Fancy Schmancy

Oj, oj, oj. Borde plugga. Borde verkligen plugga nu. Från ingenstans poppade den klassiska repliken från någon skum tv-reklam upp; "SLUTA JIDDRA, BÖRJA TROLLA!". Jag minns inte riktigt vilken tv-reklam den var ifrån men jag minns att varenda jävel använde uttrycket i tid och otid. Nu har jag gjort om den till "SLUTA BLOGGA, BÖRJA PLUGGA!", vilket jag ämnar att göra alldeles strax, men jag måste bara dela med mig av en delikat liten handväska från Bottega Veneta, nämligen the Knot. Totalt oanvändbar, liten och stel i formen och jag skulle med största sannolikhet råka ställa den ifrån mig på krogen men jag har enorma cravings för denna lilla skapelse, så nu gäller det bara att hitta en klassisk Knot på Ebay och bygga upp en hel garderob kring den. Chop Chop!


/L.


Hur kan man inte älska den?

Snubblade på en underhållande artikel för ett tag sen, och min första tanke var "Snälla, bli min mentor! Lär mig allt du kan om hur man gör det till en livsstil!", men sen poppade tanken upp om jobbiga modelltyper med intellekt- och intelligenskomplex som är mer måna om sitt utseende än vad jag är. Och då tog jag sakta men säkert tillbaka min ursprungliga tanke. Visst är det roligt med extremt gott ögongodis, men till vilket pris? För finns det något som stör mig är det metrosexuella jävlar som tar sig mer tid framför spegeln än vad jag gör. Och jag ödslar inte mycket tid framför spegeln.





/L.

Under ett samtal med en vän tidigare i morse sa han att han skulle eventuellt måste gå på bröllop i augusti oc att han inte hade någon att gå med. Jag såg min stora chans och på MTV i bakgrunden spelades Vangelis' Chariots of Fire. Det var inget annat än ett tecken från van. Jag SKA på det bröllopet. Sen att han inte vill gå är en annan femma. Att bröllopet kommer att vara urtrist och att människorna där alla har en pinne upp i rumpan är också det en annan femma. En fast besluten kvinna med ett mål i sikte böjer sig inte för någon, inte ens en vän som verkligen inte vill gå på det bröllopet. Så nu har jag också, liksom B, hamnat i klänningångesten. What to wear, what to wear. Ifall jag måste så kan jag punga ut en rejäl slant, för på bröllop ska jag, och jag ska vara den mest lila och guldiga blomman där.


/L

Den här dagen har jag varit gnällmonster. Vet inte ifall det är PMS som nalkas eller ifall det bara är "en sån där dag" när inget duger och allt suger. Kaffet på mitt favorithak var inte lika starkt idag, jag blev för mätt efter lunchen, det var för varmt i solen, det blev för kallt i skuggan, någon satt vid min favoritdator i skolan och hjärnan gick i ultrarapid när jag försökte formulera meningar, osv osv. Ni fattar vinken.
Varje morgon jag vaknar så tänker jag på hur fint jag har det, på hur fina vänner jag har och hur fin lägenheten är, men på väg till skolan så växte ett svart moln över mig, vilket är ganska löjligt för det finns inget att ha ett svart moln över sig för, men likväl är det där. Bara vetskapen att jag ska sitta och skriva hela dan medan solen strålar utanför retar gallfeber på mig. Att ha som morot att jag får ta en paus varannan timme o sola lite utanför biblioteket hjälper faktiskt, och det faktum att jag YouTubar olika låtar medan jag skriver lättar lite på tristessen. Men är det så trist att skriva? Egentligen? Jag tycker ju att ämnena är de roligaste som finns och går omkring och grunnar på varför det är som det är, men väl på plats är det som varenda cell i min kropp skriker "RÄDDA DIG MEDAN DU KAN!" och benen vill göra en 180 och springa iväg till närmsta café. Men när jag inte pluggar så blir jag rastlös och undrar vad fan jag ska fylla ut tiden med. Men jag har i alla fall ett finfint incitament i slutet av varje kväll när det är fint väder, nämligen att sitta med kära vänner på utsiktsplatsen vid vår kära kyrka och spana in solnedgången. Det gäller väl att programmera om hjärnan från gnäll till tacksamhet.


