Jante-lagen
Jag läser ett väldigt fint inlägg pa Elin Kling's blogg. Hon skriver att hon är kommersiell, men att hon älskar sitt jobb. Att hon aldrig pastatt sig vara nagon annan och att hon inte förstar varför hon inte bara kan fa göra det hon gör utan att bli pahoppad och kritiserad hela tiden.
Det är ett väldigt ärligt inlägg och jag kände plötsligt en väldig sympati för henne. Hon gör ju faktiskt sin grej och hon gör det bra. Vill man ha high fashion och en konstnärlig modeblogg, da bör man leta sig nagon annanstans. Elin Kling har aldrig gjort nagon nagot ont, varför haller folk pa och sagar henne hela tiden?
Men sen sa läser jag kommentarerna (vilket man aldrig ska göra, bloggkommentarer är typ ondare än Israels gränsvakter... Typ) Och det talas om den berömda jantelagen. Jag funderar ofta pa jantelagen. Speciellt mycket när jag läser krönikor av folk som Johan Stael von Holstein och andra människor som tycker det är berättigat att ar 2008 fortfarande klaga pa den. är det inte lite billigt att klaga pa Sverige, svenskhet och jantelagen? Uttjatat? Speciellt när de gör det utan att riktigt tänka pa vad jantelagen betyder?
Ofta far man läsa att:
- att svenskarna är så tråkiga och stela
- att svenskar inte får tycka att man är bäst om man har kvalitéer
- att svenskar inte får skryta om saker man faktiskt är bra på.
- att svenskar inte lyfter fram dom duktiga i samhället utan istället ger all fokus på dom mest korkade människorna - helt utan kvalitéer.
- den svenska avundsjukan
Jag haller inte med. Vi är inte trakiga och stela. Vi har ett fantastiskt musikliv, designers, konstnärer, klubbliv, osv. Svenskar gör succé över hela världen, i alla fall rimligtvis för ett land med bara 9 miljoner invanare. Sverige är bra och bara för att svenska killar inte antastar i lika hög grad som de gör i andra delar av världen gör det inte oss till stela. Vi har gratis utbildning och alla kan fa csn-lan.
Vi har ALLA möjligheter i världen att jobba med det vi vill. Alla möjligheter att lyckas inom vilken branch som helst. Allt är möjligt.
Vi kan fa pengar för att plugga obskyra medieprogram, sprakkurser (aka fylleresor och tonarshangel) utomlands, konstskolor i Norrland osv. Vi har gratis sjukvard och gratis utbildning. Vi kan na vara mal, pa riktigt - inte pa ett amerikanskt "dreams can come true"-sätt.
Och jag vet inte vart dessa människor lever, men det verkar som att man far vara duktig i Sverige, jag lovar. älskar vi inte Carolina Kluft och Susanna Kallur? Hyllar vi inte Robyn ohämmat när hon far vara med i Letterman och ligger etta pa englandslistan? är inte de flesta av oss skitstolta över Björn Borg, Abba, Roxette, H&M, kungahuset, Stellan Skarsgard, Ingvar Kamprad osv?
Vad man däremot inte far göra är att tycka att man är bättre än nagon annan. Man ska inte tycka att man är värd mer bara för att man har mycket pengar, för att man har en bra karriär, för att man är snygg eller för att man umgas med rätt människor. För mig är jantelagen inget daligt. För mig är jantelagen enbart en paminnelse om att vi är alla lika och vi är alla värda lika mycket. Du ska inte tro att du är bättre än nagon annan. För alla är bra. Faktiskt.
Det slar mig, att de som ater och ater igen klagar över "jante-lagen" verkar tycka att just de missgynnas. Att de förtjänar nagot mer än vad de har. Att andra haller dem tillbaka. "Svenskarna "haller dem tillbaka, aldrig de själva. Om de bara fick skrika lite om hur mycket bättre de är, da minsan, da far de den framgang de tror sig förtjäna. Eller? är inte Sverige istället ett fantastiskt land, där folk som Blondinbella kan bli oerhört rika och berömda pa ingenting?
Vem lider av jantelagen, egentligen? Gör du det? Saknar du framgang pa grund av jantelagen? Undviker du att göra karriär för att du är rädd för att jantelagen ska komma och ta dig?
