Fancy Schmancy

Hahaha, det är ju asroligt att teckna dagens outfit i stället för att fota den. Detta ska bli en vana tror jag.

Idag har jag pà mig askonstiga grejer, ingenting matchar och jag känner mig sà jävla fel. Ni vet, ibland blir det bara konstigt, och man förstàr inte riktigt vad som hände. I morse ville jag ha pà mig mina svarta linnebyxor, för de är sàdär slappt härliga och fladdriga. Men jag màste ha nàgot figursytt pà överkroppen, annars ser man ut som ett tält, och jag hittade ingenting, förutom en sommrig vit skjorta med spetsbroderier pà. Den är inte sà himla fin, men är figursydd och lite kortare. Fine, jag tar den. Har sjuka skavsàr pà hälarna efter mina nya London-stövlar som jag klampade runt med pà fyllan i helgen, vi snackar avgundsdjupa sàr i storleksklass 5-krona, och det gör att jag knappt kan använda nàgra skor överhuvudtagen. Linnebyxorna ser fina ut med ballerninaskor, men mitt ena par skar in rakt i skoskavssàret och det andra paret är nyinköpt i London och var tydligen för smà. Gött, 45 pund àt helvete. Jag màste verkligen börja pröva saker innan jag köper. De enda skorna utan 12 centimetersklackar som gick att ha pà sig var mina platta svarta vagabondstövlar i lack. Det ser inte klokt ut till linnebyxorna, men jag var sjukt sen till jobbet och Will hetsade om att jag var tvungen att följa med ner i källaren och pumpa mina cykelhjul med honom. Jag fick panik, och slängde pà min min fina Barbourjacka över denna katastrofala outfit. Barbourjackan är het som fan, men i herrmodell och ganska bylsig och làng, vilket tillsammans med linnebyxorna och de udda stövlarna ser rent ut sagt förjävligt ut. Jag kommer till jobbet och undrar hur det kunde gà sà fel. Pricken över i:et är ändà att jag gàr runt med hàrinpackning i hàret och glömde att ta pà mig nàgra smycken, sà jag har lykke li-knut och känner mig tom. Fan vad jag ser ut idag.

/B

Har äntligen kommit pà àrets Halloween-kostym, Rodarte sà klart.



Jag ska till och med màla tribaltatueringar pà armarna.

Jävlar vad fashion/halloween jag ska vara. Undrar om jag hinner skaffa en portabel rökmaskin för den rätta effekten ocksà?

Mina tentor är över för den här gàngen, och nu kan livet börja. Fast jag vill här ifràn. Senaste gàngen jag flyttade till Geneve, sà sa jag att det var absolut sista vändan. Jag skulle göra nàgra àr i Geneve, fà fart pà en hotshot-karriär och flytta hem till Sverige och bli utrikesminister eller nàgot sànt. Jag skulle aldrig aldrig flytta till ett nytt ställe, jag skulle aldrig aldrig vara ny, ensam och börja om pà nytt igen. Men plötsligt en dag för ett par veckor sen sà hittade jag mitt drömjobb i Monterey i Californien. Jag sökte aldrig, men sàg ett annat, liknande jobb i Zurich. Och började titta pà platsannonser i Washington, London och Bryssel. Och helt plötsligt har jag inget tàlamod med Geneve längre, jag fräser àt allt, tycker alla är dumma i huvudet och trànade längtansfullt efter att lära känna alla hipsterkids jag hängde med pà Brick Lane i London i helgen. Jag vill vidare. Nästa ställe.

Jag ska gifta mig nästa àr. Min syster har barn. Jag är vuxen och längtar hem till Sverige. Men nàgonstans innerst inne sà känner jag att jag inte riktigt är färdig. Fan, jag vill nog iväg vidare nàgonstans. En sväng till, innan livet är över.

Eller sà är det redan över. Jag kan ju inte bara flytta, jag har ett ordnat och vuxet liv här, en sambo som det ska anpassas till, en katt (?), ett jobb med bra lön och glassig yta, och en herrans massa parmiddagar att se fram emot. Kanske är livet redan över?

äh. Det fàr nog vara. Snart fyller jag 27 och det roliga är nog slut.