/L.

Dagens dilemma;

Vad gör man när man far en inbjudan av pojkvännens vänners flickvänner till att spendera en "härlig" kväll med dem, drickandes cosmopolitans och ga pa Sex & the City-filmen i höga klackar?

Vad svarar man, när man hellre dör än tillbringar en torsdagskväll i SATC-anda, men inbjudarna redan tycker att man är dryg, sarkastisk och snorkig för att man rakade hana Norah Jones pa en middagsbjudning och sa att livet var grymt roligt när man var 14 och tyckte navelpiercing var det coolaste och det blev lite obekvämt när det visade sig att tre av tjejerna har navelpiercing fortfarande vid 25-30-ars aldern?

Vad gör man när pojkvännen ber om att man ska oironiskt detlaga i denna kväll, eftersom han sa gärna vill att alla ska tycka om mig lika mycket som han gör?

Fan. Tips?

/B

Från och med idag är det temaveckor som råder på Fancy Schmancy, och för att spegla vår genialitet och våra kvicktänkta hjärnor så är den första veckan Hybrisveckan.

hy´bris subst., best. f. ~ el. ~en
ORDLED: hybr-is-en

· starkt överdriven uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan vanl. som följd av tidigare framgångar; urspr. (i det antika Grekland) betraktad som den svåraste synden mot gudarna {eövermod}: efter alla segrarna greps spelarna av ~ och det straffade sig

BET.NYANS: ngt utvidgat: nationell ~
HIST.: sedan 1897; av grek. hybris med samma bet.

Jag, L, har ambitionen att bli en framstående antropolog som förändrar rådande paradigmer. Jag ska hjälpa Latinamerikas kvinnor undan förtrycket och machismon, och jag ska när jag är där och arbetar ta en massa fantastiska foton som jag sedan ställer ut världen över. Jag ska bli antropologins främsta fotograf och jag ska vinna Pulitzer Prize for Feature Photography.


Det är endast med hybris som man kommer riktigt, riktigt långt.


/L.

Denna fredag ser jag fram emot:

- Kleerups album som släpps snart och ska vara i samma klass som gudomligt vackra singeln Every heartbeat.
- Nattens hockey-semi mot Kanada. Allez Suede!
- Höga klackar och chinos, samt en halvlugn kväll med middag och drinkar
- langsam lördagsfrukost med ägg, kaffe, scones och Financial Times Weekend.

/B

En sommar utan cykel är en tråkig sommar. Att glida runt med trallvänlig musik i iPoden runt i stan, eller cykla ut en tidig eftermiddag till havet är bland det härligase som finns. Man förbättrar sin kondis, är sjukt snygg och ökar på lyckokänslorna. Hurtiga L är på framtåg och ska fan köpa en begagnad cykel. En het man på cykel är även det oslagbart, speciellt ifall han har stil som få och en cigg i mungipan.

Jag har alltid haft en speciell kärlek för Italien, mycket pa grund av min mamma. När jag slutade gymnasiet packade jag mina väskor och drog söderut, till Florens för sprakreseliv, italienska killar och Gucci's hemstad. Italien är som ett u-land, och italienarna är fruktansvärt bakatsträvande. Men de är fantastiska. I Sverige är man bra på att idiotförklara italienarna, men Italien skrattar tillbaka.

Jag älskar Italien, världens vackraste land. Och sa tragiskt. Jag älskar fotbollen, stoltheten, splittringen, gesterna, kläderna, stilen, aristokraterna, det smutsiga, bakgator i Neapel och Palermo, och vinet. Alltid vinet.