Nä, jag tänkte väl det...
/B
Det är ett väldigt ärligt inlägg och jag kände plötsligt en väldig sympati för henne. Hon gör ju faktiskt sin grej och hon gör det bra. Vill man ha high fashion och en konstnärlig modeblogg, da bör man leta sig nagon annanstans. Elin Kling har aldrig gjort nagon nagot ont, varför haller folk pa och sagar henne hela tiden?
Men sen sa läser jag kommentarerna (vilket man aldrig ska göra, bloggkommentarer är typ ondare än Israels gränsvakter... Typ) Och det talas om den berömda jantelagen. Jag funderar ofta pa jantelagen. Speciellt mycket när jag läser krönikor av folk som Johan Stael von Holstein och andra människor som tycker det är berättigat att ar 2008 fortfarande klaga pa den. är det inte lite billigt att klaga pa Sverige, svenskhet och jantelagen? Uttjatat? Speciellt när de gör det utan att riktigt tänka pa vad jantelagen betyder?
Ofta far man läsa att:
- att svenskarna är så tråkiga och stela
- att svenskar inte får tycka att man är bäst om man har kvalitéer
- att svenskar inte får skryta om saker man faktiskt är bra på.
- att svenskar inte lyfter fram dom duktiga i samhället utan istället ger all fokus på dom mest korkade människorna - helt utan kvalitéer.
- den svenska avundsjukan
Jag haller inte med. Vi är inte trakiga och stela. Vi har ett fantastiskt musikliv, designers, konstnärer, klubbliv, osv. Svenskar gör succé över hela världen, i alla fall rimligtvis för ett land med bara 9 miljoner invanare. Sverige är bra och bara för att svenska killar inte antastar i lika hög grad som de gör i andra delar av världen gör det inte oss till stela. Vi har gratis utbildning och alla kan fa csn-lan.
Vi har ALLA möjligheter i världen att jobba med det vi vill. Alla möjligheter att lyckas inom vilken branch som helst. Allt är möjligt.
Vi kan fa pengar för att plugga obskyra medieprogram, sprakkurser (aka fylleresor och tonarshangel) utomlands, konstskolor i Norrland osv. Vi har gratis sjukvard och gratis utbildning. Vi kan na vara mal, pa riktigt - inte pa ett amerikanskt "dreams can come true"-sätt.
Och jag vet inte vart dessa människor lever, men det verkar som att man far vara duktig i Sverige, jag lovar. älskar vi inte Carolina Kluft och Susanna Kallur? Hyllar vi inte Robyn ohämmat när hon far vara med i Letterman och ligger etta pa englandslistan? är inte de flesta av oss skitstolta över Björn Borg, Abba, Roxette, H&M, kungahuset, Stellan Skarsgard, Ingvar Kamprad osv?
Vad man däremot inte far göra är att tycka att man är bättre än nagon annan. Man ska inte tycka att man är värd mer bara för att man har mycket pengar, för att man har en bra karriär, för att man är snygg eller för att man umgas med rätt människor. För mig är jantelagen inget daligt. För mig är jantelagen enbart en paminnelse om att vi är alla lika och vi är alla värda lika mycket. Du ska inte tro att du är bättre än nagon annan. För alla är bra. Faktiskt.
Det slar mig, att de som ater och ater igen klagar över "jante-lagen" verkar tycka att just de missgynnas. Att de förtjänar nagot mer än vad de har. Att andra haller dem tillbaka. "Svenskarna "haller dem tillbaka, aldrig de själva. Om de bara fick skrika lite om hur mycket bättre de är, da minsan, da far de den framgang de tror sig förtjäna. Eller? är inte Sverige istället ett fantastiskt land, där folk som Blondinbella kan bli oerhört rika och berömda pa ingenting?
Vem lider av jantelagen, egentligen? Gör du det? Saknar du framgang pa grund av jantelagen? Undviker du att göra karriär för att du är rädd för att jantelagen ska komma och ta dig?
Nä, jag tänkte väl det...
/B
Kommentarer
Postat av: L
AMEN TO THAT!
Trackback
