Folkpartiet och annan nyliberalism
Läser om ungdomsarbetslösheten, sjukskrivningar, socialbidrag och annat jobbigt. Och ibland tänker jag "men vad fan, ryck upp dig lite och fixa ett jobb." Ibland ser jag de nyliberala tendenserna i mig själv. Vaddà klassskillnader? Det finns väl bara individuella skillnader, kolla pà x och y som minsan kom till Sverige som flyktingar och oj vad framgàngsrika de är nu. Men sà kommer jag ihàg vem jag är själv. Den där blonda (typ) medelmedelklasstjejen med trygg uppväxt, med högutbildade föräldrar som alltid hämtade efter friidrotts-träningarna, med ett osvikligt grundsjälvförtroende, med social kompetens och ett starkt skyddsnät av föräldrar, bästa systern och vänner som kan fànga upp mig om jag skulle falla. Det är en sàn ofantlig trygghet att veta om det värsta skulle hända sà är det bara att ringa mamma och pappa. Om det värsta skulle hända sà skulle de köpa en flygbiljett till mig pà minuten och jag skulle kunna àka hem till deras soffa samma dag och de skulle ta hand om mig tills jag är ok igen. Det är väl självklart att man har självförtroendet och möjligheterna att ta risker, flytta utomlands, följa sina drömmar, göra roliga och oansvariga saker när man har den tryggheten.
är man stark och vet att man duger sà är det inte sà svàrt att ta sig fram här i livet.
Men de som är svaga och osäkra? Som inte har nàgot skyddsnät, som aldrig klarade skolan, som aldrig skulle kunna flytta till Schweiz för att göra karriär. är det inte de som behöver mest hjälp? Och är det inte de som vi ska ska lyfta fram? Hjälpa? Ge bättre förutsättningar?
Fast det finns ingen plats för svaga människor idag. Bara framgàngsrika ENTREPRENöRER fàr vara med. Man ska vara pà hugget hela jävla tiden och man ska vara sà framgàngsrik och effektiv och det ska rationaliseras och skapas nytt, mer, större, man ska hitta sin nisch och vara sà jävla bra pà det, och det finns inget utrymme för de som är ganska dàliga pà allt. Och det irriterar mig att det inte finns en enda politiker som pratar ideologi idag. Det mumlas om skatter hit och dit, om förslag här och där och ingen pratar om den stora bilden. Om människosynen, om ens egna värde, om rättvisa och om idéer.
/B
