Stockholm i mitt hjärta

Trots att jag är born and raised Göteborgare, precis som L, sa delar jag inte hennes attityd mot Stockholm. Jag bodde i Stockhlm fram tills Januari i ar, da jag packade ihop min lilla fantastiska lägenhet och begav mig till Geneve för att göra karriär.

Stockholm är fantastiskt. När man snurrar hem vid slussen en ljummen sommarmorgon, med utsikt över Djurgarden och Skeppsbron, över vattnet och över grönskan, da finns det inget vackrare.

Stureplan.se är en del av stan enligt mig. Det kanske later töntigt, men det är en hemsida som fangar essansen av oss svenskar. Vi skojar och skrattar om hur löjliga "de runt stureplan" är samtidigt som vi är fängslade av det och pa nagot sätt vill ta del av det. "Det" är ju ingenting, men vi vill ha det samtidigt som vi vill hana det och ta avstand fran det. Ingen har sagt det bättre än Virtanen, när han kallade Stureplan "en vägkorsning där man säljer sprit". Stureplan.se tar vara pa den känslan vi alla har. De driver med sig själva, med distans och humor. Samtidigt som de frossar i och bekräftar bilden av Stureplan alla har. Det är lustigt det där. Vi kommer alla ihag indie-perioden, med Andres Lokko i spetsen. De var coolast och regerade pa nöjeslistor och klubbar. Sen kom bakslaget och vi gick in i en period där stekare och brats var häftigast, helt oironiskt, och Köket was the shit, champagne beställdes hej vilt och jeans och party-toppar var det enda man hade pa sig en utekväll.

Jag sa redan da, "nu vänder det igen snart", vilket det alltid gör. "Nya" Spy Bar öppnade. Och plötsligt var det dags att gilla musik och konst igen. Och mode sa klart. Men pa en "djupare niva" förstas. Det är skrattretande när man har lite perspektiv pa saker, men jag älskar det, vi alla älskar det. Nagonstans djupt inne i allafall. även L. Det tror jag...

Vi är roliga i Sverige. Jag skrev ett inlägg om Italien för inte sa länge sen, där jag hyllade mitt favoritland. Och när jag läste RPK om Bläckfisken häromdagen slog det mig att vi saknar det som italienarna har. Jag vill säga klass och stil, men jag menar inte riktigt klass och stil. Det är nagon i attityden. Svenskar är alltid mycket snyggare än t ex italienare, men det är nagot självsäkert över dem. Nagot naturligt. De vinner alltid över oss ängsliga nordbor, alltid.

Se själv



Italien vs Sverige



Vi kan aldrig bli lika avslappnat sofistikerade och naturliga i designerkläder som de. Vi klär oss i det senaste, men det blir aldrig samma resultat, det blir alltid lite krystat och för genomtänkt. Det ligger väl i blodet antar jag...



Dessutom skulle aldrig italienare fa för sig att mode-blogga. Det vore under deras värdighet...

/B

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0