Bloggkollegor del 2.
Jag har en favorit bland modebloggarna. Nej, det är varken Ebba von Sydow eller HotSpot.
Det är Stilstudion pa stureplan.se som jag gillar. Roland-Philippe Kretzschmar är sadär härligt pretantiös, kulturell, och mysig. Han skriver dessutom bra och aker till Paris och gör sant som jag gör när jag aker till Paris.
Jag gillar honom.
/B
Bloggkollegor
Da maste jag svara med att förklara mitt förhallningsätt till dessa bloggar;
Jag vägrar. Punkt slut. Jag hatar dem sa mycket, ni vet de där bloggarna. Sveriges största. Ett gäng 17-ariga tjejer med överkammat har som skulle fa Ingvar Oldsberg flint att bli avundsjuk. De kan inte skriva, de skriver inte om nagot vettigt, de har mongolida asikter om saker och ting och de kallar sig ENTREPRENööööööRER. Och de tjänar massa pengar pa sin skit. Och jag hatar dem. Men till skillnad fran L sa vägrar jag läsa. När jag väl inser att en blogg är vidrig och provocerande, sa slutar jag läsa. Inte en enda litet klick till. Aldrig. Jag skulle aldrig nämna deras namn, länka till deras jävla skitbloggar eller pa nagot sätt uppmuntra och stödja deras beteende.
Detta är ju givetvis väldigt svart, för jag är ju bara en obetydlig liten person, som absolut inte gör nagon skillnad i deras antal unika besökare per dag. Och dessutom gör ju bojkotten det väldigt svart att förklara att man hatar dem. Det är ju ingen som märker min bojkott. Men jag strävar vidare. Jag vägrar mongo-bloggarna. Och jag hoppas att ni alla försöker göra det samma.
/B
Ett hett tips..
Jag är arg och har världens koffeinkick efter en dubbelespresso, och snubblar på den roligaste bloggen någonsin; Arga Lappen! Jag har skrattat, bullrat, fnissat och hickat av glädje(fråga inte).
Läs och njut!
/L.
Tankar kring Flashing Lights.
Ständigt dessa frågor..
Och hon är tydligen ingen porrstjärna, utan en utvikningsbrud.
/L.
Flashing Lights..
Kanyes senaste videosläpp Flashing Lights. Sjuk video. Men varför en porrstjärna som ska spela tjejen( Rita G.), och varför naken med tanke på hur videon slutar? Jag och alla andra hade nog fortfarade funnit den fängslande/skum/intressant med en påklädd tjej. Ständigt dessa frågor.
/L.
Irritationsmoment och hjärtinfarkt..
Jag älskar orginalitet över många saker i livet, och någon jag tycker representerar detta är Michel Gondry. Att se hans verk lämnar mig aldrig oberörd, jag kände mig som ett barn igen efter en filmkväll med The Science Of Sleep där han blandar verklighet med dröm. Jag älskar i stort sett alla musikvideor han har regisserat, förutom Björk's Army Of Me och Human Behaviour, men i stort så gillar jag hans stil. Något jag stör mig på något så otroligt är då Svedkas stora reklamkampanj för att försöka ge det sviniga vodkamärket status och prestige, där de har snott hela idén från Björk's All Is Full Of Love till att göra något så ostigt och smaklöst! Tydligen har de kört stenhårt på robotbruden med dumma slogans i snart ett år.
Under N.Y-vistelsen förfärades vi av följande;
1. Att Svedka faktiskt heter Svedka för de idioter som ska fatta att det är svenskt genom att sammansmälta orden Sveden(!) och Vodka.
2. Att för de idioter som inte förstår ovanstående så har de klistrat in den svenska flaggan som ytterligare ledtråd.
3. Att punkt 1 och 2 ska hjälpa mittemellan-dumma att förstå att "Hm. Absolut Vodka kommer ju från Sverige, då måste Svedka vara minst lika bra!"
4. Att de hade de mest pinsamma stora reklamskyltarna med en robotbrud i framtiden med en lika pinsam slogan till.
4. Att de faktiskt försöker lansera Svedka som någon high brow-sprit.
Väl i Sverige är jag en bitter typ som alltid ser det negativa med landet, men väl utomlands flammar mitt hjärta till liv och Svedkas kampanj fick mig att vilja spotta på New Yorks gator av ren äckel.
Min vackra syster, klon och även väninna S. hamnade under en lördag kväll i Soho i en hetsk diskussion med en snubbe som jobbade på Svedka med marknadsföring. Han blev arg för att hon totalsågade Svedka och att hon ansåg att det var det dummaste hon sett. Ok, han hade all rätt att bli arg, men S. har ändå rätt på den punkten. Roboten hade funkat galant ifall de hade försökt lansera detta på 80-talet, men i dagens samhälle känns detta både passé OCH blasé.
Varför inte brygga öl i Sverige under namnet Chechbeer och klistra dit tjeckiska flaggan och hårdlansera det som något i samma liga som Kru?ovice eller Staropramen? Ha? Ha?
/L
Indoktrinering del 2.
Här har vi min höstoutfit; lila, lila och åter lila. Fattas bara en löst stickad mössa i naturvitt som täcker mitt stora krull y höstkylan. Se bara hur den vackra silkesklänningen går från lila blommor i förgrunden och mjölkvitt i bakgrunden till allt mörkare nyanser av lila. Allt från Oscar de la Renta. Jag är förälskad.
/L.
mer guld...
Det maste vara guldet som attraherar mig.
Första delen i en serie..
Jag är en sucker för lila och grönt, det är bara att fråga vem som helst som hänger med mig regelbundet. Jag ska till och med måla mitt kära kök i en härligt intensiv lila nyans, vilket slår den jordgubbsglassrosa fondväggen med hästlängder( jag bor i andrahand). De finaste saker jag äger går i färgerna guld, lila och grönt, men något jag inte har är en fin handväska i lila. OCh tro mig, kära vänner, jag har nog problem med att hitta en väska som jag känner mig bekväm med( lite prinsessan på ärten-varning) och håller mig stenhårt till de få jag känner speglar mig. Men Versaces fina väska ger mig gåshud, den har näästan den lila nyans jag söker, men den är fan naggande god.
Och den har gulddetaljer!
Och partyskon från Miu Miu är den som ska pryda mina fötter när hösten tågar in!
Tro mig, jag hade kunnat klistra in minst tio bilder till på lila föremål jag känner stark attraktion till, men det blir lite väl.. Detta får ses som en följetong!
Observera, lika stark dragning som min kollega B. känner till guld, så känner jag till lila.
/L.
Vuxenpoäng
Jag är inte den som är den. Jag har aldrig köpt konceptet "less is more", och jag har aldrig förstatt sminktips som säger att man antingen ska fokusera pa ögonen eller läpparna. Jag är en person som lever efter citatet "bär sa manga accessoarer som möjligt och när du tycker att det räcker, ta pa dig en till"
Sa i helgen, tillsammans med mina guldskor, drog jag pa mig ett par gigantiska armband, tva blaffiga ringar, diadem, örhängen och skärp och var pa väg ut genom dörren. Och tittade mig i spegeln. Och kände för första gangen i mitt liv; är det inte lite för mycket?
Jag tog av mig örhängena. Och kände att det var bättre. Och kände mig allt för vuxen.
Usch.
/B
Darjeeling Limited
Darjeeling Limited är en helt fantastisk film, en film som man inte för en enda sekund tänker pa vad som kommer att hända, det är en film som man är helt upptagen av varje sekund. Det är en och en halv timmes med fantastiska färger, underbara scener i slowmotion, karaktärer som man bara vill träffa och ett manus som man bara nuter av.
Wes Anderson gör filmer som träffar mig rätt i hjärtat, precis som min favorit Life Aquatic, och hans skruvade karaktärer är sa varma och fina att jag bara vill krama dem. Se den. Se den. Se den. Jag är helt kär i denna film. Ni maste se den, och ni maste tycka den är lika fantastisk som jag, annars blir jag besviken.
Och musiken. Musiken är lika fin som filmen.
/B
(galet klicheartat sprak i detta inlägg, men jag bryr mig inte. Se filmen, och njut)
Göld igen!!!
Med göldskor pa fötterna, tillsammans med en av mina tre olika puffiga kjolar med hög midja gled jag runt i Geneve i varsolen och hamnade oväntat pa en cowboy-fest, och kom hem med ett par sporrar i handväskan och en cowboy-hatt pa huvudet. Svinfull.
En vanlig lördag i Geneve.
/B
Veckans present
Och plötsligt är han världens bästa igen, och jag glassar runt och bloggar pa stan genom världens snyggaste telefon.
/B
Irritationsmoment.
och saker och människor jag stör mig på blir bara fler och fler. Men droppen som fick bägaren att rinna över var när jag nyligen halkade in på Natacha Peyres blogg. Att den är på andra plats på Bloggtoppen tycker jag säger väldigt mycket om vilka läsarna är. Men det roliga och hemska med bloggar är ju att man fastnar, hur allergiframkallande de än är. Hur mycket jag än spottar och svär så sitter jag ändå där och lusläser. Bloggarna är ju som 90-talets dokusåpor, och bloggerskorna blir mer och mer som deltagarna. Att bloggare har sån makt att de nu kallas för den nya tidens gräsrotsrörelser säger ganska mycket om vart samhället är på väg.
Och, ja, jag vet att det kallas dubbelmoral, men då hänvisar jag bara till min kollegas citat från Hank Moody;
- Hence my self-loathing.
Res-feber
A andra sidan lider jag att svart Paris-sug, vill hem till Stockholm och dör om jag inte far aka till Rom snart.
/B
Paper bag waist-lady.
ps.
Jag har non stop lyssnat på Stop, Look, Listen(To Your Heart) - Marvin Gaye och Diana Ross i två dar nu. Jag har alltid lyssnat på Marvin men det var i förrgår som jag återupplivade min kärlek till Motown-soulen. Från sju på morgonen till sent på kvällen har den varit på i min käre iPod medan jag skrivit diverse hemtentor. Jag har ännu inte tröttnat, och kommer förmodligen lyssna på den på repeat i minst ett par veckor till, men detta beror på att texten är å fenomenal att den bokstavligen fick mig att tappa andan. Bara en notis om en galet bra låt.
ds.
/L.
Åh, nej...
/L.
Trender och jag
Dagens tankar har kretsat runt trender. Jag gillar ju trender. Jag följer trender. Jag fnyser at mycket i "trandrapporter", men kapitulerar tva veckor senare när jag har vant mig vid tanken. Men det finns trender som jag vägrar att gilla, och jag maste säga att det känns ganska bra. Jag tycker jag har lite mer karaktär, när jag efter funderingar kommer fram till att "nej. Det där är inte för mig". Som att jag faktiskt är en person med integritet och personlighet. Att mina kläder inte bara är som tagna ur ett reportage fran Sofi's mode. Att jag har min egen stil, trots att jag ser likadan ut som de flesta.
Just nu finns det tre saker jag vägrar.
- Utsvängda jeans. När jag läste min kollega L's inlägg om detta sa höll jag med om att byxor är överskattade, men tänkte att jag faktiskt gillar vida byxor. Tills jag prövade ett par. Och insag att Kate Moss kanske kommer undan med dessa, men mina lar (efter en misslyckad rom-diet) behöver ett par veckor pa en stairmaster innan jag tänker dra pa mig nagot liknande. Dessutom är det ju sa mycket snyggare med kjolar och klänningar.
- Smablommigt. Jag klarar inte av det. Och pa blusar och romantiska klänningar/tunikor är det ännu värre. Smablommigt är ett meningslöst mönster som inte tillför nagot. Jag gillar skarpa skärningar, grafiska mönster och tryck pa kläder. Smablommigt gar emot allt jag gillar och jag förstar inte vem som hittat pa att det skulle vara inne i ar.
- Wayfarers. Nej, jag förstar fortfarande inte.
Smått bi.
/L.
Bs. As..
/L.
Back on track!
Efter dagliga tiotimmars promenader, shopping till max, och sena nätter var vi alla slutpumpade till den grad att en av oss blev sjuk. Riktigt sjuk.. Men så är det. Ska man ha en ny garderob och uppleva ett ställe så får man tänja på gränserna. Nu bär nästa N.Y-resa av till modeveckan. Yaay!
Fredagshets
Sa jag smet fran jobbet tidigare, och köpte en tredje kjol denna vecka (ingen av dem är perfekt, sa jag fortsätter att köpa) och nu försöker jag, med dunkande fransk techno i stereon, fa ordning pa mitt misskötta har inför en härlig middag med massa vänner nere vid sjön.
Fredagar är det bästa som finns.
/B
Buenos Aires
Jag har inget stöd för min tes, men visst haller ni med mig? Buenos Aires är hett.
/B
Saker jag inte förstar mig pa
Jag förstar aldrig riktigt varför, det är ungefär 12 kronor billigare, och pa nagot sätt väldigt löjligt. Som att man gör "kap". Dolce&Gabbana Light blue pa väg hem fran Thailand? Jag avstar, tack, och köper en kaffe istället.
2. Smablommigt. Jag skiter i att det är trendigt. Det är fult och jag skulle hellre dö än att bära det i sommar.
3. Rene Zellweger. Hon snörper (sjukt bra ord) ihop munnen och kisar, och ser ut som en bajsnödig tre-aring. Dessutom är hon ointressant i det mesta hon gjort (förutom i Cold Mountain, där jag chockerande nog tyckte hon var helt fantastisk).
Var-outfit.
Pojkvännen förstar inte alls kläder och tycker det är konstigt med puffig kjol med hög midja. Och trots att jag vet att jag skitsnygg i min outfit och att han tycker Britney-jeans a la 2001 är snyggast pa tjejer, sa var min nya outfit inte lika rolig längre.
Hade jag inte varit sa förbaskat förtjust i honom hade jag bytt pojkvän.
/B
(btw, min partner in crime, L, är i New York och shoppar loss med monpol-valutan dollar. Jag är oerhört avundsjuk och är säker pa att det inte kommer ga över när hon börjar blogga om allt häftigt hon gjort och allt coolt hon har köpt)
Lägg ner nu, Agnyess
Ett rum med utsikt...
Trotsade varkänslorna igar kväll och gick hem och kollade pa tv. Room with a view, med en helt fantastisk Helena Bonham Carter. Och plötsligt slog det mig. Varoutfiten. Den som kommer att symbolisera april i Geneve 2008.
Jag tänker mig vit herrskjorta (har minst tre i garderoben) med uppkavlade ärmar, instoppad i en halvlang kjol med volym (tänk Pradakjolarna) och ett par snordyra och höga sandaler till.
Hur snygg kommer inte jag vara?
/B
Släpp fångarna loss, det är vår
Jag rotar fram ballerinaskor, kjolar, tunna vårjackor, hundra par solglasögon och sätter mig i solen och dricker vin.
De första vår-dagarna är det bästa som finns (relativt förstås, det är alltid något nytt som är det bästa som finns), och ur ett modeperspektiv är våren fantastisk och man vill bara köpa miljoner olika outfits att ha på sig när man strosar runt i solen...
/B