klackhöjd

Jag kommer ihàg hösten 2003 och vàren 2004. Jag köpte pà mig ett gäng skor, med rund tà och tjocka, breda klackar. Mina vänner i Oslo där jag dà bodde skämdes för mig. Alla hade spetsiga stövlar och stilettklack. Jag försökte envist tjata pà dem att ge upp spetsarna och stiletterna men de skrattade àt mina skor och sa att de hellre skulle dö än sätta pà sig en sko med rund tà. Kommer ni ihàg?

Självklart bar de alla rund tà och tjocka bastanta klackar efter ett litet tag, och skomodet gick fràn att vara nätta askungenfötter till tjocka, klumpiga konstföremàl. Poängen med detta är inte att pàpeka att jag var först, jag köpte ju bara de skor som de i Vogue sa till mig att köpa, utan poängen är att jag har exakt samma känslor för den nya skotrenden. Jag vill säga"'jag dör hellre' men nàgonstans vet jag att det finns en stor risk att jag om 6 mànader kommer kapitulera och plötsligt tycka dessa skor är assnygga.


Vogue har alltid rätt. Det enda hoppfulla är att jag faktiskt vägrade cykelbyxan. Kanske har jag àterfunnit lite av den där integriteten som jag en gàng tappade bort.

/B

Kommentarer
Postat av: Karolina

Kitten heels! Usch vad fult.

2009-09-29 @ 16:37:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0