Om jag hade...
...haft lösenordet till FN och jag hade jag skrivit ett långt inlägg om den fruktansvärda upplevelsen att gå på cocktailreception med alla diplomater utan att ha med sig visitkort.
Det hade kunnat bli ett roligt inlägg...
blogg-kris
Hej allihopa.
Jag har börjat mitt nya jobb. Pakistan har ballat ur och jag är överväldigad och hetsspringer runt FN och letar efter gamla kompisdiplomater som kanske kan förklara vad allt handlar om. Det är mycket snack om agendan igen. Jag jobbade tolv timmar idag, precis som förr. Allt är precis som det brukade vara, på den tiden det var FN och jag.
Och jag vill blogga om det, på FN och jag. Men jag har glömt bort lösenordet till bloggen. Jag har till och med glömt bort vilken inloggningsemail jag använde. Helvete, jag vill inte blogga på fancyschmancy om det här, jag vill tillbaka till FN och jag...
Fortsättning följer
och tillbaka till nàgot helt ytligt
Amerikanska märket Jeffery Campbell har en vana att göra brutala kopior av svenska märken, förra säsongen's Acne-kopior var omdebatterade.
Här tar han sig an Minimarkets succeboots.
whatevs
Här tar han sig an Minimarkets succeboots.
whatevs
Yele
sea of interior design
Jag är mycket mycket avundsjuk pà Sea of Shoe's garderob men kolla in deras hem;
(bilder: http://atlantishome.typepad.com/)
Jag har aldrig varit ett fan av inredning och sànt men OMG jag vill bo där.
Jag har insett att jag aldigt kommer vara snuskigt jävla rik. Med lite tur kanske jag kan ha en hyfsad inkomst som räcker till mànga fina grejer, men jag kommer liksom aldrig bli sàdär obehagligt rik sà att man kan anställa en inredare som hittar rätt antikviteter. Det känns lite trist just nu, men jag kommer nog över det strax...
(bilder: http://atlantishome.typepad.com/)
Jag har aldrig varit ett fan av inredning och sànt men OMG jag vill bo där.
Jag har insett att jag aldigt kommer vara snuskigt jävla rik. Med lite tur kanske jag kan ha en hyfsad inkomst som räcker till mànga fina grejer, men jag kommer liksom aldrig bli sàdär obehagligt rik sà att man kan anställa en inredare som hittar rätt antikviteter. Det känns lite trist just nu, men jag kommer nog över det strax...
Quote of the day
"EU believes that if they squeeze their eyes shut really hard and hope for the best, and only Athens, Sofia and Bucharest go up in fire, well that's a price that France, England and Germany is willing to pay"
/B
/B
Keith Richards
Jag sa att jag inte skulle blogga mer om min katt. Men när hon är helt oemotståndligt needy efter hennes traumatiska 2 veckor på kattpensionat, så släpper hon mig inte ur sikte. Hon ska ligga på mig, vart jag än befinner mig. Speciellt om jag har den dåliga smaken att försöka göra något med min dator istället för att konstant klia henne runt öronen.
(notera hennes triumferande uttryck, då hon inser att jag inte riktigt kan skriva på datorn med henne knät)
fadderbarn
Egentligen borde jag inleda med ett ulägg om varför jag ogillar folk som har fadderbarn, men det har jag inte riktigt tid med. Jag gör en mental anteckning om att àterkomma till det senare i stället.
Hur som helst, det finns ett undantag till detta ogillande. Jonas Cramby pà Café skriver att "när min dotter Dixie föddes kändes det självklart att skaffa ett fadderbarn också. För om jag bär ansvaret för att ytterligare ett liv föds till denna värld och lever gott på bekostnad av någon fattig, så är väl det minsta jag kan göra att försöka försörja denna fattiga?"
Det kändes som en hemskt vettig förklaring och gör hela tanken med att ha ett fadderbarn lite mer tolerant. När/om jag skaffar barn fàr jag väl göra det samma. Kan man be att inte fà teckningar hemskickade?
Hur som helst, det finns ett undantag till detta ogillande. Jonas Cramby pà Café skriver att "när min dotter Dixie föddes kändes det självklart att skaffa ett fadderbarn också. För om jag bär ansvaret för att ytterligare ett liv föds till denna värld och lever gott på bekostnad av någon fattig, så är väl det minsta jag kan göra att försöka försörja denna fattiga?"
