blogg-kris
Jag funderar pa att sluta blogga. Fast jag vill egentligen fortsätta. Men det känns sa meningslöst att blogga om fashion, speciellt när jag inte har nagot att säga om fashion egentligen. Jag tycker massa grejer är snygga (nitar), och massa grejer är fula (haremsbyxor), men jag är inte speciellt duktig pa att skriva ner det, fota det, analysera det eller nagot annat användbart för andra.
Det finns faktiskt manga modebloggar som är skitbra. Dàr folk är kreativa, skriver allvar och lägger upp fina bilder. Jag gör inte en san blogg. Dessutom bloggar jag ju hela tiden om andra saker, sant som inte har med mode att göra.
Kanske ska jag starta en ny blogg. Men det har jag ju gjort 100 ganger. Det blir ända bara samma nonsens till slut. Kanske aterupptar jag min gamla Prestige-blogg. Den var ända roligast tycker jag. Det var tider det, àret var 2006 och jag bloggade om "jättehäftiga grejer i FN". Jag skäms lite när jag läser den idag...
Min nedrustningsblogg var ocksa rolig. En temporär blogg, kallad FN och jag. Den var mindre personlig, men hade sina höjdpunkter ända (bland annat det numera klassiska inlägget om hippies. Den är väldigt intern, och jag tror ingen annan än jag själv förstàr hur rolig den var.
Och när jag läser dessa gamla bloggar sa vill jag inte sluta blogga. Det är ju min dagbok, fast offentlig. Jag kommer ihag precis hur det kändes att svassa runt i FN första veckorna. Hur jävla cool jag tyckte jag var. Jag kommer ihag hetsen i New York, i Wien och den ständiga angesten. Alla minnen kommer tillbaka.
Fancyschmancy far överleva ett litet tag till. Bara för min egen skull.
/B
Det finns faktiskt manga modebloggar som är skitbra. Dàr folk är kreativa, skriver allvar och lägger upp fina bilder. Jag gör inte en san blogg. Dessutom bloggar jag ju hela tiden om andra saker, sant som inte har med mode att göra.
Kanske ska jag starta en ny blogg. Men det har jag ju gjort 100 ganger. Det blir ända bara samma nonsens till slut. Kanske aterupptar jag min gamla Prestige-blogg. Den var ända roligast tycker jag. Det var tider det, àret var 2006 och jag bloggade om "jättehäftiga grejer i FN". Jag skäms lite när jag läser den idag...
Min nedrustningsblogg var ocksa rolig. En temporär blogg, kallad FN och jag. Den var mindre personlig, men hade sina höjdpunkter ända (bland annat det numera klassiska inlägget om hippies. Den är väldigt intern, och jag tror ingen annan än jag själv förstàr hur rolig den var.
Och när jag läser dessa gamla bloggar sa vill jag inte sluta blogga. Det är ju min dagbok, fast offentlig. Jag kommer ihag precis hur det kändes att svassa runt i FN första veckorna. Hur jävla cool jag tyckte jag var. Jag kommer ihag hetsen i New York, i Wien och den ständiga angesten. Alla minnen kommer tillbaka.
Fancyschmancy far överleva ett litet tag till. Bara för min egen skull.
/B
Kommentarer
Postat av: Lisa
Jag tycker helt ärligt att man i först hand ska blogga just för sin egen skull. Visst, folk kan hävda att man då lika gärna hade kunnat skriva ner sina tankar i ett Word-dokument, men fuck them liksom. OM andra människor läser/gillar/irriteras/reflekterar/ berikas av det man skriver är det en bonus. Det räcker så. Ambitionen behöver inte vara större än så.
Postat av: Agnes
Väl rutet Lisa.
Trackback