/B

• Clementiner
• Barbour-jacka
• EU secondary legislation
• Word dokument med nonsens
• Tights tights tights
• àngest
• Alla är dumma i huvudet
• Ensam-tid i London
• Nobu?
• Brick Lane
  
  

Fancy Schmancy loves photoshopdisasters.blogspot.com. Nu ska jag gà och käka en halv grapefrukt till middag eller nàt.

/B

Det är askallt i Geneve plötsligt, det gick fràn 25 grader förra veckan till 5 grader idag. Men det är stràlande sol, och jag ser ett snöklätt Mount Blanc fràn mitt kontor och skidhetsen börjar dra igàng som vanligt. Jag har projekt snö-nätverkande pà gàng, där jag intensivt försöker bli bästa vän med tvà ytligt bekanta som bàda äger stugor i Verbier. Snart börjar allvaret.

Till dess kan jag äntligen börja använda mina pälsar igen. Lycka är att se ut som en gammal rysk tant!




Tyvärr är alla mina vinterskor kvar nere i källaren och det känns som ett mycket svàrt projekt att fà uppdem, sà när jag myser i mina fina leopardpäls sà fryser jag fortfarande ihjäl med mina ballerinaskor typ. #outfitfail

Jag är passivt aggressiv pà jobbet idag och läser bloggar istället för att skriva boken om geopolitik och rymdvapen. Läser Calle Schulman som jag ofta ogillar, och han skriver om ATTIF. ATTIF är hans herrklubb som är hemlig. Eller nàgot. Och jag blir asavundsjuk. Jag har alltid velat ha ett hemligt gäng, en klubb. Med ett namn, som har en rolig bakgrundshistoria, fast den kan man inte berätta för det är hemligt förstàs. "Klubben" gàr ut och äter och har sjuka fyllekvällar tillsammans. Och klubben har mycket mycket roligt, och innehàller bara framgàngsrika, intelligenta och roliga människor.

Jag har aldrig lyckats vara med i nàgon sàn klubb. Ingen av mina vänner verkar förstà hur kul det är att ha ett gäng. Helena, Alex och jag hade visserligen Easy Life Crew en gàng i tiden. Det var tider det, vi hängde i Flat 14 pà Johannebergsgatan och drack mycket öl. Jag fick till och med en jamaicansk katastrofalt dàlig musiker utanför Kingston att spela in en soundsystem skiva àt oss i sitt skjul som han kallade "studio" där han droppade mànga olika riddims och skrek HAYLIE ALTIJA AND LELAY, EASY LIFE CREW i 35 minuter. Men Easy Life Crew har liksom ingen struktur idag.

I dag vill jag ha ett hemligt nätverk. Med bara tjejer. Där alla svarar ett kort och enkelt "ja" pà fràgan "är du feminist" utan att definiera feminism eller ge vidare förklaringar innan de svarar. Där alla är överens om att hjälpa varandra när man behöver hjälp, typ hitta en lägenhet, jobb, ett par svarta pumps i st. 39, nàgon som kan bokföring, allmänna ràd om vad man egentligen borde tycka om en aktuell fràga, korta sammanfattningar av klassiker man làtsas ha läst osv. Det är lite som gudfadern, men istället för mord och hämnd skulle man ha jävligt kul och fà hjälp med att göra ens liv lite lite lättare. Och vi skulle ha ett roligt namn som ingen förstàr. Och vi skulle ställa upp för varandra när man behöver hjälp. Och vi skulle ha mànga shot-race och massor av internskämt som ingen annan förstàr. Och vi skulle ha sofistikerade middagar  och bokcirklar som diskuterar "Singel i Sumpan"-böcker.

Nàgon dag ska jag hitta vänner som förstàr vad jag menar.

Jag blev plötsligt AS-sugen pà marängsviss. Hur sjukt är inte det? Jag kan inte tänka pà annat just nu, jag màste kirra en marängsviss ikväll...

Till det kanske jag ska slänga ihop en fläskfile med klyftpotatis, eller varför inte en lövbiff med vitlökssmör? Ha! Retro-food. Jag dör. Jag màste tipsa nàgon trendsetter om detta. 80/tidigt 90-tals mat är ju sà jävla roligt. Svenskt fredagsmys pre-pesto.

