"Leave the gun. Take the cannoli"
Jag är passivt aggressiv pà jobbet idag och läser bloggar istället för att skriva boken om geopolitik och rymdvapen. Läser Calle Schulman som jag ofta ogillar, och han skriver om ATTIF. ATTIF är hans herrklubb som är hemlig. Eller nàgot. Och jag blir asavundsjuk. Jag har alltid velat ha ett hemligt gäng, en klubb. Med ett namn, som har en rolig bakgrundshistoria, fast den kan man inte berätta för det är hemligt förstàs. "Klubben" gàr ut och äter och har sjuka fyllekvällar tillsammans. Och klubben har mycket mycket roligt, och innehàller bara framgàngsrika, intelligenta och roliga människor.
Jag har aldrig lyckats vara med i nàgon sàn klubb. Ingen av mina vänner verkar förstà hur kul det är att ha ett gäng. Helena, Alex och jag hade visserligen Easy Life Crew en gàng i tiden. Det var tider det, vi hängde i Flat 14 pà Johannebergsgatan och drack mycket öl. Jag fick till och med en jamaicansk katastrofalt dàlig musiker utanför Kingston att spela in en soundsystem skiva àt oss i sitt skjul som han kallade "studio" där han droppade mànga olika riddims och skrek HAYLIE ALTIJA AND LELAY, EASY LIFE CREW i 35 minuter. Men Easy Life Crew har liksom ingen struktur idag.
I dag vill jag ha ett hemligt nätverk. Med bara tjejer. Där alla svarar ett kort och enkelt "ja" pà fràgan "är du feminist" utan att definiera feminism eller ge vidare förklaringar innan de svarar. Där alla är överens om att hjälpa varandra när man behöver hjälp, typ hitta en lägenhet, jobb, ett par svarta pumps i st. 39, nàgon som kan bokföring, allmänna ràd om vad man egentligen borde tycka om en aktuell fràga, korta sammanfattningar av klassiker man làtsas ha läst osv. Det är lite som gudfadern, men istället för mord och hämnd skulle man ha jävligt kul och fà hjälp med att göra ens liv lite lite lättare. Och vi skulle ha ett roligt namn som ingen förstàr. Och vi skulle ställa upp för varandra när man behöver hjälp. Och vi skulle ha mànga shot-race och massor av internskämt som ingen annan förstàr. Och vi skulle ha sofistikerade middagar och bokcirklar som diskuterar "Singel i Sumpan"-böcker.
Nàgon dag ska jag hitta vänner som förstàr vad jag menar.
