Fancy Schmancy

Min förkärlek för elektronisk musik växer för var dag som går. Ju mörkare, desto bättre. Flirtandet med elektronisk musik började vid tolvårsåldern när jag köpte en skiva som hade ett antal drum'n'bass-låtar. Håren på mina armar reste sig vid ljudet av den mörka basgången och de lätta trummorna, men romansen började på riktigt för ett antal år sen när jag hittade en fantastisk liten webbradiostation som hade två kanaler; minimal och grime. Jag var i sjunde himlen. Att under arbetet med b-uppsatsen utsättas för monotona beats var för mig något som kan liknas vid en religiös upplevelse. Grime och two-step har alltd legat nära hjärtat och romansen nådde nya höjder när jag introducerades för bailefunk av en kär vän vid namn Musikbyrån. Vem visste att världens bästa klubbmusik fanns i Brasilien? En av globaliseringens positiva effekter är fusionerna av olika musikgenrer som leder till ibland helgalna kreationer. Det är detta jag vill komma fram till.. Jag är från Göteborg och är så otroligt stolt över att vi har Sveriges finaste musikfestival bokstavligen mitt i stan. Att vi var de första i landet som hade Manu Chao är något historiskt, och att vi i år får storheter som José Gonzales, Sigur Ros och självaste N.E.R.D får mig att börja tjuta av glädje. Men att de är så djärva och nytänkande att de bjuder in Buraka Som Sistema är något som visar hur bra Way Out West är.


Mina vänner, vi syns i vimlet i augusti!


/L.