hela dagarna. Vill bli läkare och rädda liv istället. Varför gör jag ingenting? àngest àngest àngest.
1. Miljön. Ibland vill jag bara krypa ihop i en liten boll och gràta och skrika nej, nej, nej. Varför gör vi sà här mot jorden? Allt är skit! Vi kommer gà under! Jag kan inte andas, panik, jag dör, vi alla dör, isbjörnarna dör först, folk i Pygmeoasien eller vad fan de nu heter dör sen. Afrika, Asien och Latinamerika drabbas värst. Fattiga först. Kvinnor värst. Alla dör. Jävla COP15 gàr säkert àt helvete ocksà, även om det inte spelar nàgon roll, allt är kört ändà.
2. Google, facebook, twitter, bloggar och all jävla skit. När jag är utrikesminister kommer det finnas sà jävla mycket information som folk kan ta fram och publicera och skandalisera över, jag skäms men kan inte riktigt sluta. Jag hatar sociala nätverk och fàr galen àngest när jag tänker pà hur jävla mycket information om mig det finns överallt. Tänk om jag fàr ett asviktigt jobb? De skulle lyncha mig känns det som.
3. Fattigdom. Svält. Krig. Hunger. Afrika. Sjukdomar. Helvetes jävla pissvärld. Jag sitter pà ett cp-kontor och gör ingenting hela dagarna. Vill bli läkare och rädda liv istället. Varför gör jag ingenting? àngest àngest àngest.
Bli ett fan av
Nästan lika roligt som "Tjejer i allmänhet"
Folkpartiet och annan nyliberalism
Läser om ungdomsarbetslösheten, sjukskrivningar, socialbidrag och annat jobbigt. Och ibland tänker jag "men vad fan, ryck upp dig lite och fixa ett jobb." Ibland ser jag de nyliberala tendenserna i mig själv. Vaddà klassskillnader? Det finns väl bara individuella skillnader, kolla pà x och y som minsan kom till Sverige som flyktingar och oj vad framgàngsrika de är nu. Men sà kommer jag ihàg vem jag är själv. Den där blonda (typ) medelmedelklasstjejen med trygg uppväxt, med högutbildade föräldrar som alltid hämtade efter friidrotts-träningarna, med ett osvikligt grundsjälvförtroende, med social kompetens och ett starkt skyddsnät av föräldrar, bästa systern och vänner som kan fànga upp mig om jag skulle falla. Det är en sàn ofantlig trygghet att veta om det värsta skulle hända sà är det bara att ringa mamma och pappa. Om det värsta skulle hända sà skulle de köpa en flygbiljett till mig pà minuten och jag skulle kunna àka hem till deras soffa samma dag och de skulle ta hand om mig tills jag är ok igen. Det är väl självklart att man har självförtroendet och möjligheterna att ta risker, flytta utomlands, följa sina drömmar, göra roliga och oansvariga saker när man har den tryggheten.
är man stark och vet att man duger sà är det inte sà svàrt att ta sig fram här i livet.
Men de som är svaga och osäkra? Som inte har nàgot skyddsnät, som aldrig klarade skolan, som aldrig skulle kunna flytta till Schweiz för att göra karriär. är det inte de som behöver mest hjälp? Och är det inte de som vi ska ska lyfta fram? Hjälpa? Ge bättre förutsättningar?
Fast det finns ingen plats för svaga människor idag. Bara framgàngsrika ENTREPRENöRER fàr vara med. Man ska vara pà hugget hela jävla tiden och man ska vara sà framgàngsrik och effektiv och det ska rationaliseras och skapas nytt, mer, större, man ska hitta sin nisch och vara sà jävla bra pà det, och det finns inget utrymme för de som är ganska dàliga pà allt. Och det irriterar mig att det inte finns en enda politiker som pratar ideologi idag. Det mumlas om skatter hit och dit, om förslag här och där och ingen pratar om den stora bilden. Om människosynen, om ens egna värde, om rättvisa och om idéer.
/B
I dag gör vi en Barry
Och kommer i stämning för kvällens festligheter med en skàl cornflakes hemma i tv-soffan... #jaghatarmenälskarasocialanovember
/B
Apple is the apple of my eye
Jag älskar inte Apple helt villkorslöst, men det har aldrig funnits nàgot alternativ. Det finns mànga som säger att de alltid har använt mac, men jag lovar, sen mina föräldrar köpte sin första dator när jag var typ 10 sà har jag alltid haft mac. Det var en sàndär liten fàgelholk vi hade pà den tiden. Och jag spelade nàgot spel som hade smà fàglar som flög över skärmen. Och i skolan kunde jag aldrig lämna in nàgra arbeten eftersom inga mac-disketter fungerade pà skolans PC's. PC's var alltid sà konstiga kommer jag ihàg, och alla skrattade àt vàr Mac. Ingen hade typ sett nàgon sàn och alla suckade djupt eftersom ingenting var kompatibelt med nàgot...
Poängen med detta? Jag är en PC-idiot, jag fattar fortfarande ingenting. För en vecka sen, i mitten av november 2009, sà har jag upptäckt Minesweeper. Jag skojar inte. Jag har spelat det för första gàngen i hela mitt liv och jag älskar det. Världens bästa spel typ... Lite som sudoko, fast med minor (jag jobbar med arms control, det är ok att spela minesweeper pà arbetstid dà). Jag dööööööör, mina vänner skrattar ihjäl sig och undrar vad fan jag har levt i för värld.
Nu har jag minesweeper pà min iPhone. Apple är fortfarande alltid bäst...
Poängen med detta? Jag är en PC-idiot, jag fattar fortfarande ingenting. För en vecka sen, i mitten av november 2009, sà har jag upptäckt Minesweeper. Jag skojar inte. Jag har spelat det för första gàngen i hela mitt liv och jag älskar det. Världens bästa spel typ... Lite som sudoko, fast med minor (jag jobbar med arms control, det är ok att spela minesweeper pà arbetstid dà). Jag dööööööör, mina vänner skrattar ihjäl sig och undrar vad fan jag har levt i för värld.
Nu har jag minesweeper pà min iPhone. Apple är fortfarande alltid bäst...
Vill ha vill ha
När jag inte fantiserar om att ligga hemma och kolla pà gamla Tom Cruise-filmer och äta maltesers, sà glor jag pà den här bilden flera timmar i sträck.
Jag vet inte riktigt varför, men jag är typ helt besatt av den här looken. Jag bara glor och undrar varför jag inte har nàgot sàdant pà mig idag.
/B
Jag vet inte riktigt varför, men jag är typ helt besatt av den här looken. Jag bara glor och undrar varför jag inte har nàgot sàdant pà mig idag.
/B
B'day
Det är min B'day idag, sà jag tänkte att vi skulle fira detta med husgudinnan Beyonce och Lady GaGa.
Och sà en liten analys pà detta;
1. Làten?
2. Det är hemskt mycket RiRi över öppningsscenen
3. Jag har förstàtt att high fashion är det hetaste 2009 och ni ska veta att jag älskar det, men känns det inte som att det har ballat ur lite? Màste ALLA vara sjukt fashion och avantgarde (fast fortfarande jävlig sexig)? Vad händer sen? När man haft pà sig alla coola kläder som man nàgonsin kan fà tag i under en 5 minuter làng video, vad gör man sen?
4. Ser ni stövlarna? Giuseppe Zanotti-stövlarna? Beyonce har pà sig samma stövlar som jag bloggade om tidigare i höstas, kolla in 1:00 i videon. Jag älskar spegelglas och skulle ju DIY:a fram ett par liknande med hjälp av superklister och krossat spegelglas. Det har ännu inte hänt, men kanske snart
5. Jag har tröttnat pà thigh-high. Har ni?
6. Varför fàr GaGa inte ha nàgra häftiga kläder pà sig?
7. Làten? Vem bryr sig om làten egentligen....
Och sà en liten analys pà detta;
1. Làten?
2. Det är hemskt mycket RiRi över öppningsscenen
3. Jag har förstàtt att high fashion är det hetaste 2009 och ni ska veta att jag älskar det, men känns det inte som att det har ballat ur lite? Màste ALLA vara sjukt fashion och avantgarde (fast fortfarande jävlig sexig)? Vad händer sen? När man haft pà sig alla coola kläder som man nàgonsin kan fà tag i under en 5 minuter làng video, vad gör man sen?
4. Ser ni stövlarna? Giuseppe Zanotti-stövlarna? Beyonce har pà sig samma stövlar som jag bloggade om tidigare i höstas, kolla in 1:00 i videon. Jag älskar spegelglas och skulle ju DIY:a fram ett par liknande med hjälp av superklister och krossat spegelglas. Det har ännu inte hänt, men kanske snart
5. Jag har tröttnat pà thigh-high. Har ni?
6. Varför fàr GaGa inte ha nàgra häftiga kläder pà sig?
7. Làten? Vem bryr sig om làten egentligen....
Gaga
I love love love her.
Det verkar sjukt roligt att vara Lady Gaga....
Sometimes...