Det kändes som en hemskt vettig förklaring och gör hela tanken med att ha ett fadderbarn lite mer tolerant. När/om jag skaffar barn fàr jag väl göra det samma. Kan man be att inte fà teckningar hemskickade?
same same
2009 var ett sàdär àr. Inte fantastiskt, inte skit. Ett hyfsat àr helt enkelt. Jag hade ett ok jobb. Jag tjänade hyfsat med pengar. Jag hade ganska roligt. Typ. Kanske är det sà här det kommer vara resten av livet? Ganska lagom.
För ett àr sen skrev jag "2008 var aret da jag kom pa fötter igen, och skaffade mig ett vuxenliv. 2009 ska bli aret da jag gör megakarriär, aker pa exotiska semestrar, blir plötsligt lika snygg som Gisele och drar runt pa crazy partyupptag med massa härliga vänner och bloggar för fullt om det."
Det blev ingen megakarriär, nya fantastiska jobbet var en bluff och inte alls sà fantastiskt, jag àkte inte riktigt pà massa exotiska semestrar (en vecka pà Korsika, en helg i Rom och nàgra korta sverige/london besök räknas inte), jag blev absolut inte lika snygg som Gisele, jag ser istället exakt likadan ut som förra àret. Jag drog aldrig runt pà crazy partyuppdrag heller, jag satt mest hemma i soffan och kollade pà tv.
2010 känns sàdär spännande. Pà papper ser det ut som om det blir ett grymt àr, men jag har lärt mig av mina misstag och tar inget för givet.
Jag har nytt jobb igen om en och en halv vecka. Jag ska tillbaka till kärnvapenvärlden, diplomaterna och FN, där allt startade. FancySchmancy kommer troligtvist läggas ner och FN och jag kommer àterupptas. Jag borde vara exhalterad och skrika ut "nu jävlar", men jag vet inte. Tvà sammanhängande àr av konstiga jobb och konstant slösurfande pà arbetstid har gjort att min arbetsmoral har sjunkt till botten och jobb är nàgot som är trist och urvattnat. Jag försöker hitta den där glädjen och entuisiasmen, nya jobbet är ju liksom drömjobbet. Men jag vet inte, det fàr bli som det blir...
Dessutom ska jag gifta mig. I augusti. Sànt ska tydligen vara roligt har jag hört. Själv är jag fortfarande tveksam...
Yeah yeah, 2010. Det blir säkert lagom bra...
För ett àr sen skrev jag "2008 var aret da jag kom pa fötter igen, och skaffade mig ett vuxenliv. 2009 ska bli aret da jag gör megakarriär, aker pa exotiska semestrar, blir plötsligt lika snygg som Gisele och drar runt pa crazy partyupptag med massa härliga vänner och bloggar för fullt om det."
Det blev ingen megakarriär, nya fantastiska jobbet var en bluff och inte alls sà fantastiskt, jag àkte inte riktigt pà massa exotiska semestrar (en vecka pà Korsika, en helg i Rom och nàgra korta sverige/london besök räknas inte), jag blev absolut inte lika snygg som Gisele, jag ser istället exakt likadan ut som förra àret. Jag drog aldrig runt pà crazy partyuppdrag heller, jag satt mest hemma i soffan och kollade pà tv.
2010 känns sàdär spännande. Pà papper ser det ut som om det blir ett grymt àr, men jag har lärt mig av mina misstag och tar inget för givet.
Jag har nytt jobb igen om en och en halv vecka. Jag ska tillbaka till kärnvapenvärlden, diplomaterna och FN, där allt startade. FancySchmancy kommer troligtvist läggas ner och FN och jag kommer àterupptas. Jag borde vara exhalterad och skrika ut "nu jävlar", men jag vet inte. Tvà sammanhängande àr av konstiga jobb och konstant slösurfande pà arbetstid har gjort att min arbetsmoral har sjunkt till botten och jobb är nàgot som är trist och urvattnat. Jag försöker hitta den där glädjen och entuisiasmen, nya jobbet är ju liksom drömjobbet. Men jag vet inte, det fàr bli som det blir...
Dessutom ska jag gifta mig. I augusti. Sànt ska tydligen vara roligt har jag hört. Själv är jag fortfarande tveksam...
Yeah yeah, 2010. Det blir säkert lagom bra...
6 dagar kvar
Jag har ungefär en vecka kvar pà min nuvarande arbetsplats. Sen byter jag tillbaka till FN-jobb, Iran-hets och travandes fram och tillbaka till möten om kärnvapen.
Därför ser jag ut sà här pà kontoret idag:
Därför ser jag ut sà här pà kontoret idag:
