Fancy Schmancy

Sa jag köpte en kjol och rotade fram en vit herrskjorta djupt inne i garderoben. Och jag klädde upp mig i fredags, inför en middag med pojkvännen och flaskor av vin med vänner.

Pojkvännen förstar inte alls kläder och tycker det är konstigt med puffig kjol med hög midja. Och trots att jag vet att jag skitsnygg i min outfit och att han tycker Britney-jeans a la 2001 är snyggast pa tjejer, sa var min nya outfit inte lika rolig längre.

Hade jag inte varit sa förbaskat förtjust i honom hade jag bytt pojkvän.

/B

(btw, min partner in crime, L, är i New York och shoppar loss med monpol-valutan dollar. Jag är oerhört avundsjuk och är säker pa att det inte kommer ga över när hon börjar blogga om allt häftigt hon gjort och allt coolt hon har köpt)

Jag sitter i mitt nya flashiga kontor, med snordyr inredning och utsikt över Genevesjön. Jag tjänar mycket pengar at andra, och en del at mig själv. Fönstret är vidöppet, ljummen varluft strömmar in och sorl hörs fran Quai Bergues och vinbarerna längs vattnet.

Trotsade varkänslorna igar kväll och gick hem och kollade pa tv. Room with a view, med en helt fantastisk Helena Bonham Carter. Och plötsligt slog det mig. Varoutfiten. Den som kommer att symbolisera april i Geneve 2008.

 

Ska på påskmiddag hemma hos min pojkväns vänner ikväll. Likt en kamikaze-pilot ger jag mig åter in pa ett av dessa självmordsuppdrag. Dessa vänner är simpla människor. Trevliga och underbara, men klagar när jag spelar Yelle - A cause des garcons och sätter istället på Sweet Home Alambama.

Självklart måste jag dra pa mig svåra och svarta kläder och vara överdrivet pretantiös. Jag tar med mig en flaska portvin till osten, och ursäktar mig sen genant när det inte serveras någon ost. Jag diskuterar Alaïa och Watanabe, droppar namn som Julia Restoin-Roitfeld och frågar vad de tycker om den senaste Colette-samlingen. Jag nämner i förbifarten att jag absolut inte får missa Art Basel i juni, och frågar om det är någon vid middagsbordet som vill följa med.

De tittar pa mig som att jag är dum i huvudet, serverar kycklingen och dricker en pinot noir till, för de har faktiskt sett Sideways. Jag suckar djupt och känner att min kulturella överlägsenhet inte riktigt ger mig den tillfredställelsen det borde och att jag med största sannolikhet vore lyckligare om jag bara kunde njuta av Norah Jones som middagsmusik.






/B

Satt igår kväll med rosslig hals och bläddrade igenom nya och gamla Elle-tidningar, och fann den mest underbara lilla klänningen som gör att jag dagdrömmer mig bort till ljuva cocktailparties vid Medelhavet och Rio. Nämligen Guccis lilla rosa diamantformade klänning från vårkollektionen 2008. Jag är verkligen inte det största fanet av färgen rosa men ibland går det an, speciellt när plagget är så fint. Att den kommande trenden är just stora fickor utmed sidorna på klänningar gör mig bara glad, för Gud vet att jag har ängtat efter just detta!




Att modellen ser ut som ett anorektiskt rådjur är en annan femma.

/L

Idag känner jag mig lite diktatorisk och fascistisk. Vet inte riktigt varför men jag vaknade med en känsla av att vilja örfila varenda person som klagar över saker, vare sig det är att våren är här för tidigt eller att det är alldeles för kallt ute idag eller nåt patetiskt problem med flick- eller pojkvännen. Det är nästan att jag ser ner på svaga idag, tror det är för att min pms har kickat in på allvar.. Så dagens outfit går i okonventionella banor och har funnit inspiration i Chaplins The Dictator, det som gäller är ridbyxor, höga mörka stövlar, käpp och ond bråd blick. Och naturligtvis modifierad talförmåga då jag kommer att spotta och fräsa fram allt jag vill säga.



/L

Sitter och knapprar pa min dator i en typisk jobboutfit.



Klockan 5 kilar jag ner till den engelska puben runt hörnet och dricker lite öl, och trycker i mig lite fish&chips.

En vanlig dag i Geneve.

/B

I dag önskar jag att jag sag ut sahär. Med den fantastiska pradakjolen i göld.



Istället ser jag mer ut som ett söndagsmonster, i pyjamas och glasögon. Sant är livet.

/B

Min mamma är väldigt kort, rödhårig, ganska rynkig och väldigt lik Lilla My både till utseende och personlighet. En hetsigare 60-åring får man leta efter. Men förra året gav jag henne en svårslagen födelsedagspresent, då jag lyckades hitta eminenta foton på henne, min moster, mormor från 70-talet. Jag gjorde en Malick Sidibé, jag lyckades förstora upp de gamla korten och satte de i svarta ramar. Det som slog mig mitt i sökandet bland alla hundratals familjefoton var hur troligt vacker och strålande min mamma var, jag kände att jag såg en annan människa på korten som utstrålade lycka, lugn och livsglädje. Samtidigt som jag vet att detta var en svår tid då kriget bröt ut i Etiopien får jag ändå en känsla av att de inte lät detta ta över deras liv. Fotona ger en känsla av nostalgi även för mig som inte kommer ihåg åren vi bodde där. Dagens outfit för mig osar disco, ljuva tider och stolthet.

Den panafrikanska posen

Inget slår gamla bågar

Kan inte annat att älska honom


/L.

Jag följer presidentvalet i USA med stor spänning, minsta notis om vem so leder får mig att hoppa till, och McCains förmodade affär med en lobbyist ger mig hopp om att kanske, kanske ska en afroamerikan eller en kvinna bli president i det, sorgligt nog, mäktigaste landet i världen.

Jag ger er Obama i t-shirt. Hoppas att alla unga amerikaner tar tummen ur röven och för en gångs skull tar sitt ansvar som medborgare och röstar.


/L.

Dagens outfit är inspirerad av en av mina favoritkaraktärer nagonsin.

Chloe fran 24 är sjukt trumpen, grinig och otaktiskt. Och jag älskar det. Det finns nagon som Chloe pa alla arbetsplatser, och idag är det jag.

Självklart har jag ett par halvtaskiga kostymbyxor, en blek och skrynklig skjorta och en sliten gammal kofta över.



Helt i Chloe-stil...

/B

Men anledning av Kosovo's självständighetsförklaring igar är dagens outfit inspirerad av det splittrade EU, och självklart färgerna rött och svart.



Ibland far jag för mig att självständighet är överskattat och att uppsplittringen av land bara styrker uppfattningen om att vi inte kan leva med varandra om vi har olika religioner eller etnisk bakgrund. Varje miljö har sina begränsningar och sin instängdhet, och ett eget land är inte alltid lösningen pa alla problem.

Dagens outfit är som sagt splittrad...

/B

Ja, det verkar bli hedgefond-världen för mig. I hedgefond-biznizen klär man sig propert i kostym, vilket blir sjukt trakigt för en modeintresserad ung svenska.

Dagens outfit



Jag ska köpa gucci-väskor och guld för alla pengar jag tjänar. Och 300 skräddarsydda ljusblaa skjortor.

/B

Dumma danska pressen har gjort det igen. Istället för att bara låta allt vara måste de röra i grytan igen. Att ställa sig bakom någon som för det första gör det kolossala misstaget att avteckna Muhammed, och för det andra gör det på ett kränkande sätt, är nog bland det dummaste jag har varit med om. Låt puckot stå för sitt kast, men att de alla ska göra samma sak för att visa stöd visar ju hur lite respet de har för internationella relationer. Se bara hur det gick när de publicerades för första gången och bland annat Arla bojkottades av större delen av den arabiska världen. Tack för att ni gör det igen, från hela mitt hjärta ska ni ha ett tack. Verkligen.

Bortsett från detta, och vissa andra tråkigheter, gillar jag Danmark stenhårt. Dagens outfit från dansksvenska Les Couleurs Nationales och får mig att sukta efter våren ännu mer.




/L

Dagens outfit är inspirerad av en än mer konservativ järntant än Hillary.



Det är dags att lägga ner pärlhalsbandet i smyckesskrinet innan folk tror jag har anlitat kronprinsessan Viktorias stylist.
Dagens outfit hade passat en brittisk överklassdam, men nu far det nog vara slut med min konservativa period. Nasta vecka är det rysk nyrik stil som gäller. Hepp!


/B

Jag är Alla Hjärtans Dags Grinch. Jag spottar och fräser åt lyckliga par som lagar mat tillsammans och ger varandra fula(bortom ord fula) teddybjörnar och vykort från Gallerix.

Nog om mitt förakt för Alla Hjärtans Dag. Nu ska jag hylla ett par som ligger mig varmt om hjärtat på grund av intensiv exponering av såpoperor under min uppväxt. Ett par som efter 18 år av incestuösa förhållanden med släktingar och affinaler, otrohet och sjukdom( ej pga incestuösa förhållanden) lyckas förlåta och älska varandra. Det spelar ingen roll hur många Taylors, Nicks, Thornes(hans egna bror!) eller Erics(hans egna pappa!) och andra ointressanta figurer försökt hålla isär dem av och till under 18 långa år, de hittar ändå alltid tillbaka till varandra. Det är kärlek. Det är såpa. Det är Glamour. Jag pratar om Brooke och Ridge, jag pratar om ändlösa timmar med Brookes otroheter, gråtande, darrande av underläppen och ändlösa timmar med Ridges kraftiga hårman, onormalt stora käke och machofasoner.


Dagens outfits handlar om persona.

Jag ger er det mest fängslande paret i Soap Opera Digest.









Tidlöst, likt en perfekt diamant.

/L

Adam Tensta.

Neonfärger. iPod. Studs. Uppsatt har. Javligt kaxig idag. Tight, stort, lost, silver... Allt pa en gang. Dagens outfit ar mer mer mer mer an vanligt. Och inte ett enda plagg ar i svart.

Booyakasha!



/B