När jag bodde i Florens hade Fiorentina precis gatt i konkurs och ateruppstatt som Florentina. Nästan samma sak men ändå inte. De låg i division C2, sa långt ner man kan komma. Men publiken i Florens ställde ändå upp för sitt lag när man mötte bortglömda lag fran Toscana. Di Livio, en av italiens bästa spelare följde med sitt lag ner. Han var hjälten som valde bort pengarna för kärleken till sitt lag. Jag var där varje söndag, alla var där. Vi sjöng när Florentina vann över lag ingen kommer ihåg. Det var vackert, och bara fullt av kärlek och hopp.  

Sommaren 2006. Italien spottade hela tips-extra Sverige och anglofilerna i ansiktet och gick till final. Efter den mest fantastiska fotbollsmatchen i världshistorien, semifinalen mellan Tyskland och Italien, så var saken klar. Vi tog bilen från Geneve till Milano, för att se finalen på plats. I landet jag älskar.

Som Inter-fan har jag alltid försvarat allt Materazzi gjort. När han sparkade ner Zlatan (då i Juve) hånskrattade jag. Så mitt på Piazza Del Duomo ser vi Materazzi stega fram. Jag glömmer aldrig blicken när han ska slå sin straff. Publiken i Tyskland busvisslar. Vi är tysta. Materazzis straff är den grymmaste av de alla. Italien vinner. Jag grater. Det är det mäktigaste känslan.

/B

• Vaknar. Första tanken; vad ska jag göra idag, och vad ska jag ha pa mig?
• äter ägg och dricker kaffe. I pyjamas. Funderar pa vad jag ska göra och ha pa mig.
• Bestämmer mig, de nya, svinhöga, turkosa skorna som jag köpte i fredagsyran efter jobbet igar.
• Brakar med min pojkvän. Han vill otippat klättra i berg idag. Man kan inte ha turkosa klackar när man klättrar i berg. Jag lägger in veto.
• Vi tjurar. Ligger i sängen och surfar. Kollar Sartorialist. Hittar följande bild

• Hoppar upp, rotar fram ett par chinos i pojkvännens garderob
• Skriker I GOT IT! och inser att upprullade herr-chinos, mina turkosa skor, tillsammans med en vit skjorta blir en perfekt lördags-outfit, och blir plötsligt pa mycket bättre humör.
• Kompromissar med pojkvännen, det blir squash. Och sen lunch vid sjön i klädd dagens outfit.

Puh!

/B

Redan när jag hörde att Tina Knowles, Beyonce's mamma, skulle starta ett klädmärke visste jag att det skulle ga illa. Om man tycker att dessa outfits var en bra ide, da har man liksom inget att göra inom mode-industrin.


Men att det var riktigt sa katastrofalt hade jag aldrig räknat med.


(Bild: Perez Hilton)

New generation of independent women? Inte bara är det fel, jag blir ocksa offended by the fugliness of the clothes.

/B

Någon undrade hur jag kunde vara så elak mot andra människor, och om jag inte har något hjärta.

Jo, jag har visste ett hjärta. Visserligen är det hårt som sten, men hellre det än ett transplanterat grishjärta som dunkar i takt till En Rosa Helikopter, som jag misstänker att många av er har.

äntligen levererar Stureplans vackraste det perfekta svarettill alla som tycker att man är elak.

/B

Don't get me wrong, I'm sure she's a lovely girl and, yes, a very pretty one. But with that peroxide crop and her love of DM boots and strange stretchy miniskirts, surely I'm not the only one baffled by all the adulation of this so-called "style maverick" when Roxette carved this niche with rather more aplomb almost 20 years ago? Crikey, the magazine iD has dedicated its entire May issue to the woman. A little bit of overkill, yuhthink?"

Jag forsätter med dagens hysteriska bloggande;

Kolla in det här

Hur kan man missta l'enfant terrible/geniet Tracy Morgan, från 30 Rock och SNL, för Ice Cube? Min kära kollega B postade nyss ett inlägg som fick mig att skratta, och sedan gråta.


Vart är världen på väg? Ser alla svarta likadana ut, eller? Ja, jag drog raskortet. So, sue me!



/L.