Reminiscin..
Allt var frid och fröjd fram tills för en halvtimme sen då jag blev väldigt sentimental och gråtfärdig. Anledningen är att jag saknar mina vänner i Colombia så otroligt mycket. Jag hamnade där lite av en slump under förra våren och kan minst sagt säga att jag blev mer än begeistrad av folket, naturen och kulturen. För Gud vet att alla blev som galna när jag sa att jag skulle dit, men min mamma tog det nog bäst av alla, för vi hade en deal jag och hon. Bara jag inte åkte till Venezuela så var det okej för mig att vara i Colombia. Satt och tog en kaffe utanför Kurs- och Tidningsbiblioteket i en klänning från märket Coccole när jag tittade ner på klänningen och blev översköljd av minnen från svunna tider då jag trallade runt i klänningen med hjärtat förväntansfullt av vad som komma skulle. Så här sitter jag och försöker plugga men tänker bara på stunder då jag bråkade med vägpolisen, dumma manschauvinister, pratade med söta tanter, promenerade med goda vänner, lekte hemmafru, lekte galen feminist, skrattade gott med taxischaffisar, osv osv. Hade det funnits en hemsida hade jag länkat på två sekunder, men nu har de inte det. Så ni får helt enkelt nöja er med denna text. Jag får väl så småningom lägga upp en bild på mig själv i rådjurspose iklädd i någon av Coccole-klänningarna..
/L
