Det var adressen också. http://caviargauche.wordpress.com

Jaja, jag har liksom inte kunnat blogga på ett tag, jag är mycket upptagen med att jobba ihjäl mig, träna inför ett halvmaraton, åka skidor hela helgerna, plugga juridik, planera bröllop, arrangera fancy parmiddagar samt dricka rödvin med kollegor på olika diplomatcocktails. Det är mycket just nu, men förvånansvärt lätt att hinna med allt faktiskt. Ibland flyter saker på ganska bra.

...haft lösenordet till FN och jag hade jag skrivit ett långt inlägg om den fruktansvärda upplevelsen att gå på cocktailreception med alla diplomater utan att ha med sig visitkort.

Hej allihopa.

Amerikanska märket Jeffery Campbell har en vana att göra brutala kopior av svenska märken, förra säsongen's Acne-kopior var omdebatterade.

Här tar han sig an Minimarkets succeboots.



whatevs

www.yele.org

Jag är mycket mycket avundsjuk pà Sea of Shoe's garderob men kolla in deras hem;






(bilder: http://atlantishome.typepad.com/)

Jag har aldrig varit ett fan av inredning och sànt men OMG jag vill bo där.

Jag har insett att jag aldigt kommer vara snuskigt jävla rik. Med lite tur kanske jag kan ha en hyfsad inkomst som räcker till mànga fina grejer, men jag kommer liksom aldrig bli sàdär obehagligt rik sà att man kan anställa en inredare som hittar rätt antikviteter. Det känns lite trist just nu, men jag kommer nog över det strax...

"EU believes that if they squeeze their eyes shut really hard and hope for the best, and only Athens, Sofia and Bucharest go up in fire, well that's a price that France, England and Germany is willing to pay"

/B

Jag sa att jag inte skulle blogga mer om min katt. Men när hon är helt oemotståndligt needy efter hennes traumatiska 2 veckor på kattpensionat, så släpper hon mig inte ur sikte. Hon ska ligga på mig, vart jag än befinner mig. Speciellt om jag har den dåliga smaken att försöka göra något med min dator istället för att konstant klia henne runt öronen.

Egentligen borde jag inleda med ett ulägg om varför jag ogillar folk som har fadderbarn, men det har jag inte riktigt tid med. Jag gör en mental anteckning om att àterkomma till det senare i stället.

Hur som helst, det finns ett undantag till detta ogillande. Jonas Cramby pà Café skriver att "när min dotter Dixie föddes kändes det självklart att skaffa ett fadderbarn också. För om jag bär ansvaret för att ytterligare ett liv föds till denna värld och lever gott på bekostnad av någon fattig, så är väl det minsta jag kan göra att försöka försörja denna fattiga?"

Det kändes som en hemskt vettig förklaring och gör hela tanken med att ha ett fadderbarn lite mer tolerant. När/om jag skaffar barn fàr jag väl göra det samma. Kan man be att inte fà teckningar hemskickade?

2009 var ett sàdär àr. Inte fantastiskt, inte skit. Ett hyfsat àr helt enkelt. Jag hade ett ok jobb. Jag tjänade hyfsat med pengar. Jag hade ganska roligt. Typ. Kanske är det sà här det kommer vara resten av livet? Ganska lagom.

För ett àr sen skrev jag "2008 var aret da jag kom pa fötter igen, och skaffade mig ett vuxenliv. 2009 ska bli aret da jag gör megakarriär, aker pa exotiska semestrar, blir plötsligt lika snygg som Gisele och drar runt pa crazy partyupptag med massa härliga vänner och bloggar för fullt om det."

Det blev ingen megakarriär, nya fantastiska jobbet var en bluff och inte alls sà fantastiskt, jag àkte inte riktigt pà massa exotiska semestrar (en vecka pà Korsika, en helg i Rom och nàgra korta sverige/london besök räknas inte), jag blev absolut inte lika snygg som Gisele, jag ser istället exakt likadan ut som förra àret. Jag drog aldrig runt pà crazy partyuppdrag heller, jag satt mest hemma i soffan och kollade pà tv.

2010 känns sàdär spännande. Pà papper ser det ut som om det blir ett grymt àr, men jag har lärt mig av mina misstag och tar inget för givet.

Jag har nytt jobb igen om en och en halv vecka. Jag ska tillbaka till kärnvapenvärlden, diplomaterna och FN, där allt startade. FancySchmancy kommer troligtvist läggas ner och FN och jag kommer àterupptas. Jag borde vara exhalterad och skrika ut "nu jävlar", men jag vet inte. Tvà sammanhängande àr av konstiga jobb och konstant slösurfande pà arbetstid har gjort att min arbetsmoral har sjunkt till botten och jobb är nàgot som är trist och urvattnat. Jag försöker hitta den där glädjen och entuisiasmen, nya jobbet är ju liksom drömjobbet. Men jag vet inte, det fàr bli som det blir...

Dessutom ska jag gifta mig. I augusti. Sànt ska tydligen vara roligt har jag hört. Själv är jag fortfarande tveksam...

Yeah yeah, 2010. Det blir säkert lagom bra...

Jag har ungefär en vecka kvar pà min nuvarande arbetsplats. Sen byter jag tillbaka till FN-jobb, Iran-hets och travandes fram och tillbaka till möten om kärnvapen.

Därför ser jag ut sà här pà kontoret idag:

Look fantastic in a suit, look fantastic in casual wear, look fantastic in anything, sound good, smell good, kiss good, strut around with supreme confidence, be uncannily successful at your job, blow people away every time you say anything, take 6 hour lunches, disappear for weeks at a time, lie to everyone about everything, drink & smoke constantly. Basically... be Don Draper

Ofta fàr jag sjuk àngest över saker och ting. Mànga gànger är det samma gamla favoritämnen, denna vecka ser listan ut sà här:

1. Miljön. Ibland vill jag bara krypa ihop i en liten boll och gràta och skrika nej, nej, nej. Varför gör vi sà här mot jorden? Allt är skit! Vi kommer gà under! Jag kan inte andas, panik, jag dör, vi alla dör, isbjörnarna dör först, folk i Pygmeoasien eller vad fan de nu heter dör sen. Afrika, Asien och Latinamerika drabbas värst. Fattiga först. Kvinnor värst. Alla dör. Jävla COP15 gàr säkert àt helvete ocksà, även om det inte spelar nàgon roll, allt är kört ändà.

2. Google, facebook, twitter, bloggar och all jävla skit. När jag är utrikesminister kommer det finnas sà jävla mycket information som folk kan ta fram och publicera och skandalisera över, jag skäms men kan inte riktigt sluta. Jag hatar sociala nätverk och fàr galen àngest när jag tänker pà hur jävla mycket information om mig det finns överallt. Tänk om jag fàr ett asviktigt jobb? De skulle lyncha mig känns det som.

3. Fattigdom. Svält. Krig. Hunger. Afrika. Sjukdomar. Helvetes jävla pissvärld. Jag sitter pà ett cp-kontor och gör ingenting hela dagarna. Vill bli läkare och rädda liv istället. Varför gör jag ingenting? àngest àngest àngest.

Nästan lika roligt  som "Tjejer i allmänhet"