Hillary och jag
Jag är sa fruktasnvärt fascinerad av Hillary Clinton. Trots att jag inte alls haller med hennes asikter eller stödjer hennes politik sa satt jag under primärvalen och hoppades hoppades hoppades att hon skulle vinna. Trak-Barak är som en manlig Oprah, och pratar om CHANGE och världsfred och total nedrusting av kärnvapen osv. Jag borde älska det, jag gillar ju folk med visioner och hopplösa mal. Men ända, jag kan inte lata bli att fnysa och tänka att det är mycket snack och lite verkstad över hans löften.
Vad ska Obama göra at Rysslandskrisen? Mysa i en Harvard-tröja med Medved/Putin? Jag har ingen aning vad Hillary skulle gjort men hon verkar sa bestämd att jag tror pa henne. Vad tycker Obama egentligen? Förutom att saker och ting bör förändras? Vad tycker han?
Hillary blir aldrig president. Hennes vägran att ge upp i primärvalet kommer aldrig förlatas av amerikanerna. Det var för okvinnligt. Fight until the end? Det gäller bara för män, saklart. Sa Obama vann (inte för att Hillary vägrade ge upp förstas) och Hillary fick ge sig. Jag sörjde lite och kan fortfarande inte tycka om honom. Han är för "bra" och jag har alltid varit skeptisk till sant. Sen har vi Michelle Obama. Harvardutbildad jurist som tar med sig sina sma flickor upp pa scen som far vinka till pappa Barak och tjuta med pipiga sma röster "we love you daddy". (jag ogillar henne ännu mer efter Harpers Bazaars septembernummer, da jag bara associerar henne som Tyra Banks som fake-Michelle. Thanks for that Tyra)
Men sa sag jag Hillarys tal pa demokraternas konvent igar. Jävlar vad bra hon var, och hur hon lyckas aterigen positionera sig genom att omfamna Obama. Hon verkar sa stark, driven och ger aldrig upp. Hon är inspirerande samtidigt som det är deprimerade. Om inte Hillary kunde lyckas, kommer nagon kvinna nagonsin lyckas? Eller är de hänvisade till att sta pa scen och vinka till den store mannen och tjuta I love you?
