Fancy Schmancy

För ett par veckor sen (orkar inte kolla när eller hitta länk) berättade jag att nagot roligt hade hänt. Ett härligt besked. Men jag berättade inte vad det var för nagot. Det har jag lärt mig av modebloggarna att göra. Man ska gärna ta en bild pa en shoppingpase och säga "nagot fint fick följa med hem" men inte visa vad. Eller skriva "nu har nagot spännande hänt, ni far strax veta" när de tackat ja till ett moderedaktörjobb pa Dala-demokraten eller ännu en gratistidning. Eftersom det fungerar för modebloggarna, gjorde jag samma sak.

Tyvärr glömde jag bort att följa upp, och eftersom mina läsare inte riktigt verkar bry sig, sa orkade jag aldrig berätta resten för er.

Men nu är det dags.

Trumvirvel.

Jag ska skriva en bok. Oh yeah! Dock inte en san här, eller en san här utan en bok om globaliseringens effekter pa nedrustning, vapenhandel och internationella avtal. Denna bok ska jag skriva helt själv. Med enbart mitt namn pa omslaget. Min chef försöker nämligen göra sitt team till internationella experter pa globalisering av säkerhetspolitik, sa vi fick välja vad vi ville skriva om (han tyckte inte Nicholas Kirkwoods-skor var en lämplig ide). Jag skrek ARMS CONTROL och började genast svettas av angest.

Jag kan inte skriva en bok. En bok om sant här maste ju innehalla nagot nytt, nagot vetenskapligt. Vad fan har jag att tillföra till den internationella akademiska debatten om vapenhandel och nedrustning? Jag är ju ingen expert.



Men a andra sidan, 2009 är ju fan alla experter pa allt. Sa det här ska nog ga bra ända.

/B