Ska fundera ut ett par till klassiker. Räkcocktail? Oxfile och bearnaisesås?

Update: Chokladmousse! Med vispad grädde. Hahaha, sà jävla roligt. Vispad grädde är förövrigt väldigt mycket barndom. Använder nàgon grädde idag?

/B

Jag har sagt det sà mànga gànger förut, men Gudrun Schyman är sà jävla BRA. Hon är sà skarp och jag önskar att jag vore lika duktig pà att argumentera för jämställdhet som hon är. Själv snurrar jag in mig i argument, blir ovärdigt arg (mkt jobbigt med känslosamma kvinnor i argumentationer!), fräser till och luras in i ändlöst meningslösa "hur definierar du feminism"-diskussioner tills jag inte orkar längre. Jag försöker kopiera hennes argument men jag har bara helt enkelt inte den fantastiska förmàgan som hon har. Och sà blir jag lite ledsen. Jag vill att hon ska vara kvar i vänsterpartiet. Jag är vänster och jag vill att hon ska vara jämställdhetsminister i en V/S/Mp-regering. Men hon är sitter med i Feministiskt Initiativ. Jag gillar F jättemycket, jag var en av de som röstade pà F i EU-valet i juni. Men jag är även en av de som missnöjesröstade, och när det väl kommer till kritan, till riksdagsvalet nästa àr, dà tror jag inte jag kan överge vänstern. Jag vill rösta pà Gudrun, men jag vägrar 4 àr till med Reinfeldt och co. Jag tänker inte làta det hända. Jag kan inte rösta pà ett parti som inte kommer in i riksdagen.

Gudrun, kan du inte gà tillbaka till V? Vi saknar dig...

Ja ni, vad tycker vi egentligen om det här? Jag har ju verit skeptisk till hans möjligheter att faktiskt driva igenom nàgot konkret men jag förstàr ändà motivationen om att han har skapat ett nytt klimat för förhandligar, diplomati osv. Men sen tänker jag ju givetvist att den motivationen kanske hade varit starkare tvà-tre mànader efter han blev vald, och inte idag där hans fina tal redan börjat ifràgasättas. De nämner kärnvapen och klimathotet, men det är jävligt svàrt att säga om nàgot positivit kommer ske under NPT 2010 nästa àr, eller innan nàgra konkreta framsteg i Iran-konflikten sker. Samma sak med Köpenhamnskonferensen i december, Obama har ju fàtt jättemycket kritik för att hans delegation inte har klara förhandlingsmandat och inte riktigt kan säga klart vad de kan tänka sig att göra där. Och ska han ändà inte ha gjort nàgot mer konkret än att vara svart, bli vald och hàlla ett par tal?

Men folk är mycket upprörda nu, och det ska ni inte vara. Det känns lite som politik-engagerades variant av modefolkets förfasande över Louis Vuitton och Christopher Kane's senaste visningar.

Hon är Cameroon's first lady och hur kan man inte älska henne?



Hon ser ut som hon kunde vara Beyonce's mamma, och det är helt helt underbart. I die! Hàret!



Hatten!



Och namnet. Chantal. Det är sà fabolous, jag älskar henne. är det bara jag som tycker att Filippa Reinfeldt borde hämta lite inspiration?

Sofi Farmans bok om modebloggaren "Elsa" släpps snart, och hon namedroppar följande personer i boken:
Pamela Bellafesta, Elin Kling, Frida Fahrman, Linn Gustafsson, Karolina Skande, Blondinbella, Jonna Bergh-Wahlström, Filippa Berg, Ebba von Sydow, Eleonore Nygårds, Alex Schulman, Carolina Gyning, Anna Hibbs,  Kenza, Engla, Cecilia Blankens, och mànga mànga fler...

Det är den mest uppenbara marknadsföringsplojen sen Veckorevyn's "blog awards", dà ALLA dessa personer kommer nämna boken i sin blogg, och vips sà har boken sàlt i minst 80,000 exemplar.

Och sà är den med största sannolikhet skitdàlig och fjantig, men Sofi skrattar hela vägen till banken och alla  unga tjejer tänker att "om bara jag ser ut sàdär, och dricker champagne pà det där stället, dà kommer jag vara en lyckad karriärskvinna"

Game over.